Lila hibiskus

Av Chimamanda Ngozi Adichie

Allting hade varit så mycket enklare om Eugene Achike var en alltigenom ond man. Om han inte var en demokratins förkämpe. Inte skänkte stora summor till välgörenhet och tog väl hand om sina anställda. Om han inte varit en av kyrkans framburna stöttepelare.

Då hade omgivningen kanske sett blåmärkena på hustruns kropp, reagerat på hennes många missfall och noterat barnens brännmärken och brutna fingrar. Då kanske släkt och vänner ingripit mot hans religiösa intolerans, och hjälpt honom med hans egna inre strider.

Det är just denna motsättning, denna balansgång på en sprakande fräsande elkabel, som gör Chimamanda Ngozi Adichies debutroman – efter succen med En halv gul sol översatt till svenska och utgiven av Bonniers – så otäck att läsa men så svår att lägga ner.

Genom tonårsdottern Kambili målar Adichie en bild av livet i ett av världens folkrikaste och fattigaste länder. Boken beskriver en djupt katolskt och förmögen del av Nigeria men genom den också motsatsen. Det traditionella, fattiga Nigeria finns i grannstaden, hos faster Ifeoma och kusinerna. Hos farfaderns igbo-riter som fadern fördömt och glömt. Hos dem upplever Kambili och den äldre brodern Jaja ett annat liv, där de respekteras och uppmuntras till eget tänkande istället för råplugg. Ett liv där familjemedlemmarna lyfter varandra och hjälps åt genom svårigheter istället för att blint lyda och lita till ett överhuvud.

Det är när barnen besöker fastern som livet börjar förändras. En resa mellan diktatur och demokrati som får Kambili och framför allt Jaja att ifrågasätta sin situation, och samtidigt som omgivningarna brinner och studenterna på Ifeomas universitet demonstrerar på gatorna börja sätta sig upp mot faderns våld och förtryck.

Den här boken kom ut 2003, då Chimamanda Ngozi Adichie var 26 år gammal och delvis bosatt i USA. Medan genomslagsromanen som kom tre år senare skildrar ett Biafrakrig som en hel värld försökt glömma handlar Lila hibiskus om ett inbördeskrig som få av oss känner till; det mellan staten Nigeria och igbofolket, mellan 1967 och 1970.

Kambilis familj är ett mikro-Nigeria, men också en mikrovärld. Hennes historia är Nigerias, men egentligen alla familjers där våld och rädsla härskar.

Denna recension har även publicerat i Skånska Dagbladet.

4 responses to “Lila hibiskus

  1. Vill oxå läsa!

  2. Pingback: Så blev 2010 | En full bokhylla är en rikedom

  3. Pingback: Chimamanda Ngozi Adichie – Lila hibiskus « Books ABC

  4. Pingback: Eli läser och skriver | Lila hibiskus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s