Bokcirkelbok 11: Kärlekens arkitekt

Av Emilio Calderón

Lika bra att erkänna direkt. Det här är bokcirkelbok nummer två som jag inte läst ut. Det ligger en kombination av tidsbrist och ointresse bakom. Jag kunde bara inte förmå mig att läsa ut den, trots att jag efter att ha läst över hundra sidor på tåget började fatta visst tycke för den. Men, nej.

Det visade sig att jag inte var ensam. Även Sofie hade gett upp, och hon hade gjort det med besked. Helt enkelt fattat beslut om att den här boken ville hon inte ödsla tid på. Hon är småbarnsmamma liksom jag och jag har full respekt för hennes beslut.

Stina och Madeleine F hade dock läst duktigt (Madeleine G hade säkert också gjort det, men hon fick förhinder i sista stund och var inte med när vi träffades i måndags) och man kan väl inte säga att de tyckte att vi andra tvunget måste släpa oss igenom resten av boken. MF gav den en 2,5 och Stina en enkel trea. Omdömet var att boken inte väcker intresse, trots en på pappret ganska spännande intrig och passionerad kärlekshistoria. Men någonstans misslyckas författaren med att rycka oss med, och alltihopa faller platt. Välskrivet men platt.

Någon annan som läst den?

Nästa bokcirkelträff blir hos mig den 9 december, och boken är Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Läs om den hos Bokhororna här!

Drottningen vänder blad

Av Alan Bennett

Äntligen har jag läst den här boken. På engelska.

Jag tyckte precis så mycket om den som jag hade trott, även om boken faktiskt inte var vad jag hade trott. Den var mer seriös, och mer eftertänksam än jag väntat mig. Hade mer trott att det var en mysbok om att läsa, medan det faktiskt också är en bok om monarkins märkliga seder, om England och om litteratur på ”ett högre plan” (varför läser man, vad är ett bra språk etc).

Just detta gjorde att jag funderar på om jag hade engelskan som krävs. Jag är duktig på engelska men just hovets vokabulär har jag aldrig lärt mig så en del finlir gick mig förbi. Liksom att jag saknar en del av kändisfloran i äldre England och därmed säkerligen missade en hel del referenser. Kanske läser jag denna lilla pärla på svenska också!

För som sagt, vem kan motstå en bok om drottningen av England som plötsligt blir besatt av att läsa. Så besatt att hon bestämmer sig för… ja, läs själv!

Kärleksroman

Av Carina Burman

Det är något med Carina Burmans språk som går rakt in i mig. Det spotska påpricken som aldrig blir för mycket. Jag läste om Pella i praktiken, av en anna favorit – Claque – igår och insåg att den har liknande kvaliteter.

Fast medans Claques huvudperson är kavat och lagom fumlig är Burmans oftast rättframt moderna. Trots att de flesta lever för länge sedan. Kärleksroman är nämligen hennes första nutidsroman. Om man nu kan kalla något som utspelar sig på Gotland för nutida. Det blir liksom ohjälpligen ett historiskt skimmer över det. Och inte blir det intrycket mindre av att till och med jag – som till motsats till författaren inte är litteraturvetare – känner igen klassikerna som hon smyger in.

Kärleksroman utspelar sig i Visbys Rotaryklubb, där tre nya medlemmar just blivit invalda. Det är Frida, Louise och Gurli och ni kan inte tänka er vilka intriger som dessa nyförvärv ger upphov till. Jag tänker inte berätta om dem heller. Bara säga att om jag var tveksam till boken från början – det tar alltid lite tid att vänja sig när ens favoritförfattare ändrar genre – så var jag desto mer övertygad när jag läst klart. Hon klarar visst allt den där Carina Burman.

För övrigt måste jag  tillägga att för er som inte gjort henne bekantskap ännu är det lag på att läsa Den tionde sånggudinnan åtminstone en gång i livet!

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

Av Kristina Henkel och Marie Tomicic

Det här är en bok jag länge sneglat på. Den går rätt in i hjärtat på mig, för det här är något jag funderar mycket över; hur ska jag uppfostra en människa istället för en pojke.

Jag sneglar på rosa kläder, men tycker inte de är snygga. Varken på mig eller min lika blonda son. Så köper jag grönt, brunt och gult och mammor på stan som inte ens kikat i vagnen säger ”så du har också en pojke” och jag bara känner hur jag misslyckas. Eller är det dom som har misslyckats? Jag för min del köper kläder jag tycker är snygga – och som jag kunde köpt till en dotter – och jag tror att man gör problemet lika stort om man köper rosa bara för att.

Ja ni förstår, det här är frågor jag funderar på. Och även om den här boken, från Olika förlag, inte väcker så många nya tankar så ger den många ganska enkla och handfasta råd. Den bekräftar mig i mina idéer och ger mig vänskapliga klappar på ryggen. Som att man inte behöver ta fajten varje gång, men att man faktiskt är tillåten att låta ekorren i granen bli en hon, och att man får byta kön på pojken/flickan i sagan om man vill. Att man ska prata om snoppar och snippor, och att man visst kan leka krig med både söner och döttrar men att man kanske kan leka ambulans efteråt och ta hand om offren.

Maken håller på med boken nu, men när han är klar ska jag låna ut dem till en av alla mammor som läser kön i klädval och se vad hon tycker. Det ska bli intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om Jämställdhet, OLIKA förlag, barnuppfostran

Rapsbaggarna

Av Karin Brunk Holmqvist

Jag borde kanske ha läst något av Brunk Holmqvist redan, med tanke på att maken är från Österlen, men jag har ärligt talat undvikit henne. Hon har doftat buskis och amatörrevy och det är två saker jag inte gillar. Men jag är glatt överraskad, efter att ha fått boken av min hemliga bokvän!

Boken handlar om bröderna Henning och Albert som lever tillsammans ett stenkast från sitt föräldrahem. Bröderna är typiska griniga gamla gubbar, men när det blir känt att deras barndomshem ska bli behandlingshem för kvinnliga alkoholister börjar det hända saker i bygden…

Handligen är mysig, och egentligen ganska intetsägande. Det är miljöerna och stämningen som gör boken. Jag tycker författaren överdriver något, hon skriver mig på näsan med hur pitoreskt och lantligt det är. Men jag löper det, för att hon lyckas få mig att tycka om karaktärerna, och bry mig om vad som händer dem. Mysig lättläsning, perfekt i höstfåtöljen!

Bokcirkelbok 9: En sorgesång

av Siri Hustvedt

Hinner inte skriva så mycket mer än att den här boken fick ett ljumt bemötande i bokcirkeln – för en av oss blev den tyvärr också droppen..

Någon betygslista är inte värt att ge, för samtliga inblandade gav boken en trea. För egen del kände jag att den var mysig att läsa, men jag hade inget driv i läsningen, hade ingen längtan att veta vad som ska hända, och det är trist.

Nästa gång läser vi Tionde kretsen av Jodi Picoult. Jag har redan lånat den på biblioteket, det ska bli spännande!

Benjamin Button – i mobilen

Av F. Scott Fitzgerald

Jag har upptäckt något fantastiskt. Jag är väl inte först i världen med att upptäcka det.. tvärt om, men jag har upptäckt att jag gillar att läsa bok i mobilen! Bådar gott för läsplatta i framtiden. Har en splirrans ny HTC Hero och insåg att jag kunde ladda ner böcker. Sedan jag såg filmen har jag velat läsa Benjamin Button, så det var en bra början. Perfekt när man ammar och inte kan bläddra en vanlig bok!

Boken – en kort sådan – är ganska enkel. Kort och lättläst och den som har sett filmen kan mycket väl bli besviken. F. Scott Fitzgerald har planterat ett frö, han lägger fram storyn och denna häftiga tanke att någon ska födas gammal och dö ung. Mycket mer är det inte. Ingen mysig kärlekshistoria, inga detaljerade beskrivningar. Men; absolut läsvärd och har man inte sett filmen tror jag boken är en häftig upplevelse!

De modlösa

Av John Lapidus

Den här boken kom ut igår,

och jag hade så klart tänkt recensera den till dess,

men livet som småbarnsförälder ni vet…

 

Om författaren läser ni här, så kan jag börja med att berätta att baksidestexten verkligen fick mig intresserad av den här boken. Båda mina föräldrar jobbar med – och ofta i – länder som varit och är mycket beroende av bistånd, och en bok om det politiska spelet bakom det svenska biståndet till Nicaragua lockade verkligen.

I den aspekten har boken också varit mycket intressant att läsa, även om jag vet pinsamt lite om landets politiska historia. Jag lärde mig, och jag blev nyfiken. Jag fick också en klar bild av författarens politiska åsikter, och det var häftigt – lite ovant – att läsa en så politisk bok. Lite uppfriskande faktiskt, för det skulle kunna finnas så mycket mera sådant. Tyvärr har Lapidus (och nej, jag har fortfarande inte tagit reda på släktskapet med Snabba Cash-Jens) blandat in en krånglig och i mitt tycke väl gubbsjuk kärlekshistoria, som drar ner helhetsintrycket.

Lapidus huvudperson (och om man läser mellan raderna kanske också något av hans alter ego) är en känslomässigt störd vänsterfundamentalist som har gått ut i krig med världen. Han brinner för det han tror på, och ser allt som doftar kompromiss och realism som höjden av feghet. Det är lätt att känna för honom, men också lite tråkigt att ännu en gång träffa en smått alkoholiserad, skild, drömmande medelålders vit man iklädd huvudpersonens kläder. Särskilt när denne ägnar betydligt mycket mer tid åt detaljerade sexuella fantasier – om de flesta kvinnor han möter men främst en ambassadanställds fru – än åt att driva sin politiska agenda.

Lapidus har tidigare skrivit boken Missionärerna, om det turbulenta parlamentsvalet i Zimbabwe. Här lockar mig baksidestexten ännu mer, och efter att ha läst De Modlösa kan jag – om än med reservation – absolut tänka mig att läsa den också!

Så överlever du ditt första år som mamma

- Goda råd från dina tjejkompisar -

Av Vicki Iovine

På BB, under Ebbots allra första timme i livet. 

Lillkillen sover och jag passar på att skriva om en bok jag knappast hade läst om det inte var för hans skull.

fick den av min hemliga bokvän i Pockebyte mini, Tilde som själv läste den när hon ammade. Den är verkligen bra amningsläsning, lättläst och rolig. Boken handlar, som ni säkert förstår, om den första tiden med bebis. Den är amerikansk så vissa kapitel (om sjukvårdssystemet till exempel) kan man bläddra förbi, men grunderna är så klart detsamma och visst är det skönt att känna att andra tänkt och känt som man själv gör mitt uppe i detta stora som hänt.

Jag gillar särskilt de krassa kapitlen om kroppen, både hur ont det gör att föda barn, hur man mår efteråt och hur lång tid det tar att känna sig bekväm med kroppen igen. Visst kan man vända sig mot generaliseringarna, men faktum är ju att vi är mer lika än vi tror och ofta tror vi nog tvärt om – att det bara är jag som har det så här.

Sådan här böcker får man ju ta för vad de är, och min enda stora invändning är sättet som Vicki angriper frågan om sex. Hela det kapitlet är en skymf mot män, som beskrivs som sexgalningar som inte varken påverkas av att bli pappa eller har respekt för sin partners känslor. Så om du inte råkat skaffa barn med en heffaklump kan du gott hoppa över det kapitlet också!

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Så överlever du ditt första år som mamma, Amning, Förlossning, Föräldraskap

Dubbla slag

av Malin Persson Giolito

Jag fick den här boken av maken i julklapp och har haft den på lut ett bra tag. Var beredd på en besvikelse för jag tycker jag har läst ganska negativa inlägg om den på sistone. Själv är jag – kanske just därför – positivt överraskad. Jag gillar tonen, stilen och de raka beskrivningarna. Gillar vardagsrealismen och att författaren låter även mobbarna (Carl till exempel) vara människor. Jag kan hålla med dem som sagt att ”deckargåtan” i boken blir sekundär, men den stör mig inte och det är intressant att fundera på vad som har hänt och hur skandalen ska hanteras.

För er som inte vet handlar boken alltså om en kvinnlig och mycket lyckad advokat som efter två barn inte längre får vara med de stora grabbarna och ”leka” i firman. Just detta att få ihop karriär och familj må vara uttjatat, men aldrig ointressant och det är ju den biten som gör den här boken både viktig och aktuell. Läs den, säger jag. Den är bra bokcirkelsmaterial, för den ger många tankar och uppslag till diskussioner!

Förresten kan jag tala om att bloggen nog kommer att få vila i några dagar nu. Mina föräldrar kommer ner och vi ska till stugan! Väskan är full med böcker – så klart!!

 

Glad påsk!