Låt den rätte komma in:

John Ajvide Lindqvist

Jag såg filmen igår och insåg att jag måste blogga om boken snabbt, innan jag blandar ihop intrycken av de två!

För en som brukar säga att den enda genre som inte tilltalar henne är skräck är jag enormt förtjust i denna skräckroman. Framför allt för att syftet med den inte är att skrämma mig.

Boken handlar om Oskar, en ung pojke som står utanför. Och om Eli, som står ännu mer utanför. Och om alkisarna på lokala pizzerian som står … just det, utanför. Jag ser inte det här som en vampyrbok utan som en bok om utanförskap. Med sitt rappa, målande språk ger Ajvide Lindqvist en känsla av att stå där med huvudpersonerna – i bitande kyla – och titta in. Titta in på världen som pågår runtomkring.

Att Oskar, som länge varit besatt av mord och andra bestialiska brott, hittar sin första riktiga vän (och kärlek) i en vampyr är inte konstigt. Det borde vara konstigt om man som jag inte tror på vampyrer och slikt, men det är det inte. Jag köper det för att romanen som sådan är så stark, och så realistisk. Bilderna jag får när jag läser är just av Sverige för 10-20 år sedan. Då det fortfarande var vinter, och Expressen fortfarande maskade bilder på offer och förövare.

Min enda invändning mot boken är att det stundvis blir lite för mycket. Det gör också att jag kommer på mig själv med att önska att jag sett filmen först. För den är så avskalad som jag på ett sätt hade velat att boken var.

Annonser

6 responses to “Låt den rätte komma in:

  1. lena kjersen edman

    Hej! Så fint du skriver om ”Låt den rätte komma in”. Och så klokt av dig att – liksom jag – trivas i Umeå.
    Har du varit på Bokcafé Pilgatan? Bästa bokcaféet i Sverige.
    Men i Malmö där du bor finns ju också något fantastiskt. (Men jag har glömt namnet… Två ord och det sista är …., tror jag, ”rummet”.)
    Du har säkert redan deltagit i samtalskvällar där med vin runt demokratiska, politiska, existentiella frågor som Ingrid Rasch håller i (med intressanta gäster) i Malmö?
    En av målsättningarna med detta diskussionscafé är att man INTE ska komma fram till konsensus …

  2. Lena: Hej! Jag har faktiskt aldrig varit på bokcafét i Umeå. Jag undrar om det fanns när jag flyttade 1998? Men jag ska kolla in det i jul när jag åker uppåt!

    Faktiskt har jag inte varit på de ställen du beskriver i Malmö heller – jag har bott i Kristianstad tidigare och är relativt ny här. Kommer du på namnet på bokcafét så hör av dig igen är du snäll, det låter ju som ett måste!

  3. Jag stod och höll i den boken häromdagen, men ställde tillbaka den. Efter din beskrivning blev jag lite mer sugen på att läsa den!

  4. Samma här… Jag kanske ska ge denna skräckroman (och film) en chans? Vad tycker du, se filmen före jag läser boken? Det är ju lite okonventionellt 🙂

  5. I just det här fallet skulle jag säga att det är helt ok att se filmen först!

  6. Jag måste erkänna att jag var besviken på boken, precis som du skriver så den blev den för mycket, den lämnade mig aldrig i fred. Och därför försvann så mycket i boken som jag hoppas ska komma fram i filmen. Jag tycker hans andra böcker är bättre, dom har fått mig att känna mer, än vad låt den rätt.. . Jag längtar tills filmen kommer upp till norr så att jag också får se den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s