Journalister i litteraturen

Min förra inlägg fick mig att fundera på journalister i litteraturen. Precis som deckarbloggaren Gunilla (tillika min kollega) skriver framställs vi allt som oftast som hyenor, som stör och förstör. Ni som inte är journalister, vad får ni för bild av vår yrkeskår i litteraturen? Det vore intressant att höra!

Förresten mindes jag plötsligt en recension jag gjorde för mitt gamla jobb, där jag minns att jag var så arg på Arne Dahl (en favorit i övrigt) just för hans parodierande av pressen. Hittade recensionen här om någon är nyfiken!

6 responses to “Journalister i litteraturen

  1. Vi får trösta oss med Tintin.🙂

  2. Jag tänkte också vidare Eva och kom på hur förbannad jag var på Liza Marklunds En plats i solen. Hon skriver visserligen ur journalistperspektiv men är i just den boken så gnällig vad gäller yngre kollegor att det är nästan pinsamt. Så här skrev jag bland annat i min recension:

    ”Sedan måste jag lägga till att det verkligen är trist att Liza Marklund, liksom Jan Guillou i sina senaste böcker, låter sin huvudperson gnälla på yngre och mer oerfarna journalistkollegor. Beskrivningen av fotovikarien Lotta som sätter konsten före verkligheten är visserligen underhållande men har en bitter eftersmak. Kan inte erfarna journalister som Marklund och Guillou längre glädjas åt sund konkurrens från yngre förmågor?”

    Inte ens journalister själva lyckas alltså skildra pressen på ett bra sätt…
    Gunilla

  3. Pingback: Tweets that mention Journalister i litteraturen « En full bokhylla är en rikedom -- Topsy.com

  4. Journalister i deckare är ungefär lika hemska som lärare på film (och i böcker för den delen) så jag förstår din frustration!

  5. Jo, jag kan nog få det intrycket många gånger, men jag har också stött på motsatsen. En lite romantisk bild av vad det innebär att vara grävande journalist eller skjutjärns-reporter. Att det antingen är speciellt kreativa människor eller att de är lite mer rättsskaffens och smartare än ex polisen, det senare när det gäller deckare.

  6. Jag tyckte att det var kul att läsa Liza Marklunds första deckare tror jag det var, som hade flera scener som var direkt hämtade från TV4, där jag själv jobbade (dock ej som journalist) och kunde lätt känna igen gestalterna trots lätt maskering. I övrigt tycker jag just att Annika Bengtzon känns som en obegriplig pappfigur som ständigt gör märkliga prioriteringar. Just deckar-journalisterna känns trista och förutsägbara. Min favoritjournalist i litteraturen är utan konkurrens Arvid Stjärnblom i Den allvarsamma leken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s