Nu måste jag skriva om Combüchen

Igår insåg jag att jag ju inte gjort det. Ibland lägger jag ifrån mig en bok, tänker på ett blogginlägg jag skulle kunna skriva och sedan tror jag helt enkelt att jag gjort det. Men icke.

Så vad tyckte jag om Spill? Det verkliga anledningen till att jag faktiskt inte skrivit om den är nog att jag fortfarande inte riktigt vet. Jag hade enorma förväntningar, hade läst så mycket om den och var så säker på att det var en bok av min smak. Och så var det inte riktigt det.

Den är bra. Det är den. Den lockar in mig i tre parallella världar; författarens Lund, pensionärens Spanien och historiens Lund/Stockholm. Den spinner trådar mellan dessa världar och ger nya perspektiv på samtliga. Och språkligt är den en njutning. Så klart. Men ändå är det något som inte riktigt fångar mig, och jag kan inte sätta fingret på vad. Någon som har samma upplevelse och kan bringa lite klarhet?

Så var det rätt att hon vann? Med tanke på att hennes är den enda av de nominerade i skönlitteraturklassen som jag läst får jag nog avstå från att svara på den frågan.

Tillägg: Boktoka har också passat på att skriva om boken, och jag tror att våra upplevelser av den är ganska lika!

3 responses to “Nu måste jag skriva om Combüchen

  1. Pingback: Boktoka | Spill av Sigrid Combüchen

  2. Jag tillhör dem, som (tyvärr) sällan avbryter läsningen av en bok jag påbörjat, men så blev det med Spill, som jag helt förlorade intresset för när jag fick veta att den beskrev en fiktiv verklighet (, som var så skickligt beskriven att jag trodde på den). Särskilt den småskurna författarinnan väckte min förtjusning. En hyllning till alla oss, som nånstans tror att vi förlorat nå´t viktigt, när vi inte fick våra 15 minuter i rampljuset. Nu fick Sigrid äntligen sina. Sannolikt blir hon lite mer välbeställd, men sannolikt i övrigt mest besviken och småskurenheten blir ännu mer malplacerad om den består…
    I övrigt vill jag tacka Augustprisjuryn, som gjorde att jag fick upp ögonen för Kioskvridning 140 grader – En wästern av Peter Törnqvist. Mycket rolig att högläsa ur för en gammal smålänning. Sån provinsiell feststund har jag inte haft sen jag såg ”Smala Sussie”.

  3. Pingback: Så blev 2010 | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s