Har haft besök från dåtiden i helgen – två studiekamrater från 2001/2002. Ojoj vad häftigt att man kan ses igen efter många år och det känns som .. ja, som ”vanligt”.
Hur som helst har jag därmed inte läst särdeles mycket. När jag haft en stund över (typ när magen börjar röra på sig vid sju och alla andra sussar gott på lördagsmorgonen) så blir det ett kapitel eller två i Att föda : en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter av Gudrun Abascal. Den är vad jag önskade mig av Föda barn: timmarna du aldrig glömmer; alltså en saklig och detaljerad bok om födande. Mer om den när den är utläst.
Jag börjar faktiskt bli nervös inför min förlossning, och tiden efter med amning och allt. Fick massa papper om amning av min barnmorska och läsa på till nästa gång. Nu börjar det kännas att det närmar sig slutet, eller vad man ska säga. Gått in i v31 idag och det gör mig inte mindre nervös. Nu är det som hjärnan och kroppen börjar ställa sig in på alla förändringar som är på väg, så det är lite svårt att känna ro för att läsa vanliga böcker.
Det förstår jag verkligen! Jag är ”bara” i vecka 27 och har redan svårt att koncentrera mig…
kan inget annat än att avundsjukt konstatera att de där morgnarna när alla sover och man hade en kompis i magen att dela stunden med var fantastiska. det är fantastiskt nu med, fast på ett annat plan. lite mer högljutt:)