Primtalens ensamhet

Av Paolo Giordano

Har smugit åt mig läsning i helgen och både påbörjat och avslutat denna mycket fina bok.

Alice och Mattia är omaka bitar i tonårspusslet och bär båda på tunga hemligheter. Deras historier berättas parallellt, vi följer dem knappast utan kikar in på dem då och då. Ser dem streta på var och en på sitt håll, mötas och stötas bort igen. Historien är ganska enkel, men språket är vackert, kargt men sugande och utan onödigheter. I vissa böcker är man intelektuellt nöjd över att inte få veta allt, över mindre lyckliga slut, men trots det otillfredsställd. Jag tycker att Paolo Giordano lyckas hitta perfekt balans – jag känner mig varken lurad eller proppmätt.

3 responses to “Primtalens ensamhet

  1. Jag har kikat på den i bokhandeln men jag har inte slagit till än. Kanske gör jag det nästa gång🙂

  2. Pingback: Så blev 2010 | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s