Stenåldern ringde..

Nä, jag kan inte låta bli att kommentera det här. Det var ju så att man ramlade av stolen när man läste. Gillar särskilt argumentationen ”Alla vet att det är så men det är bara jag som vågar säga det”. Känns det inte igen från andra kvarter, typ mycket mörkbruna sådana?

Nej egentligen borde man inte skratta, men sådana här oseriösa inlägg kanske får de lite mer artikulerade angriparna att känna hur fåniga de är. Man kan hoppas det.

Förresten slår det mig nu att jag nog hade kontakt med en av de där som ”vet hur det är men inte vågar säga det” härom dagen. Jag fick nämligen mjölkstockning natten till i måndags. Det beror så klart på att vi håller på att trappa ner amningen, men det var inte roligare för det.

Jag gick till jobbet men insåg snart att det var dumt, och gick hem igen, febrig och less. På vägen hem ringde jag sjukvårdsrådgivningen för att få lite råd. Nu ska ni få höra:

Kvinnan i luren: ”Du sa att du gått hem från jobbet nu, men du hoppar väl bara in och jobbar tillfälligt eller?”
Jag: ”Tillfälligt? Menar du deltid? Nej jag jobbar heltid”
Hon: ”Men du sa att din son är tio månader.”
Jag: ”Lite drygt ja”
Hon: ”Så du jobbar bara ibland tänker jag”
Jag: ”Ööööh… Nä, alltså… Min son är hemma med sin pappa.”
Hon: ….
Jag: (finner mig) ”Det förekommer faktiskt”
Hon: Ja, det är klart… ja….. (Generade bortförklaringar)

Hon var väldigt gullig sedan, och skämdes uppenbart jättemycket. Men ändå! Fast med tanke på debattartikeln sedan ska jag väl vara glad att hon inte sa ”då är det rätt åt dig att du har bröst som håller på att sprängas och frossbrytningarna från helvetet.”

6 responses to “Stenåldern ringde..

  1. Såg denna Anna Carlsson på 4:an imorse där hon envisades med att ständigt kalla bebisar för späda barn (inte spädbarn utan späda barn). Största behållningen var att se hur svårt programledarna hade att förhålla sig neutrala/seriösa till henne =) opponenten hade ett lätt jobb

  2. Det roliga är att hela debattartikeln bygger på rent tyckande. På slutet sticker hon in passusen ”ett första steg för att bryta olyckstrenden är att vetenskapligt fastställa vem av föräldrarna som har hand om barnet vid olyckstillfället”. Eller med andra ord, det första steget är alltså att ta reda på om det hon påstår överhuvudtaget är sant! Så det debattören påstår sig veta är alltså bara anekdotiska andrahandsuppgifter.

    Dessutom, om det nu är sant, bör man fråga sig varför männen i större grad skulle orsaka skador: vad brister och vilka insatser är rimliga att göra? Män klarar bevisligen många andra uppgifter som kräver kunskap, uppmärksamhet, och säkra händer.

    Jag har som man och trebarnsfar svårt att tro att mitt eget kön skulle vara biologiskt förhindrade att ta hand om små barn. Själv har jag varit hemma med alla tre utan allvarliga tillbud, och betraktar mig inte som unik. Men jag har naturligtvis bara haft tur…

  3. Här är en som läst lite av källmaterialet:

    http://blogg.skanskan.se/opinion/2010/03/25/livsfarlig-for-min-son/

  4. Den perfekta ursäkten för sambon att försöka dumpa bajsblöjebytena på mig?

  5. Pingback: Rätt! Och fel. « En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s