Min vän Stieg Larsson

Av Kurdo Baksi

Jag fick den här boken för recension, och hann därför läsa den innan skriverierna började. Jag har också försökt att behålla mitt intryck av den, för härvan som Stieg Larsson blivit vill man inte nysta i.

Som alla böcker skrivna om någon, av någon annan – särskilt efter denna någons död – är den här boken en människas bild av en annan människa.

Jag kan inte annat än beröras av Kurdo Baksis uppenbara kärlek och respekt för sin vän Stieg Larsson, och som bokens titel antyder är det just denna man Baksi vill skildra. Han skildrar vännen, sorgen och har ett uppenbart behov av att dra svärd för sin som han kallar honom storebror. Han klandrar Larssons arbetsgivare (TT) för att inte ha förstått hans talang, men drar sig inte heller för att dra fram dåliga sidor hos vännen. Svårt, när huvudpersonen inte längre finns bland oss. Jag kan inte låta bli att känna att Baksi lika mycket som han vill hedra sin vän vill skapa rubriker och uppmärksamhet. Samtidigt lyckas han att ge läsaren känslan av att få en förklaring, en bild av personen bakom de mest medryckande (om än inte bästa) deckare jag, och många med mig, läst. Han målar upp en man med ett rättspatos på/över gränsen till rättshaveri, och lyfter naturligtvis fram det oerhört viktiga arbete som Stieg Larsson borde blivit ihågkommen för oavsett om Milleniumtriologin skrivits eller inte.

One response to “Min vän Stieg Larsson

  1. Pingback: Så blev 2010 | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s