Elva

Av Arne Dahl (aka Jan Arnald)

Jag hittade Arne Dahl först 2003, när En midsommarnattsdröm kom. Så snart den var utläst letade jag reda på föregångarna och har sedan dess haft ögonen öppna för nya böcker från denna tidigare hemliga deckarförfattare. Kan inte säga att det var något speciellt för mig när han ”kom ut” för jag hade aldrig läst Arnald, men visst är det kul att en DN-kultur-snubbe revitaliserar deckargenren. För visst gör han!

Jag vill egentligen säga att alla som sätter tänderna i Elva kommer att älska den. Men antagligen är det som att säga att man skulle få ut något av filmen Sex and the City även om man inte sett serien – och det vore ju lögn!

Elvas styrka är att där jag tidigare ibland blivit irriterad av känslan att Arne Dahl egentligen häcklar mig träder han här fram och retas öppet. Och det vet ju alla att det öppna retandet är bra mycket kärleksfullare, och lättare att svara på, än det ironiska på gränsen till nedlåtande.

Så ok. Vi tar det från början, från den tidiga början då Jan-Olov Hultin samlar landet bästa kriminalare i det som kommer att heta A-gruppen.

När Dahl/Arnald pratade på bokdagarna i Kristianstad härom året berättade han att han tog inspiration från tv-serien Homicide (som gick ungefär i samma veva som han började skriva om A-gruppen). Det var samspelet mellan flera poliser, flera personligheter, som tilltalade honom. Men också kamravinklingarna, glidandet och ryckandet och ja.. om ni liksom jag tycker att Homicide (Uppdrag mord på svenska) är en av de bästa teveseriedeckarna så vet ni!

A-gruppen består av tio personer, och som titeln Elva antyder har det hittills funnits tio böcker så det säger sig själv att våra vänner fått bre ut sig lite i varsin bok. Och Arnald/Dahl säger i alla fall att han bara tänkt skriva tio. Men redan då, för några år sedan då den tionde var under skrivande, så öppnade han för fler och med tanke på hur Elva slutar vet man aldrig var det ja.. slutar!

I Elva samlas hela gänget, ett år efter att A-gruppen gått i graven under dramatiska former, för att berätta historier. Det var något de bestämde i bok tio, så ingen är förvånad när inbjudan dimper ner. Men vem har bjudit in? Och varifrån kommer egentligen de historier som de berättar.

Den här boken är vacker, spännande och givande. Jag som inte är litteraturvetare, och alltså varken har läst Boccaccios Decamerone eller (och det här är pinsammare att erkänna) Agatha Christies Tio små negerpojkar får nöja med med att flyta med, och förundras. Inte mig emot när det bjuds sådana historier! Och så sedan, när den elfte dyker upp!! Det är, tycker jag, genialt, och inte minst roligt!

Annonser

One response to “Elva

  1. Kanske borde kolla upp Arne Dahl 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s