Censur… förlåt, centur!

Som flera tidningar har uppmärksammat har det stormat kring barnboksförlaget Rabén & Sjögren och boken ”Ture Sventon i Paris”. Rättighetsinnehavarna i Sveriges författarförbund går inte med på att ordet ”neger” stryks eller ersätts med något annat, och därför kommer boken inte ut i ny upplaga.

Den här diskussionen är intressant, tycker jag, men också svår. Klart jag inte vill att barn 2011 ska lära sig ett ord som kränker andra människor. Samtidigt är frågan om det räcker med ett ord? En gammal bok är en gammal bok, och det är inte sällan mer än orden som är förlegade. Nog kan barn uppfatta det?

Jag minns själv hur tydligt man visste om det var en bok från ”förritiden” (det vill säga ur pappas bokhylla) eller en ny bok man läste. Och det gällde oavsett om boken var en nyutgåva eller inte. Tror vi verkligen att barn tror att allt som står i en bok är rätt? I så fall har vi väl långt större problem än ett fult och historiskt belastat ord?

Som alltid i de här diskussionerna hamnar man ju också i var gränsen ska gå. Vilka ord får stå kvar, och vilka tar vi bort? Låt dem stå kvar, säger jag, men lägg till ett förklarande förord och framför allt – prata med dina barn när du läser för dem/de läser boken!

Vad tycker du?

Så här tycker förresten min kollega Gunilla. Och så här tycker Afro-svenskarnas riksförbund i vår konkurrent idag (och eftersom konkurrenten inte själv hänvisar till ursprungsartiklarna får väl jag göra det: Här finns huvudledaren från förra veckan, och här en kulturkrönika från samma tidning)!

5 responses to “Censur… förlåt, centur!

  1. Gud, så intressant. Jodå, visst märker barnen att det är en äldre bok de läser här också, men ofta tror de faktiskt också att det är nya böcker om det är en nyutgåva. Och många av barnen köper faktiskt texterna rätt av. Även om de förstås kanske inte alltid köper innehållet så kan ed hänga upp sig på ord och formuleringar så står det ett ord som ”neger” i en bok kan de mycket väl börja använda det, bara dör att de tycker att det är så förbjudet och kul för att de sett det i en riktig bok.

    • Ja, visst är det. Och spännande med dina exempel från verkligheten. Men nog kan man i så fall tycka att lärarna snabbt borde ta en diskussion om det? Det borde också vara ett briljant läge att ta upp de här frågorna och samtidigt introducera en bra och rolig bok!

  2. Jag hade egentligen tänkt skriva lite om det här hos mig, men det blir nog inte av idag, så jag kan kommentera lite längre här i stället.

    Bokomaten har säkert rätt i att en nyutgåva sätter en slags ”okejstämpel” på en bok, men samtidigt är ju Sventon-böckerna urtypen för sådana böcker som barn läser i äldre utgåvor – de har ärvt föräldrarnas gamla böcker, eller läser exemplar som finns kvar i sommarstugan, eller kanske på skolbiblioteketet?! Och det viktigaste måste ju vara att diskutera själva attityderna. Jag har mer problem med det konstiga i att Pippis pappa är kung på Kurrekurreduttön, än själva ordet ”neger”. Eller ”kurrekurredutt”. (Finns det inte något djupt fördomsfullt i att Kurrekurredutterna genast gjorde Pippis pappa till sin kung? Som om de har slags inneboende längtan att bli styrd av en tjock vit man?)

    Igårkväll läste vi förresten Lennart Hellsings Bananboken, och även där förekommer ordet ”neger”. Så den kommer väl inte heller att tryckas om då, antagligen.

    Och det är väldigt märkligt att det är just barnlitteraturen som drabbas av den här diskussionen hela tiden. Jämför diskussionen (för ett par månader sedan) om huruvida Tintin i Kongo skulle ges ut igen eller inte. Så här skrev jag då:

    http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2010/11/and-then-there-was-almost-none.html

    • Håller helt med om kurrekurredutterna, och jag kan komma på fler exempel på fenomen i till exempel Astrid Lindgrens böcker som är totalt förlegade och som jag inte vill att mina barn ska ta efter. Däremot vill jag inte att någon ska tafsa på hennes ord och börja skriva om…

  3. Håller helt med om kurrekurredutterna, och jag kan komma på fler exempel på fenomen i till exempel Astrid Lindgrens böcker som är totalt förlegade och som jag inte vill att mina barn ska ta efter. Däremot vill jag inte att någon ska tafsa på hennes ord och börja skriva om…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s