Sommarbarn

sommarbarnAv Katerina Janouch

Den här läste jag av bara farten, efter att ha läst och gillat Dotter önskas. Jag är glad att jag gjorde det.

Sommarbarn är en bok om att vara invandrare, utan att få stämpeln som Ett öga rött och Kalla det vad fan du vill. De är liksom bara böcker om att vara invandrare, medan det här får vara en berättelse i sig. Katia (Katerina alltså) är i tioårsåldern när familjen måste lämna Tjeckoslovakien. hon har levt ett okomplicerat liv i Prag, föga bekymrad om föräldrarnas politiska problem. Hon är hemma, hon har en självklar plats även om hon redan där är annorlunda på grund av sin mors ryska ursprung. I Danmark får hon vara ny och smälta in bland andra i ett gemensamt utanförskap som inte stör. Men i Sverige blir hon invandrare och bara det. Hon får se förortslivet, och som sommarbarn på landet se överklasslivet. Hon blir mobbad för att hon är utlänning, men också den som skyddar familjen genom att bli så svensk hon bara kan.

Jag gillar Janouch sätt att beskriva uppväxten. Sakligt och utan att döma omgivningen. Utan att komma med lösningar och svar på den klusiga integrationsfrågan. Det är en självbiografi, en barnbomsskildring som ger mig något.

Annonser

One response to “Sommarbarn

  1. Pingback: Böckerna om Cecilia Lund | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s