Bokhorornas fredagsfråga om en svensk kanon får mig ta upp en tråd som jag redan nystade lite i när jag läste DN:ns serie om barn och läsning härom dagen.
Sanning: Det är viktigt att barn läser.
Eller? Jag, som läsande människa, tror och tycker ju det. Jag tror att läsning ger något, utvecklar något, som man har stor nytta av i livet. ”Argument” skojar Lotta Olsson (i ovan nämnda tidningsartikel). Ja, men också ett språk, ett perspektiv, en fantasi, en.. ja, ni vet!
Däremot tror jag att min generation kommer att få acceptera lika goda argument för till exempel tevespelande. Jag hoppas att statusskillnaden så småningom försvinner och att såväl läs- som tevespelshuvud räknas!
Annan sanning: Det är viktigt vad barnen läser.
Eller? Jag kan själv tycka att det är slöseri med tid att läsa massproducerade, mallskrivna (barn- och ungdoms)böcker. Samtidigt minns jag tjusningen jag kände över många av dem. Inte minst för att jag valt dem själv och inte satt med ett slitet exemplar av pappas avlagda. Och någonstans på vägen så tycker jag att jag blev ganska bra på att helt på egen hand hitta böcker med originalitet och eget språk. Det är ju bara genom att läsa både bra och dåligt som man kan göra jämförelsen.
En sanning till: Det är viktigt att kunna (barn)klassikerna.
Eller? Jag tycker absolut att det finns ett värde i att presentera klassiker för barn. Särskilt med en bakgrund som ger en förståelse för tiden då böckerna skrevs. På så sätt presenterar man dem ju också för sin egen tid, eller deras far- och morföräldrars tid.
Men att damma ner barnen i gamla böcker ger också någonslags bild av att det är det faktum att böckerna är skrivna för länge sedan som gör dem bra, i stället för att bara ge dem bilden av att det här är böckerna som överlevt. På så sätt borde man kunna inge dem spänningen i att växa upp och upptäcka vilka böcker som är nya nu som också de överlever.
***
En tanke: När jag var liten fick jag mycket beröm för att jag läste så snabbt, och tränade så klart upp mig ännu mer på grund av det. Däremot lät mina föräldrar ofta mig bearbeta innehållet själv, och det kan jag tycka är synd. Kombinationen har gjort att jag nog egentligen är en ganska ”dålig” läsare. Jag läser snabbt men minns inte alltför mycket av innehållet. Å andra sidan läser jag alltid om böcker jag gillar, och då är det dåliga minnet ofta något som öppnar helt nya vyer!
Jag har i egenskap av bokälskande mamma till en icke-bokälskande son tänkt en del på detta. Jag får medge att det oroar mig att min son, som är tolv år, inte har hamnat i bokslukaråldern trots att han alltid har haft tillgång till böcker. Lite för mycket kanske. Det enda han slukar är Kalle Anka i alla former samt en del andra serier, och så är det en tröst att han faktiskt uppskattar teater; han har sett ca tio Shakespearepjäser och gillade de flesta av dem. Senaste Harry Potterboken har han också läst, och Tolkiens Bilbo, men annars är det tunt på bokfronten… Hur kan man uppmuntra barn till att läsa om ens egen entusiasm inte hjälper? Och hur viktigt är det? Svåra frågor…
Min lillebror var likadan, och ibland tänker jag att det var en motreaktion. Läsning var liksom något påtvingat för honom, inte något lustfyllt som man upptäckt själv. Nu, när han är snart 30, läser han massor. Kanske var det när han fick ta sig fram i egen takt som andras entusiasm smittade..
Jag tror att man inte ska lägga sig vad barn läser allt för mycket. När ett barn väl upptäcker läsglädjen och böckernas värld så måste det kunna välja fritt, istället för att få höra att ”det här måste du läsa”.
Det är en stor skillnad på ”vad jag har valt att läsa” och ”vad jag måste läsa”. Även jag, fast jag har varit bokentusiast sedan sju års ålder, tycker att det är jobbigt och näst intill tråkigt att läsa böcker som skolan tvingar på oss. Det är någonting som gör att fri läsning känns roligare än påtvingad läsning… och sen är det inte roligt då man har planerat att läsa en bok och helt plötsligt så måste man överge den för att läsa någonting som någon annan har valt åt en.
Hej Sarah!
Tack för kommentaren och en ny bokblogg till min digra lista. Jag håller helt med dig. Jag minns hur jag förgäves försökte läsa ”Kejsarn av Portugallien” när jag gick högstadiet. Tvånget gjorde att det tog många år innan jag senare föll för Selma Lagerlöf!
Jag känner igen det där med att läsa snabbt och ibland inte komma ihåg vad man läst, det händer mig med. Vad är egentligen normal läshastighet?
Jag har funderat endel på det här med läsning och om det så självklart är så viktigt jag tror inte det. Jag tror att det som är viktigt är att man kan ta till sig information på olika vis och skapa sig egna uppfattningar. Här är inte ord skrivna på papper/skärm den enda vägen.
Och jag tror definitivt att det kan bli jobbigt om någon påtvingar en böcker och påstår att det är underbart och fantastiskt att läsa. Det är olika med läsning som med allt annat.
Min syster läser knappast någonting, i alla fall inte böcker. Hon har läst ett par böcker som hon gillar och jag tror att deras gemensamma nämnare är ”snabba klipp”. Att handlingen är fartfylld och varje scen är kort. Troligen för att hon är van och uppskattar filmer och serier på TV jag ser inte detta som fel.
Själv läser jag oftast gärna, men har perioder då jag inte orkar/har lust. Och jag läser långsamt och kanske är det en bidragande orsak till att jag sällan läser om böcker, jag kommer ihåg det mesta till och med formuleringar. En sak glömmer jag dock nästan alltid och det är hur en bok slutar. Det gäller filmer också. Jag tycker att det är ganska fascinerande att sluten försvinner.
Det är intressant det ni skriver om bokläsning. När man själv slukar böcker har man svårt att förstå sig på dem som inte är alls intresserade. Viktigt är som jag ser det att alla lär sig läsa, alltså inte bara knäcka läskoden utan att läsa med flyt och tillgodogöra sig det man läser. Men det måste ju inte vara genom skönlitteratur man kommer in i läsandet. Att läsa på en datorskärm ger ju samma träning, eller… det kan ju vara både bloggar och spel och chattande. Jag tror att vi som är äldre får lov att inse att det finns massor av olika vägar. Man kan ju också ta del av böcker genom att ladda ner dem och lyssna.
Pingback: Läsa om, läsa nytt, läsa alls? « En full bokhylla är en rikedom