Månadsarkiv: augusti 2010

Tipsad eller tipsare?

Jag delar gärna ut boktips. Men handen på hjärtat tar jag emot dem? Jag nickar och bockar men läser nog om jag är helt ärlig ändå vad jag tänkt läsa hur som helst.

Bokbabbel funderar på om hon är orättvis mot sin fästman när hon inte läser det han tycker hon borde läsa. Jag har läst en del böcker som maken läst först, men jag tror att det är böcker som jag ändå hade läst. Sanningen är nog att han inte ger mig några tips för han är rädd att min läshög ska välta och kväva oss i sömnen..

Om att läsa Att springa

Recensioner kommer – som sig bör – senare. Kan bara säga att trots att många tvivel och missnöjen gnager i mig rann tårarna när jag snodde mig lite lästid vid frukostbordet imorse.

Ett nytt försök

Var med i en annan tävling om en sådan här almanacka, och nu testar jag igen och hoppas på bättre lycka. Tävla du också:

Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

OM jag vinner vill jag ha en grön almanacka. På framsidan blir det nog citatet ”Så många böcker, så lite tid!”. Så. Wish me luck!

Bokmässetips

Gunilla Wedding är ledamot av Deckarakademin

Min kollega Gunilla ska såklart på Bokmässan. Några tips från henne här!

En lista

Onekligen en lista:

10 FAVORITER
Färg: Grön. Riktigt ärtgrön.
Mat: Kött. Fint kött med klyftpotatis. Mums.
Band: Får man skriva om det till ”Musik” och svara Marit Bergman?
Film: Oj. Min favoritfilm är nog den som maken valt ut för just den här kvällen för just oss. Alltså nya filmer hela tiden.
Bok: Tok heller. Det går inte att välja ut en favorit. Men som vanligt svarar jag Pellaböckerna av Claqué.
Sport: Fotboll. När det är landskamp.
Årstid: Just nu är jag väldigt förtjust i hösten. Lägligt va?
Veckodag: Solig lördag.
Glassmak: Det mesta från Ben&Jerrys.
Tid på dygnet: Klockan 15.00 för då får jag gå hem.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Seg och sömnbestulen.
Smak: Kålpudding.
Kläder: Svarta tajts, svart trikåkjol och för mig väldigt ovan Marimekkotröja i orange och brunt.
Bakgrund: Lunchätande kollegor.
Nagellack: Nej.
Tid: 12.36
Omgivning: Kontor.
Irritationsobjekt: Den rinnande näsan.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Njä, det har jag nog inte. Ingen regelrätt dejt.
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej. Men var nära att bli det en gång i Kanada där man tydligen inte fick sitta i en bil och dricka öl trots att man själv inte körde bilen.
Badat naken: Så klart.
Varit med på tv: Ja. Flera gånger.
Kysst någon du inte känner: Jo. Det har man ju vid mindre genomtänkta ögonblick.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Maken. Utvalda kompisar.
Du tycker om: Verkar lite tråkigt att skriva maken, sonen och föräldrarna va? Om jag ska rada upp några kändisar som jag har respekt för så är det Annika Norlin, Marit Bergman och så… Morgan Alling efter hans sommarprat 2009.
Du inte gillar: Jan Guillou och Ulf Lundell står inte högt på min lista. Räcker det?

2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe.
Vår eller höst: Just nu, höst.

1 ÖNSKAN:
Att den här förkylningen from hell bara ska försvinna ur min, maken och sonens kroppar.

Bokbloggsjerka 5

Frågan i veckans jerka är:

LYSSNAR DU PÅ MUSIK NÄR DU LÄSER? OM JA, VILKEN ÄR DEN ULTIMATA ”LÄSARMUSIKEN” ENLIGT DIG (JUST I DETTA NU!)? OM NEJ, HAR DU NÅGON ANNAN RITUAL KRING LÄSANDET SOM DU KAN DELA MED DIG AV?

Jag lyssnar aldrig på musik när jag läser om jag inte måste (det vill säga någon annan lyssnar i min närhet). Jag har inte den simultankapaciteten verkar det som. När jag lyssnar på musik (vilket är alldeles för sällan) gör jag just det, och när jag läser är uppmärksamheten på boken.

Min bästa (och för min hälsa farligaste) ritual är väl en påse lösgodis, en säng och en riktigt bra bok. Just nu utesluter jag bäst jag kan godiset, men det är svårt. Just detta att läsa med en påse godis intill sig är så förknippat med något positivt. Kanske är det just därför jag behöver låta bli godiset, om ni fattar vad jag menar!

What you wish for…

Jag längtar” skrev jag härom dagen, och vips kom meddelande från Bokus att den bok jag satt på bevakning nu kommit ut. Klick klick!

Den sjätte gudinnan

Av Karin Alfredsson

Damm förlagHar intorkade tårar på kinderna, märker jag precis. Det finns en scen där Ellen Elg med för västerlänningar väldigt enkla medel räddar ett spädbarn som blev lite för mycket för mig. Och ändå inte för mycket alls.

I fjärde boken om läkaren Ellen Elg har författarens ton ändrats något. Fokus har skiftat från familjen i Sverige till här och nu, i det här fallet i norra Indien. Först gör det mig lite besviken, för en stor del av deckarläsningen handlar ju om intrigerna runt bokens detektiv (i detta fallet en läkare, annars ofta en polis eller journalist) men jag går från att acceptera till att glömma och slutligen gilla. Den sjätte gudinnan har huvudpersoner med öden som binder läsaren på egen hand. Det är tiggarflickan som våldtagits av en man ur högre kast, den intelligenta kvinnan som överlevt det brinnande helvete hennes man och svärmor utsatt henne för, men också den välbärgade juristen men omedvetna fördomar och läkaren som hjälper kvinnor i nöd utan att någon i sin tur hjälper henne.

”Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”

Så inleder Alfredsson sina böcker, och det gör – som jag tidigare skrivit – läsningen så mycket mer angelägen. Jag märker att jag sedan tidigare har betydligt större kunskaper om kvinnors situation i Indien än om kvinnors situation i Polen, en hemmablindhet som är slående kanske men också något som får mig ännu mer nyfiken på varthän Ellen Elgs nästa resa går!

Pssst..

Om jag tidigare idag övergav Blixen för en bok jag var mer sugen på kan jag berätta att en bok som kom med posten idag seglar direkt upp i topp i min att-läsa-hög!

På två kontinenter

Jag är i Indien just nu. Fast jag borde vara i Afrika.

Jag håller på att skola in knatten på dagis. Det går bra. Så bra att jag får en massa timmar över på dagarna. Lästid!!

I förmiddags var jag trött och lite tung i både kropp och sinne, så jag struntade helt i måsten och lade mig på soffan för att läsa. En liten liten påse godis fick följa med mig ner i soffan, och så var det den där boken. Jag läser ju Karen Blixen just nu. Så vackert språk, men… Nej, det passade inte min slappa dag. Därför är jag i Indien. Det är Ellen Elg som tagit mig dit. Mer om henne sen!