Nej, inte det heller

Jag har inte försvunnit, och ligger heller inte på BB. (Det sistnämnda hoppas jag göra runt den 15 maj, varken för många dagar före eller efter) Däremot har jag varit i Örebro, på ett väldigt spännande seminarium. Ska försöka uppbåda ork att sammanfatta det mest intressanta för mina kollegor, och därmed också försöka dela med mig till er, men idag är jag så trött så trött.

Längtar från jobbet, så jag kan lägga mig på sängen och läsa Livets aviga och räta, som jag köpte som tåglektyr då Mannen i mina drömmar tog slut snabbare än jag väntat mig. Ska skiva om dem båda inom kort.

Lunchshopping

Bokreaböcker reas ut!

Tog en sväng i köpcentrat här intill på lunchen och insåg att Bokia tar halva reapriset för sina böcker. Gött, tänkte jag och shoppade:

Cutris Sittenfields Mannen i mina drömmar och en bok med Evert Taubes mest älskade visor. 84 pix!

Bokusbesvikelse.. igen!

Jag gjorde en beställning hos Bokus förra veckan. Vet inte varför jag inbillade mig att böckerna skulle vara här i tid till min tågresa imorgon, men så var det. Igår kom bekräftelsen på att paketet skickats, vilket innebär att de inte är hos mig förrän i början av nästa vecka. Suck.

Har jag lov att klaga när jag väljer ekonomibrev? Men vafan, ska det ta dem så lång tid att få ihop beställningen?

Agnes Grey

Av Anne Brontë

Till skillnad från den förra boken i klassikerutmaningen kom jag snabbt in i denna. Den är lättläst, även på engelska, och man kommer snabbt in i tiden, språket, tankarna. Ändå var jag halvvägs in i boken innan jag kunde acceptera att ja.. det här är helt enkelt chicklitt av klassiskt mått. Jag vet inte om det är för att det rör sig om en klassiker som jag hade krav på djup och budskap, men när jag väl insett att det helt enkelt rör sig om en kärlekshistoria (som dock inte kommer igång förrän mer än halvvägs in i boken), och med den ett tidsdokument över kvinnors liv på 1800-talet, så blev läsningen roligare.

Som Lyran redan konstaterat är personskildringarna skarpa och fnissframkallande, tonen och kritiken mot överklassen – de vackra och rika – är hård och på klassiskt chicklitt-manér är det ärlighet och godhet som vinner i slutänden.

Jag fick ett mejl från ”Eva Bonniers klassikerklubb” via Adlibris igår, och av en slump är just denna bok på tapeten (den har just kommit på svenska). Eva Bonnier skriver:
Anne Brontës roman Agnes Grey är en bok jag läst ett par gånger. Första gången därför att Anne Brontë var den av de tre märkliga och begåvade systrarna Brontë som jag visste minst om och flera år senare då Annes romaner lyftes fram i internationella Brontësammanhang och fått ny mer feministisk läsning. Nu har den för första gången översatts till svenska av Maria Ekman.

Jag är lite fundersam över meningen ”fått ny mer feministisk läsning”. Vad menar hon med detta? Vad säger ni andra som läst den?

Liksom med Rosen från Tistelön är det feministiska perspektivet klurigt, tycker jag. Att läsa kvinnolivsskildringar – är det i sig feminstisk läsning? I så fall är det klart att båda dessa böcker har ett sådant perspektiv. Vi visas samhället så som det var, och författarna lyfter fram en verklighet (de fattigas/guvernanternas) och pekar på problematiken i det samtida. Men presenteras egentligen några alternativ? Finns det en tanke om förändring? Jag vet inte jag. Och i så fall får väl den mesta chicklitt anses feministisk läsning för den gör just detta: visar upp en verklighet (?) som allt som oftast är absurd men som vi låter oss berusas av. Oavsett om vi i grunden är kritiska till hur det är, läser och sväljer vi att det faktiskt är så. Eller?

Poesins dag..

.. missade jag helt. Men jag kan ju ändå servera en favoritdikt:

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Nils Ferlin (Infall)

Män som hatar kvinnor – filmen

Vi såg filmen igår. I nyöppnade Entré på Värnhem. Två ”stora” händelser alltså. Kan börja med den mindre och säga att jösses vad sköna stolarna var – och då visades filmen ändå i en minisalong. Vi var mycket nöjda och planerar många biobesök nu när vi bara behöver hasa oss över gatan!

Men filmen då? Jag var nästan lite nervös med tanke på hur mycket snack det varit om såväl böcker som filmer, men jag måste säga att jag var mycket nöjd när vi lämnade salongen (sist av alla – VARFÖR springer folk så fort slutmusikens första ton inleds. Det är som att de suttit och väntat??).

Jag tycker att filmen lyckas med något ovanligt: att välja bort och välja rätt. Hur många filmatiseringar har man inte sett där scener finns med bara för att man vet att de som läst boken skulle bli besvikna om de inte gjorde det. När det gäller just Milleniumserien kan man väl dessutom konstatera att böckerna lider av att författaren dog innan de var bearbetade och utgivna. Det hade, inte minst i del två och tre, krävts en sträng förläggare på flera ställen. Tycker jag.

I filmen har man valt fokus och hållt sig till det, och jag tycker att det är utmärkt. Det blir en riktigt bra film av det, och trots att jag visste vad som skulle hända satt jag på helspänn.

Noomi Rapace gör rollen som Lisbeth Salander fantastiskt bra, men det hade man ju väntat sig efter alla översvallande recenseioner. Jag var mer överraskad över att Mikael Nykvist, som jag tycker brukar spela ungefär likadant i alla filmer, faktiskt blev ”Kalle” Blomqvist.

Fladdermusmannen

Av Jo Nesbø

Läste ut boken igår kväll. Hade bestämt mig för att somna tidigt, men låg och läste fram till tio (jag går upp fem på morgnarna så i min värld är det för sent). Kunde bara inte sluta.

Jag får nog ta tillbaka att jag inte förstår Nesbøs storhet, för jag gillar verkligen hans språk och hans sätt att skriva om jobbiga saker precis som de är, utan onödigt stora ord. Jag har invändningar mot den något uttjatade karaktären ”alkoholistpolis som trots att han är strulig får vilka vackra kvinnor han vill” men tycker ändå att Harry Hole är en sympatisk hjälte, och en som jag blir intresserad av och vill följa vidare.

Fladdermusmannen är, vad jag förstått, den första bok som skrevs om Harry Hole, men den kom inte ut först i Sverige. Jag kan nog förstå varför, för som synes nedan var den svår att komma in i. Den utspelar sig i australien och kretsar mycket kring urprungsbefolkningens historia och problematik – vilket är intressant men ibland kniper uppmärksamheten från deckarhistorien. Harry Hole har skickats till Sydney för att bistå polisen i ett mord på en norsk flicka. Han blir ihopparad med Andrew, en filosofisk äldre polis med strulig bakgrund. Han blir något av en mentor för Harry, men vad är det egentligen Andrew vill att han ska förstå?

Jag har redan beställt nästa bok i serien, så slutomdömet blir som redan framgått positivt!

Deckare

Jag var inte på humör för favvo-Tove, så jag har som synes i högerkanten börjat med Jo Nesbøs Fladdermusmannen (och nej, jag får fortfarande inte norskt ö att funka på min dator… Tillägg: Nu har jag fått hjälp!). Har läst 111 sidor nu men måste erkänna att jag ännu inte märkt Nesbøs storhet. Vet inte varför men jag har inte riktigt fastnat. Återkommer när jag läst klart!

Min bokhylla

Jag har hittills undvikit utmaningar om att visa upp sin bokhylla, men nu gör jag det med stolthet! Igår fick vi hjälp att koppla in spottarna så nu har många favoritböcker fått åka upp under taket. Blir det inte hemtrevligt så säg?

Jag har valt att ställa många gamla favoriter där uppe, för att det känns bra att ha dem framme samtidigt som det är onödigt att böcker man läser om kanske en gång per år, eller mindre, tar upp en massa plats medan nya böcker ligger i högar och väntar på att läsas. Nu ska jag bara få ordning i övriga hyllor.

Jag bokstavssorterar inte, utan går mycket på genre och känsla. Golvhyllorna kommer med stor sannolikhet att sorteras efter den ordning jag känner att jag vill läsa olästa böcker. Kanske lyckas jag också rensa ut lite sådant som jag faktiskt inte behöver äga. Får se om det kanske blir en liten tävling här på bloggen kanske!

Bokcirkelbok 6: Vi måste prata om Kevin

Av Lionel Shriver

Förkylningstider gjorde att vi var en decimerad skara som samlades hemma hos Madeleine igår kväll. Vi tyckte alla synd om dem som låg hemma för det här är verkligen en bok man vill diskutera!

Den fick genomgående 4:or av oss på plats (MF och Fia, ni kan väl komplettera med era betyg nedan vetja!) och trots att det under middagen blev en hel del annat snack (två stora magar runt bordet kräver sin uppmärksamhet) tror jag vi alla var nöjda med att få prata av oss om boken.

Snabb resume: Kevin sitter i fängelse efter en skolmassaker, boken är hans mammas (Eva) brev till pappan. Ett försök att förstå vad det var som hände, och varför.

Både Sofie och jag var eniga om att detta inte är en bok som vi skulle rekommendera andra gravida att läsa. Evas egen graviditet och störda förhållande till sitt barn blir så påtaglig, så stark och så otäck – och det förstärks naturligtvis när man själv har en massa tankar om vad som väntar.

Boken är helt skriven ur Evas perspektiv, vilket gör att man till en början kan läsa den som en beskrivning av ren ondska. Ett barn som föds ont, helt enkelt. Något som är svårt att acceptera, och som inte blir slutsatsen efter genomläsningen. För mammans egna problem, och pappans problem med att se något annat än familjelycka, är så beklämmnade, så kvävande, så .. otäck.

Och ändå passar familjebilden inte in på de fördomar man har om familjer där sådana här tragedier inträffar. Det är inte fysisk misshandel, inte stora bråk, ingen fattigdom, inga av de ”enkla” förklaringarna. Boken ger heller inga enkla svar på den frågan vi alla – inte minst efter händelserna i Tyskland tidigare i veckan – skulle vilja ha svar på. Den utger sig inte för att vara allmängiltig, och distanserar sig från, samtidigt som den diskuterar, Columbine och andra kända skolmassakrer.

Slutsatsen runt bordet blev att boken har så många bottnar att man skulle kunna prata länge om den, och att man måste prata om den. Så uppmaningen ”läs den!” får några brasklappar:

- inte när du är gravid och bara när du har någon att prata om den med!

Nästa bok blev SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson, och vi ska sannolikt vara hos Sofie i Helsingborg! Mer information kommer (till dem det berör!)