Nä, jag kan inte låta bli att kommentera det här. Det var ju så att man ramlade av stolen när man läste. Gillar särskilt argumentationen ”Alla vet att det är så men det är bara jag som vågar säga det”. Känns det inte igen från andra kvarter, typ mycket mörkbruna sådana?
Nej egentligen borde man inte skratta, men sådana här oseriösa inlägg kanske får de lite mer artikulerade angriparna att känna hur fåniga de är. Man kan hoppas det.
Förresten slår det mig nu att jag nog hade kontakt med en av de där som ”vet hur det är men inte vågar säga det” härom dagen. Jag fick nämligen mjölkstockning natten till i måndags. Det beror så klart på att vi håller på att trappa ner amningen, men det var inte roligare för det.
Jag gick till jobbet men insåg snart att det var dumt, och gick hem igen, febrig och less. På vägen hem ringde jag sjukvårdsrådgivningen för att få lite råd. Nu ska ni få höra:
Kvinnan i luren: ”Du sa att du gått hem från jobbet nu, men du hoppar väl bara in och jobbar tillfälligt eller?”
Jag: ”Tillfälligt? Menar du deltid? Nej jag jobbar heltid”
Hon: ”Men du sa att din son är tio månader.”
Jag: ”Lite drygt ja”
Hon: ”Så du jobbar bara ibland tänker jag”
Jag: ”Ööööh… Nä, alltså… Min son är hemma med sin pappa.”
Hon: ….
Jag: (finner mig) ”Det förekommer faktiskt”
Hon: Ja, det är klart… ja….. (Generade bortförklaringar)
Hon var väldigt gullig sedan, och skämdes uppenbart jättemycket. Men ändå! Fast med tanke på debattartikeln sedan ska jag väl vara glad att hon inte sa ”då är det rätt åt dig att du har bröst som håller på att sprängas och frossbrytningarna från helvetet.”