.. vilken diskussion som kickades igång. Och vad många läsare jag haft de senaste dagarna! Wow! Kanske drar jag igång ett bokbloggarbyte efter jul- och nyår, det vore lite spännande!

Nu tänkte jag skriva om alla böcker jag läst på sistone, men maken skriker att sonen kräkt honom i håret så det får bli nästa gång!

Sitter här och är lite sorgsen, då jag inser att jag gjort min hemliga bokvän besviken. Jag har varit med i många av En bok om dagens projekt, och tyckt att det varit jättekul men nu ger jag nog upp. Dels har jag haft svårt att hinna med att tänka ut roliga paket, dels har jag i de senaste bytena tyckt att det varit knepigt att välja böcker då de mottagare jag fått inte varit bokbloggare. Jag VET att det inte är något krav när man anmäler sig.. men det kräver betydligt mer av avsändaren för att det ska bli rätt.

Vad tycker ni, ska man dra igång ett utbyte bara för bokbloggare? Och med man menar jag att jag visserligen kunde ta tag i det men med tanke på vad jag nyss skrev om att ha tid ser jag hellre att någon annan tar tag i det =) Sån är jag!

Ojoj. När jag öppnade paketet från min hemliga bokvän och hittade det här:

 blev jag tvungen att gå in på En bok om dagens blogg och läsa reglerna för Pocket & prassel 3.0 för att försäkra mig om jag inte missat något om att det sista paketet skulle vara en lyxpåse. För det är just vad jag fått!

Förutom Björn Hellbergs Hedersmord och påsen med ingefärspraliner så har jag fått en söt ljusstake och ett underbart litet skrivblock. Dessutom har Ebbot fått en present! Den hamnar snart i Lilla bokhyllan.

Den andra boken, Dubbla slag av Malin Persson Giolito, har jag tyvärr redan läst. Det är ytterligare ett tecken på att min hemliga bokvän (som nu avslöjat sitt förnamn!) verkligen prickat rätt! Pocketen kommer att gå till någon som kommer att uppskatta den mycket, så sörj inte hemliga vän!

Här är paketet när det är öppnat:

Nu ska jag bara försöka klura ut vem som skickat så fina paketet till oss. Jag ska klura och återkomma!

Men.. ibland förstår jag mig inte på WordPress. Vilket språk pratar vi egentligen:

”Akismet has protected your site from 137 spam comments already, men det finns inget i din skräppost-kö för tillfället.”

Av Emilio Calderón

Lika bra att erkänna direkt. Det här är bokcirkelbok nummer två som jag inte läst ut. Det ligger en kombination av tidsbrist och ointresse bakom. Jag kunde bara inte förmå mig att läsa ut den, trots att jag efter att ha läst över hundra sidor på tåget började fatta visst tycke för den. Men, nej.

Det visade sig att jag inte var ensam. Även Sofie hade gett upp, och hon hade gjort det med besked. Helt enkelt fattat beslut om att den här boken ville hon inte ödsla tid på. Hon är småbarnsmamma liksom jag och jag har full respekt för hennes beslut.

Stina och Madeleine F hade dock läst duktigt (Madeleine G hade säkert också gjort det, men hon fick förhinder i sista stund och var inte med när vi träffades i måndags) och man kan väl inte säga att de tyckte att vi andra tvunget måste släpa oss igenom resten av boken. MF gav den en 2,5 och Stina en enkel trea. Omdömet var att boken inte väcker intresse, trots en på pappret ganska spännande intrig och passionerad kärlekshistoria. Men någonstans misslyckas författaren med att rycka oss med, och alltihopa faller platt. Välskrivet men platt.

Någon annan som läst den?

Nästa bokcirkelträff blir hos mig den 9 december, och boken är Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Läs om den hos Bokhororna här!

När jag slår upp Edward Finnigans upprättelse ser jag att min hemliga bokvän fått den personligt signerad till mig! Wow!

Tack igen!

Av Alan Bennett

Äntligen har jag läst den här boken. På engelska.

Jag tyckte precis så mycket om den som jag hade trott, även om boken faktiskt inte var vad jag hade trott. Den var mer seriös, och mer eftertänksam än jag väntat mig. Hade mer trott att det var en mysbok om att läsa, medan det faktiskt också är en bok om monarkins märkliga seder, om England och om litteratur på ”ett högre plan” (varför läser man, vad är ett bra språk etc).

Just detta gjorde att jag funderar på om jag hade engelskan som krävs. Jag är duktig på engelska men just hovets vokabulär har jag aldrig lärt mig så en del finlir gick mig förbi. Liksom att jag saknar en del av kändisfloran i äldre England och därmed säkerligen missade en hel del referenser. Kanske läser jag denna lilla pärla på svenska också!

För som sagt, vem kan motstå en bok om drottningen av England som plötsligt blir besatt av att läsa. Så besatt att hon bestämmer sig för… ja, läs själv!

Har ni läst Proust? Inte jag heller. Har inte ens försökt, men den här är jag lite nyfiken på:

Det är en kompis till mig som ger ut den, så jag tänker inte recensera den, men tipsar om den gör jag så klart!

Läs om den här och här!

Jag skrev ett snabbt och nöjt utrop från mobilen när paketet kom fram, men nu är det på tiden att jag talar om vad det innehöll. Min hemliga bokvän har verkligen träffat rätt. Nu har hon (?) hittat en deckare som jag varit mycket mycket nyfiken på, nämligen Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström. Har inte läst något av dem, men länge velat. Nu är det dags!

Dessutom fick jag en finfin necessär/börs och smarriga lakritsskorpor. Min hemliga bokvän verkar vara något av en skorpfantast. Undrar om det är en ledtråd.. hmmm!

Av Saam Kapadia och Jeppe Wikström

Bild från förlaget Max Ström

 Det är enligt förlaget ungefär 200 år sedan den sista militära striden ägde rum i Sverige. Man kan i alla fall hoppas, säger jag. Och tycker att idén till den här boken åtminstone gör ett bra försök att se till att den senaste militära striden också blir den sista.

För den här boken kan väcka många tankar och idéer. Den är vacker och den är välgjord. Den samlar många röster och pekar på så många sätt att göra världen bättre. Det roligaste är kanske inte de kända rösterna, för dessa texter har man läst förut, men de nya, unga.

Jag har egentligen bara en invändning mot den här boken, och det är formatet. En hel del av bilderna är helt enkelt fantastiska, men de kommer inte till sin rätta i pocket – om än hårdpocket. Ett veck i mitten av bilden gör ibland motivet omöjligt att se. Hade det gått att undvika i redigeringen så hade jag köpt att man inte gör en stor flashig fotobok. För jag kan förstå att man inte vill göra boken större än att den går att läsa på bussen till skolan, i sängen, på toa. Det ska man göra med en sådan här viktig bok.