Bokcirkelbok 21: Älskade Krig

Av Johanne Hildebrandt

Betyg:

  • EE: 3
  • KH: 3
  • MF: 2
  • MG: 3

Jag insåg idag att jag glömt att skriva om senaste bokcirkelboken, den sista 2010. Man kan nog inte säga att den lämnade något större intryck, även om vi alla hade haft en underhållande – får man säga så om en krigsbok – stund när vi läste den.

Om jag minns rätt var vi ganska överens om att drivet i språket, och Hildebrandts sätt att enkelt förklara ett komplicerat krig gör boken värd läsningen. Annars är boken ju inte helt långt från chicklitt-genren och vi spekulerade i om det var författarens bakomliggande syfte, att skriva om något svårt på ett lätt sätt!?

Själv irriterar jag mig något fruktansvärt på sättet som både Johanne Hildebrandt och till exempel Liza Marklund framställer journalistyrket och -branschen. Jag är visserligen ingen glamjournalist, men jag har rört mig på tillräckligt många galor och prisutdelningar för att tycka att beskrivningarna är enormt överdrivna. Det är möjligt att jag är naiv, men ofta tycker jag min bransch, som jag råkar dela med nämnda författare är lika vardaglig, småsint och enkel som vilket annat jobb som helst, och få om ens några av de kollegor jag känner och träffar invecklar sig på ett så oproffsigt och förvånande sätt i sitt jobb som till exempel Hildebrandts huduvperson Sara.

Det var väl mest jag som gick på om den biten, men bokcirkelns övriga deltagare hade också lite svårt att köpa bokens huvudpersoner. Det blir lätt för mycket, för dramatiserat, och därmed inte trovärdigt.

Ändå är det som sagt en bok man läser till slut – den är för övrigt inte lång och det är en av dess kvaliteter. Språket är rappt och välavvägt, och det är nog det i kombination med att författaren så uppenbart vet vad hon pratar om när det gäller sakfrågorna (kriget) som gör att boken ändå fick ett hyfsat betyg.

Jag hade för egen del redan Förbannade fred i hyllan, och läste den direkt efter denna. Man kan nog i princip kopiera ovanstående recension att gälla även den boken. I en uppföljare har man ju dessutom redan så att säga ”köpt” huvudpersonernas egenheter, så den fyller ju sin funktion även för att den stillar efterfrågan på att veta mer; på känslan av ”vad hände sen”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s