1222 över havet och Frukta inte

Av Anne Holt

Jag läste 1222 över havet för att jag fått Frukta inte som recensionsexemplar. Den förstnämnda låg hemma sedan tidigare, så jag tänkte inte så noga utan satte igång med den. Inte förrän jag senare öppnade Frukta inte insåg jag att den ju är en Inger Johanne Vik-bok och inte en Hanne Wilhelmsen-bok. Nåväl, det gör ju inget och de hänger ju ändå ihop på sitt lilla  snillrika sätt! Men det är bakgrunden till att jag nu skriver om båda i samma inlägg.

Jag har alltid älskat Anne Holt. Läst det mesta, även om det var ett tag sedan nu känner jag. Så pass länge sedan att jag inte vet om den slutsats jag drar nu stämmer på allt eller bara just de här böckerna. För jag tänkte när jag läste dem att jag tycker det är lite skönt att inte behöva läsa vartannat kapitel av en sjuk mördares konstnärliga tankar. Fokus ligger på offer och utredare (poliser med flera) och det är en annan känsla att faktiskt vara med när en gåta löses än att alltid veta en massa mer än vad utredarna vet.

1222 över havet är en Tio-små-negerpojkar-bok, med ett helt tågs passagerare insnöade passagerare på ett fjällhotell där en av passagerarna plötsligt mördas. Hanne Wilhelmsen blir motvilligt utredare mot sin vilja – hon har ju inte polisat sedan hon blev skjuten och hamnade i rullstol. Det är en bra bok. En stabil och intressant bok, men ingen höjdare. Den blev liksom aldrig riktigt spännande.

Frukta inte var däremot riktigt spännande, tyckte jag, även om den faktiskt aldrig blev sådär riktigt läskig. Jag gillar Inger Johanne och hennes familj, och njuter minst lika mycket av deras vardagsliv som åt mordgåtan. Läs!

Saker som aldrig händer

Av Johanna Lindbäck

Andreas känner att något är fel. Men vad? När han får reda på det, och dessutom inser att kompisarna hela tiden vetat, rasar allt. Det här är en bok om hur man kommer ut levande.

En mycket bra sådan. Jag sträckläste den i natt och fick lite av den där gamla tonårsångesten åter.

Trodde när jag beställde boken från förlaget att den skulle utspela sig i Umeå (Lindbäcks förra gjorde det tror jag) men den geografiska igenkänningen uteblev; det var inte min hemstad utan hennes – Luleå - den här gången. Skitsamma, det var kul att läsa en bok som inte utspelar sig i huvudstan.

Johanna Lindbäck, bokhora, gymnasielärare och ungdomsförfattare, lyckas få sina karaktärer så precis som det är. Lyckas hitta kött och blod med väldigt enkla medel. Hon lyckas göra historien intressant utan en massa extra allt, jag har skrivit om det där förut.

Ändå är jag lite besviken. Jag får kanske varna för spoiler här, även om det inte gör boken mindre läsvärd att veta att Erik, Andreas barndomsvän och granne, gillar att klä sig snyggt och kan prata om känslor. Ja, han är bög. Och det är det som gör mig besviken, när jag börjar inse att det är ditåt det barkar. För från att så på pricken beskrivit de grabbiga grabbarnas gäng, och låtit Erik och hans kompisar bli den hoppfulla kontrasten kan Lindbäck inte låta bli den där lilla twisten. Så skönt det hade varit om Erik bara varit en schysst kille, inte en stereotyp homosexuell.

Pocketkedjan: Paket 5

Maken kom från stan och brevlådan idag med ett paket. Och vilket paket. En bok som jag lääänge länge velat läsa, och en som jag varit minst sagt nyfiken på. En av dem har rest en lång väg, det är också roligt!

Tack!

Lila hibiskus

Av Chimamanda Ngozi Adichie

Allting hade varit så mycket enklare om Eugene Achike var en alltigenom ond man. Om han inte var en demokratins förkämpe. Inte skänkte stora summor till välgörenhet och tog väl hand om sina anställda. Om han inte varit en av kyrkans framburna stöttepelare.

Då hade omgivningen kanske sett blåmärkena på hustruns kropp, reagerat på hennes många missfall och noterat barnens brännmärken och brutna fingrar. Då kanske släkt och vänner ingripit mot hans religiösa intolerans, och hjälpt honom med hans egna inre strider.

Det är just denna motsättning, denna balansgång på en sprakande fräsande elkabel, som gör Chimamanda Ngozi Adichies debutroman – efter succen med En halv gul sol översatt till svenska och utgiven av Bonniers - så otäck att läsa men så svår att lägga ner.

Genom tonårsdottern Kambili målar Adichie en bild av livet i ett av världens folkrikaste och fattigaste länder. Boken beskriver en djupt katolskt och förmögen del av Nigeria men genom den också motsatsen. Det traditionella, fattiga Nigeria finns i grannstaden, hos faster Ifeoma och kusinerna. Hos farfaderns igbo-riter som fadern fördömt och glömt. Hos dem upplever Kambili och den äldre brodern Jaja ett annat liv, där de respekteras och uppmuntras till eget tänkande istället för råplugg. Ett liv där familjemedlemmarna lyfter varandra och hjälps åt genom svårigheter istället för att blint lyda och lita till ett överhuvud.

Det är när barnen besöker fastern som livet börjar förändras. En resa mellan diktatur och demokrati som får Kambili och framför allt Jaja att ifrågasätta sin situation, och samtidigt som omgivningarna brinner och studenterna på Ifeomas universitet demonstrerar på gatorna börja sätta sig upp mot faderns våld och förtryck.

Den här boken kom ut 2003, då Chimamanda Ngozi Adichie var 26 år gammal och delvis bosatt i USA. Medan genomslagsromanen som kom tre år senare skildrar ett Biafrakrig som en hel värld försökt glömma handlar Lila hibiskus om ett inbördeskrig som få av oss känner till; det mellan staten Nigeria och igbofolket, mellan 1967 och 1970.

Kambilis familj är ett mikro-Nigeria, men också en mikrovärld. Hennes historia är Nigerias, men egentligen alla familjers där våld och rädsla härskar.

Denna recension har även publicerat i Skånska Dagbladet.

Pocketkedja: Information om Kedja 2

Det verkar som att många är nöjda med ett varv, därför avslutar vi kedja 2 när sex paket har skickats. Det betyder att juni-paketet är det näst sista, och det som skickas den 15 juli alltså är det allra sista. Gör det lite extra festligt vetja! När kedjan är slut är det kul om deltagarna sammanfattar vad de fått och vad de skickat. Gärna med information om var böckerna kommit ifrån!

Vad gäller kedja 1 så kör vi väl vidare tills vårt varv är slut: det vill säga september! Någon däriemot?

Pocketkedja: Hur gör vi med kedja 2?

Pocketkedja 2 är snart runt, som Camilla påpekar i en kommentar nedan. Den kedjan blev ju kortare på grund av avhopp – hur vill ni göra? Avsluta eller fortsätta några gånger till? Någon som har koll på hur många paket som skickats egentligen, jag är lite semesterslö i huvudet…

Föräldrarnas tvärtemotbok

Av Åse Teiner och Anna Glas

Illustrationer: Lotta Sjöberg

Bara namnet, med undertiteln ”49 galna lösningar på vardagens problem”, är ju minst sagt tilltalande. Med tanke på hur många som försöker tala om för en vad som är rätt & fel när det gäller barnuppfostran är det inte dumt att ha någon som vänder lite på steken. Samtidigt kan jag känna att det är samma sak fast tvärt om. Man kan göra så men gör inte det gör tvärtom. Jodå, det är uppfräschande med nya tankar men jag vet inte om jag tycker de här tankarna är så nydanande.

”Skippa teven”, ”Ha lyxlunch med de andra mammorna”, ”Låt sonen ha klänning”. Jodå, i vissa kretsar är allt det där snarare norm än ”tvärtemot”.

Kanske ska man bara ta rådet i första kapitlet – inte läsa så mycket om hur det ska göras. Och följden blir att jag faktiskt inte råder någon att läsa den här boken. Men ni kanske gör tvärtemot?

Den här boken ges ut av Norstedts förlag.

Peppa Pepe!

Min kollega Peter är på väg att göra sig av med sin oskuld. Peppa honom här vetja!

Pocketkedjan: Sommaren 2010

Jag jobbar de sista skälvande timmarna innan semestern. Är toktrött för jag var bara tvungen att läsa ut 1222 över havet igår kväll, men jag ska nog överleva. Man lever ganska gott på att ha åtta lediga veckor (semester och föräldraledighet) framför sig!

Till er som är med i pocketkedjan vill jag bara säga att vi får ha tålamod med varandra i sommar! Själv skickar jag mitt nästa paket redan nu, så jag har det gjort men förvarnar redan nu om att jag kanske blir sen med nästa. Vi får helt enkelt ta det som det kommer, med semesterresor som tar en långt från brevlådan och lantställen långt från bokhandlar.

Jag ska lära mig något nytt

Vet ni? Jag har startat en ny blogg. Den handlar inte om böcker ett endaste dugg.

Den gör mig livrädd, men förväntansfull!