Martha

Av Doris Lessing

Martha är en trulig tonåring och boken om henne är som många böcker om truliga tonåringar. Ändå inte. Lessing lyckas (som vanligt, vågar jag säga fast jag bara läst Den femte sanningen utöver Martha) ge både en historisk beskrivning om kolonialtiden i Sydafrika (inte så länge sedan som man kan tänka sig), och allmängiltiga sanningar om kvinnor och män, svarta och vita, rika och fattiga.

Det här var ingen bok jag sögs in i, utan en jag kämpade lite med i början. Den är långsam, texten eftertänksam och miljöerna ovana. Ändå blev jag snabbt intresserad av vad som skulle hända. Hur skulle denna flicka som aldrig lärt sig tänka och analysera, aldrig lärt känna sig själv, klara sig som ung kvinna och vuxen? Det sista får vi aldrig svar på. Klart är att hon, när hon flyttar till storstaden, trasslar in sig i det mesta just genom att inte lyssna på sig själv, inte fundera över vad hon vill utan vad hon bör.

Jag irriterar mig på henne, tycker synd om henne och blir både arg och beklämd när jag tänker på att hon – då, precis när aandra världskriget är på väg att bryta ut – är som så många av oss idag, 2009.