Igår kom mitt senaste paket i pocketutbytet. Återigen en bok jag varit nyfiken på – tack hemliga välgörare! Förutom boken fick jag tre fina te-blommor, något jag aldrig testat men gärna vill testa. Eftersom det är det andra paketet som innehåller en liten present på tema te, börjar jag nu snegla på bloggar med bok-och-te-tema! 
Publicerat i Hemlig bokvän
Kackerlackorna, Rödhake och Smärtans hus
Jag gav Nesbø ganska många chanser, för sanningen att säga hade jag efter att ha läst Fladdermusmannen och Kackerlackorna lite svårt att se hans storhet. Det var inte dåligt, men jag förstod inte vad ”all the fuss was about”.
Kackerlackorna utspelar sig liksom Fladdermusmannen utanför Norges gränser, och kanske är det för att man i Rödhake äntligen får se Harry Hole på hemmaplan som hans känns verklig för mig. Rödhake blandar också dåtid – ockupationen av Norge under Hitler – och nutid på ett mycket medryckande och intressant sätt, och tar upp en av vår tids viktigaste frågor: nynazismen. Även om det även i denna bok tog mig lite tid att bli biten så vad jag helt på det klara med att jag skulle fortsätta läsa Jo Nesbø när den var slut. Och Smärtans hus (Som heter Sorgenfri i original, en titel som för mig känns mycket mer logisk..) griper mig verkligen från första stund. Här känner jag att Nesbø fått grepp om sitt skrivande, och här känns såväl Harry – en ganska typisk deckarhjälte: alkoholiserad polis med kärleksbekymmer - äntligen på riktigt. Eftersom vi är kvar i Norge (med några avstickare, norska bovar verkar välberesta!) följer också en del av det som påbörjades i Rödhake med in i nästa bok. Att otäcke kollegan Tom (minns just nu inte efternamnet) fortfarande inte är upptäckt är ytterligare en anledning att läsa vidare. Liksom Harrys nya lilla familj och så klart mordet på kollegan Ellen.
Publicerat i recension
Nån som är sugen på sjukt bra covers?
Jag kikar bara in för att bjuda på listan, och uppdatera vad jag senast läst. Annars är jag på tok för snuvig för att tänka klart… Jag har i alla fall haft en mycket mycket bra påsk, och gissa vad? Jag ska inte jobba igen förrän 2010. Galet va?
av Malin Persson Giolito
Jag fick den här boken av maken i julklapp och har haft den på lut ett bra tag. Var beredd på en besvikelse för jag tycker jag har läst ganska negativa inlägg om den på sistone. Själv är jag – kanske just därför – positivt överraskad. Jag gillar tonen, stilen och de raka beskrivningarna. Gillar vardagsrealismen och att författaren låter även mobbarna (Carl till exempel) vara människor. Jag kan hålla med dem som sagt att ”deckargåtan” i boken blir sekundär, men den stör mig inte och det är intressant att fundera på vad som har hänt och hur skandalen ska hanteras.
För er som inte vet handlar boken alltså om en kvinnlig och mycket lyckad advokat som efter två barn inte längre får vara med de stora grabbarna och ”leka” i firman. Just detta att få ihop karriär och familj må vara uttjatat, men aldrig ointressant och det är ju den biten som gör den här boken både viktig och aktuell. Läs den, säger jag. Den är bra bokcirkelsmaterial, för den ger många tankar och uppslag till diskussioner!
Förresten kan jag tala om att bloggen nog kommer att få vila i några dagar nu. Mina föräldrar kommer ner och vi ska till stugan! Väskan är full med böcker – så klart!!
Glad påsk!
Publicerat i recension
Märkt Dubbla slag, jämställdhet, Malin Persson Giolito, recension
Av Kate Jacobs
Den här boken var den enda som jag var någotsånär nyfiken på i hyllan på Ica i Örebro när jag skulle åka hem från förra helgens Gräv-seminarium och det är jag ganska glad för.
Det är chicklitt i mysform, och NY-litt utan den annars obligatoriska shoppinghysterin. Bokens huvudperson Georgia är bränd, men inte kuvad. När den stora kärleken lämnade henne – gravid och ensam i storstan – tänkte hon först ge upp och åka hem till föräldrarna i småstan. I stället träffade hon Anita som peppade henne att i stället satsa på sin stora hobby: stickning.
I affären, som heter Walker & Dotter och som såväl Georgia, Anita som tonårsdottern Dakota driver när vi kommer in i boken, samlas stickande kvinnor och det är kring dessa kvinnors liv som boken kretsar.
Jag gillar att kvinnorna är ”vanliga”. De är inte alla undersköna högpresterande mångmiljonärer som går runt på kaffe, dyra drinkar och lever på att shoppa kläder, utan de arbetar, stickar och funderar på livet och kärleken. Det här en skön avslappningsbok, tycker jag. En feel-good, trots att tårarna väller fram när.. ja, det tänker jag ju inte berätta.
Publicerat i recension
Märkt chick-litt, Kate Jacobs, Livets aviga och räta, New York, recension
Snälla! Hjälp mig att samla in pengar till världens barn:
Klicka på bilden för att komma vidare till insamlingen. Du kan också klicka här för att få upp insamlingen i ett nytt fönster! Egentligen behöver du inte ens klicka, utan bara skicka ett SMS med texten KÄMPA TINY2009 till 72 900, så skänker du 50 kronor.
Förutom att skänka pengar via ett enkelt SMS kan du handla fina saker i UNICEF:s shop. Dessutom kan du köpa presenter till barnen – samtidigt som du glädjer dina nära och kära. Varför inte skrivböcker till exempel? Barnen får material så att de kan lära sig läsa och skriva, och dina kompisar får ett fint gåvobevis istället för onödiga prylar!
Lyran har dragit igång en ny utmaning (klicka på bilden för att komma till hennes blogg). Hon startar med ett tema som ligger henne varmt om hjärtat: Nobelpristagare.
1. Den första Nobelpristagare jag någonsin läste torde vara Selma Lagerlöf, eftersom Nils Holgersson stod i bokhyllan hemma. Kan faktiskt inte säga att jag minns så mycket av detta första möte. Däremot minns jag väldigt väl hur jag som äldre läste Gösta Berlings saga och Löwenskiöldska ringen.
2. Den andra Nobelpristagare jag någonsin läste borde vara William Golding, eftersom Flugornas herre stod på schemat på svenskan på högstadiet. Det gjorde förresten Kjejsaren av Portugallien också. Till skillnad från den sistnämnda så minns jag att jag tyckte mycket om Flugornas herre. Jag antar att den låg närmare min verklighet just då. För mig var den ett uppvaknande när det gällde allegorier, att böcker på ytan kunde handla om en sak och samtidigt ha ett bakomliggande budskap.
3. Här måste jag hoppa över såväl Imre Kertész, Harry Martinsson, Pamuk, Lagerlöf, Grass och några till för att ta upp en favorit: Doris Lessing. Jag är så tacksam för att hon fick priset, för annars kanske jag inte kommit mig för att läsa Den femte sanningen!
Publicerat i Utmaning
Märkt Doris Lessing, Nobelpristagare, selma lagerlöf, Tematrio, utmaning, william golding
Lilla bokhyllan
