Glad världsbokdag på er! Och glad påsk får väl tilläggas, då två stora dagar råkar sammanfalla.
Som mamma till en snart-två-åring går mina tankar kring världsbokdagen och läsande till inlärningen. Från det där första mötet med böcker som bara innehåller en enkelt ritad bild till de spännande sagorna och så småningom upptäckten av mönstret, det där krumelurerna som bildar ord som i sin tur bildar oändliga äventyr.
Hemma är vi på alfabetsstadiet. Vi har upptäckt bokstäverna och börjar nu lära oss att de allt som oftast (och inte minst när vi tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter) kommer i en viss ordning. Häromkvällen somnade sonen ivrigt upprepande ”opqrs,opqrs,opqrs” om och om igen.
Jag både längtar och fasar lite inför den dagen då han lär sig att sätta samman bokstäverna till ord. Längtar för att den upptäckten ju är något av det häftigaste som finns, och att se honom uppleva det kommer att bli fantastiskt, men fasar för att det är första steget för honom in i en värld dit jag inte alltid kommer att kunna följa med. Jag räknar med många högläsningskvällar även efter att han lärt sig läsa, men ändå. Läsning är och förblir privat, en upplevelse att dela efteråt men alltid något du gör i ditt eget huvud.
Inspirerad av detta alfabetsrabblande tänkte jag nu i alla fall bidra med ett eget sådant. Ett antal böcker som betytt mycket för mig. Det finns ju hundratals, så jag låter just begynnelsebokstäverna begränsa mig. Håll tillgodo:
Det blir mycket ungdomsböcker, det känns nästan ofrånkomligt med tanke på hur mycket av mitt läsande jag som formades under den tiden.
A – Blir Anne på Grönkulla (L. M Montgomery) så klart. En bok som gav så många tankar till en ambitiös och skrivande flicka, och som jag läst om och om igen.
B – Bara Alberte, av Cora Sandel. Vilken oändlig tur att en av tre böcker om Alberte inte börjar på bokstaven A, för att välja mellan Anne och Alberte hade blivit knepigt. Egentligen är det naturligtvis triologin jag vill ha med i listan, för för mig är de omöjliga att skilja på. Jag läste dem i en och samma utgåva i ett enda svep, och det var en läsupplevelse jag aldrig glömmer.
C – Coot club av Arthur Ransome låter jag behålla den engelska titeln för att jag läste den och hans övriga böcker om svalorna och amazonerna på originalspråk. Min pappas familj bodde i Kanada ett år när han var fyra, och eftersom han lärde sig läsa just då gav farmor och farfar honom många barn- och ungdomsböcker just på engelska. På det sättet bibehöll han språkkunskaperna och hade dessutom ett imponerande engelskspråkigt bibliotek för mig att botanisera i. Ransomes böcker är riktiga sommarlovsböcker, och just Coot club har getts ut på svenska (Sothönsklubben) och har dessutom blivit sommarlovsteve om jag inte minns fel.
D – Dansa på min grav av Aidan Chambers. En YA-bok (Young Adult) som alla borde läsa. (har naturligtvis svårt att skippa Den hemliga historien, men den har ni ju alla redan läst så den får bli onämnd. Eller nästan onämnd!)
E – En komikers uppväxt av Jonas Gardell går inte att bortse från. Som jag älskade hans böcker och hans föreställningar när jag var 15-19 ungefär. Så här i efterhand är han ingen som finns kvar hos mig egentligen. Jag minns hans böcker som lite överspända, jobbiga, men kanske borde jag läsa dem igen någon gång. Har ni läst om Gardell?
F – Fredrikes barn, av Claque, som lärde mig att även de buttra, oroliga flickorna får vara hjältinnor.
G – Goggles av Nils Ferlin blir kanske en av få diktsamlingar i listan men den får symbolisera en period i mitt liv då jag läste mycket poesi. Förutom Ferlin var det Fröding, Boye, Lindorm och några till som betydde mycket för mig. Jag återvänder för sällan till dem, känner jag.
H – Hemligheter av Barbro Lindgren har jag ett lite kluvet förhållande till. Det var inge favoriter när jag var liten, men jag känner ändå att Lindgrens dagboksanteckningar gav mig en ovärderlig kunskap om att alla människor, inte bara jag, har konstiga tankar, fantasier och idéer som ofta inte platsar i glättiga teveprogram eller magasin för tidiga tonårsflickor.
I – Inte som andra döttrar av Nancy Spungen. En stor läsupplevelse från mina tonår, då utanförskap och känslan av att inte passa in var ständigt närvarande.
J – Jag saknar dig, jag saknar dig, av Peter Pohl. Pohl är ju given i en sådan här lista, och det här är den bok av honom som betytt mest för mig. Den är högaktuell då den getts ut på nytt och kommer (har kommit?) på film!
K – Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson. Boken om Fogelstadgruppen och kvinnorna runt tidningen Tidevarvet fångade mig totalt och inspirerade till en massa vidare läsning som jag aldrig hade velat vara utan.
L – Liftarens guide till galaxen, av Douglas Adams, öppnade mitt läsande. Jag minns inte varför jag började läsa den (med tanke på hajpen när den kom var det väl grupptrycket som fick mig på fall) men hade jag inte läst den tror jag att jag ännu mer än idag rynkat på näsan åt ”hittepå” av typen sci-fi och fantasy. Den utvecklade också mina språkkunskaper då jag läste den på engelska och lärde mig uppskatta den där typiskt torra brittiska intellektuella humorn som präglar hela serien.
M – Mimmis bok av Viveka Lärn (då Sundvall). Har bloggat om den här.
N – Nej tack, jag åt nyss, av Anna-Lena Brundin, som jag läste både under min egen sjukdomsperiod och efteråt, och har funnit mycket stöd i.
O – Olles nya cykel, av Annika Holm, symboliserar läsglädje för mig. En sommar som vi spenderade i Vittsjö hade Markaryds bibliotek en tävling som gick ut på att den som läst tio böcker och skrivit korta recensioner om varje fick en pocket. Jag fick just Olles nya cykel, och förutom att den är ett bevis och en symbol för hur mycket jag läste i tidiga tonåren är det dessutom en mycket fin bok, med flera fina uppföljare.
P – Pellas bok, och följande böcker, i serien. Så klart. Den som följer den här bloggen hade väl ramlat av stolen om jag skrivit något annat. Även här har vi (som på F) Claque att tacka!
Q – Varför är det så ont om Q? av Hans Alfredsson symboliserar högläsning för mig. Min pappa läste mycket och ofta underfundiga och spännande böcker för mig och senare mig och min bror under uppväxten.
R – Rebecka av Daphne du Maurier, fick jag av min farmor en sommar, jag tror jag var 13 eller 14. Det var inte den typen av böcker som jag brukade läsa men det betydde mycket för mig att hon gav mig en vuxenbok och dessutom på engelska. Den gav mig självförtroende, och jag tror det var den som fick mig att våga läsa deckare trots att jag är så harig och till exempel inte förrän i vuxen ålder sett på skräckfilm.
S – Sofies värld av Jostein Gaarder. En bok som kom i precis rätt tid för mig, då både ramberättelsen och den filosofiska genomgången passade den tonåring jag var. Den väckte många tankar och förde in mig på nya intresseområden.
T – Tionde sånggudinnan av Carina Burman. Ni vet ju att jag älskar Burman, och det här är enligt mig hennes allra bästa. (Ok, ok, den heter egentligen DEN tionde etc. men det glömmer vi va?)
U – Under det rosa täcket av Nina Björk var bara en av många böcker som fick upp mina ögon i jämställdhetsfrågan. Vill också nämna Diagnos: duktig, som jag tycker har glömts bort! Borde ges till alla duktiga flickor och kvinnor därute! Och, som undertiteln säger till alla som borde bry sig om dem och se dem.
V - ”Vart ska du gå?” ”Ut” av Kerstin Thorvall var en av många tonårsupprorsböcker som jag läste. Tycket också mycket om Thorvalls vuxenböcker inte minst Från Signe till Alberte, apropå bokstaven B.
X – Beats me… Kommer ni på en bra bok på X så tipsa gärna!
Y – Yarden av Kristian Lundberg är en riktigt bra bok, som också får symbolisera bokcirkelläsandet som blivit viktigt i mitt liv. Bokbloggandet förändrande mitt läsande på flera sätt, men bokbloggen som jag startade via bloggen var nog det mest påtagliga!
Z – Den gode maken på Zebra drive får trängas in här, inte för att den är den bästa av Alexander McCall Smith utan för att symbolisera mitt avslappningsläsande. McCall Smith är en underhållande, fyndig och trevlig författare och jag läser allt av honom. Som avslappning, som snabbmat eller en skål chips. Riktigt härligt alltså, men utan att lämna kvar så mycket beständigt efteråt (ok, liknelsen haltar för böckerna ger inte heller de tråkiga biverkningarna som övervikt och illamående men ni förstår vad jag menar).
Å – Å andra sidan är inte Marian Keyes bästa (jag tycker det är Sushi för nybörjare jag, men någon annan har väl någon annan favorit), däremot tycker jag att Keyes är en av de bästa chick-litt-författarna, och det här är en bra representant för hennes författarskap.
Ä – Änglavakter av Kristina Ohlsson är kanske en lite för ny bok för att man ska säga att den påverkat mitt liv, men en jäkligt bra deckare är det allt!
Ö – Här fular jag mig lite och säger Agaton Öman och alfabetet. Det känns bra att sluta med den, och den är också en fantastisk barnbok/ABC-bok av Sven Nordqvist. De fantasifulla texterna och de detaljrika bilderna som vi senare kommit att älska i böckerna om Pettson och Findus, ger läsningen en livslängd som mig veterligen ännu inte tagit slut. Även om sonen är alfabetstokig är kanske just den här boken lite avancerad för honom, men jag längtar tills vi kan läsa den tillsammans!
Pust – det där tog några timmar. En idé som kan låta enkel blev rätt jobbig och jag har redan ångest inte bara för att Astrid Lindren och Tove Jansson saknas utan för alla de böcker och författare som jag helt enkelt glömt. Men, ta det för vad det är – ett läsglädjens alfabet!
