Stolt mamma

När man är på väg hem från biblioteket och sonen plötsligt säger: ”Vi har ett bibliotek hemma”, då sväller bokälskar- och mammahjärtat!

Anna och Mats bor inte här längre

Av Helena von Zweigbergk

Det är lustigt, för när jag tänker tillbaka på Anna och Mats och vår diskussion i bokcirkeln så minns jag det som att vi ändå gillade Ur vulkanens mun. Min snabbtext säger dock lite annorlunda.

Hur som helst är det intressant att återvända till denna dysfunktionella familj, som i början av boken splittras. Skilsmässotemat är ju ”inne” just nu och med ångesten i förra boken i tydligt minne kan man ju tro att detta är en helt igenom lycklig separation. Så är dock inte fallet, och jag gillar att von Zweigbergk problematiserar och tar in så många olika aspekter. En skilsmässa kan vara för allas bästa utan att för den sakens skull vara bra, helt enkelt. Och medan första boken kändes lite krystad på sina håll (jag minns att jag tyckte Annas sms-otrohet med en yngre hantverkare var lite over the top) är det här rakt och enkelt. Ångesten ligger inte lika tät, men nog är det en finstämmig sorg kantad av frustration som ligger kvar hos en efter avslutad läsning.

Boken är ett recensionsexemplar från Norstedts.

Jag, en läsare. Men hurdan?

Det är O som ställer frågan så klart: Hur är du som läsare?

snabb  långsam

läser alla ord  skummar en del

gillar långa beskrivningar men hoppar över en del som inte för historien framåt (ja, jag fuskar med svaret, gick inte att svara sanningsenligt annars)

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Att flaskmata

Av Petra Jankov Picha (BBC-Petra alltså!)

Vi har börjat ge dottern flaska. Inte på heltid, men för att jag ska kunna gå hemifrån då och då, och jag kan berätta att jag genast hade nytta av den här boken. Bara att få lite handfasta råd, veta valmöjligheten och få tips om förvaring och förpackning.

Jag gillar den här boken för dess ”rakt-upp-och-ner-het”. Den är inte något kraftfullt inlägg i amningsdebatten*, bara ett konstaterande att de som flaskmatar behöver råd och stöd liksom de som ammar. Jag har inte expertisen att bedöma råden, men tonen känns saklig och det faktum att författaren pratat med flera läkare och experter ger förtroende. Jag gillar också att här finns ”röster från verkligheten” och att dessa är alltfrån sådana som inte vill till sådana som av olika anledningar inte kunnat amma.

Jag hoppas för blivande nya mödrars skull att Petra Jankov Picha får napp hos något förlag som kan se till att boken blir ännu mer lättillgänglig för dem som behöver den. Mer om utgivningen av boken kan du läsa här.

*Därmed inte sagt att det inte är ett inlägg. Ett inlägg för rätten till information.

Jag har köpt boken av författern. Då jag är bekant med henne både genom jobb och bokbloggarsfären är detta inte att ses som en helt objektiv recension.

Bilderboksretro: 50-tal

Av Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing

En barnboksbok kanske borde recenseras i min andra blogg, men jag väljer att lägga den här för det här är ingen bok för barnboksentusiaster.

Eller, det är klart att det är, men riktiga barnboksentusiaster/barnboksläsare får kanske inte ut så himla mycket av den. Det här är snarare en minnesbok för den som inte har/har stora barn och vill komma ihåg och frossa i illustrationer och nostalgi. För faktum är ju att vi som är inne i barnbokssvängen läser de flesta av de här böckerna fortfarande/igen. Mumin, Plupp, Historien om Någon, Pippi.. ja ni hur ju. Det här är levande sagofigurer än idag. Och visst är det något som fascinerar med barnbokens 50-tal, att så mycket som gjordes då blev klassiker och hålls för tidlösa (jag blir förvånad när jag inser att så många av mina favoriter skrevs så tidigt). Och visst får jag min dos av nostalgi i form av Trulsa, boa constrictorn Kriktor och barnen i djungeln (den måste jag ha tag i, btw!).

Det här är alltså inte en antologi, så köp den inte till småbarn de kommer att bli mäkta frustrerade när berättelsen tar slut efter två uppslag när det är som mest spännande. Det är en soffbordsbok av finaste slag, och en perfekt julklapp till allehanda 50-talister. Tror att 60-talsboken redan är ute och kommande årtionden på G!

Detta är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Förresten såg jag att boken står under ”läsålder 3-6″ på förlagets hemsida. Det måste helt enkelt vara fel.

Tranströmer

Morfar!

Idag hade du varit uppspelt. Idag hade du kanske gråtit en tår. Du hade ringt mig och berättat, kanske läst några rader för mig. Du hade berättat om hur mycket det betydde för dig när Tranströmer kom med en diktsamling efter sin stroke, som skedde ungefär samtidigt som din, och den dessutom var full av haikus – ditt versmått.

Sen kanske du hade fällt några kommentarer om hur opolitisk Tranströmer är. Hur han egentligen inte är en favorit, och framför allt inte var det då, på 50-60-talet då du hade helt andra förebilder och kollegor att se upp till.

Men ändå.

Idag är jag glad både för Tomas Tranströmers och din skull morfar. Ikväll läser jag om Sorgegondolen.

Pojken i hiss 54

Av Karin Alfredsson

Ellen Elg är i Dubai som lyxhustru. Ni hör ju hur det låter. Klart hon hamnar i trubbel, och klart hon ser och upprörs över hur kvinnor både i den rika och den fattiga kulturen behandlas.

Den som läser den här boken är troligen redan bekant med Ellen Elg. Jag är det definitivt och jag är mycket glad att återse henne. Hon lyckas alltid engagera mig, lyckas alltid få mig att glömma att jag inledningsvis tycker att hon är lite väl dumdristigt modig. Faktum är att hon i den här boken har taggat ner lite. Kanske är det barnens närvaro, kanske den väldigt kvinnoexkluderande kulturen hon placerats i, kanske har hon bara blivit äldre och klokare (?). Ni hör ju att jag gillar det. Jag gillar också att en del av historien utspelar sig bortom Ellen Elgs horisont, i Pakistan dit hennes chaufför och olycksbroder rest för att hjälpa sin syster som riskerar att utsättas för hederskulturens värsta brott.

Jag berättar inte mer nu, men säger bara läs! (Eller hur Lyran, hur går det för dig och Ellen Elg?)

Den här boken är ett recensionsexemplar från Damm förlag.