3 * Jo Nesbø

Kackerlackorna, Rödhake och Smärtans hus

Jag gav Nesbø ganska många chanser, för sanningen att säga hade jag efter att ha läst Fladdermusmannen och Kackerlackorna lite svårt att se hans storhet. Det var inte dåligt, men jag förstod inte vad “all the fuss was about”.

Kackerlackorna utspelar sig liksom Fladdermusmannen utanför Norges gränser, och kanske är det för att man i Rödhake äntligen får se Harry Hole på hemmaplan som hans känns verklig för mig. Rödhake blandar också dåtid – ockupationen av Norge under Hitler – och nutid på ett mycket medryckande och intressant sätt, och tar upp en av vår tids viktigaste frågor: nynazismen. Även om det även i denna bok tog mig lite tid att bli biten så vad jag helt på det klara med att jag skulle fortsätta läsa Jo Nesbø när den var slut. Och Smärtans hus (Som heter Sorgenfri i original, en titel som för mig känns mycket mer logisk..) griper mig verkligen från första stund. Här känner jag att Nesbø fått grepp om sitt skrivande, och här känns såväl Harry – en ganska typisk deckarhjälte: alkoholiserad polis med kärleksbekymmer - äntligen på riktigt. Eftersom vi är kvar i Norge (med några avstickare, norska bovar verkar välberesta!) följer också en del av det som påbörjades i Rödhake med in i nästa bok. Att otäcke kollegan Tom (minns just nu inte efternamnet) fortfarande inte är upptäckt är ytterligare en anledning att läsa vidare. Liksom Harrys nya lilla familj och så klart mordet på kollegan Ellen.