Tusen gånger starkare

Av: Christina Herrström

Älskade både Glappet och Ebba och Didrik som jag väl var mer i ”rätt ålder” för att läsa. Hade säkerligen älskat även Tusen gånger starkare om den kommit när jag var 15. Kanske hade jag tyckt ännu bättre om den, för att den handlar om människorna i bakgrunden och på så sätt hade talat mer rätt till mig. Den beskriver också en verklighet väldigt lik min egen, även om jag inte var fullt så tyst och blyg som bokens huvudperson.

Tänk om någon ruskat om en så. Tänk om de strukturer man ser så klart nu hade blivit tydliga redan då. Det hade nog gjort ont, precis som hos bokens huvudperson, men hade också besparat mig mycket bekymmer senare i livet. Kanske hade det också sänkt de personliga kraven något. För ser man strukturerna lyfter ju lite av det egna ansvaret för att vara bäst, synas och höras. Samtidigt som ansvaret för att förändra och jobba mot felaktiga strukturer ökar. Intressant.

 

När jag som vuxen läser Tusen gånger starkare kan jag tycka att den förenklar något, och jag kan tycka att språket liksom ”storyn” känns hastad. Som att Herrström så gärna vill ha något sagt att hon offrar något annat. Det är synd.

Annonser

One response to “Tusen gånger starkare

  1. Jag hade nog just mina tonårsögon på när jag läste boken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s