Varför denna blogg?

Frågan är ju ganska rak, även om debatten har många spår, så jag försöker svara på den. Risken är dock att svaret blir mer krokigt, så hav tålamod!

Jag bloggade inför vårt bröllop. Bara för gästerna och inget avancerat, men från att ha varit mottagare blev jag avsändare och jag gillade det. Man kan ju argumentera att jag genom mitt jobb har varit avsändare i många år, men då handlar det ju om mitt professionella jag och nu handlade det plötsligt om mig. Samtidigt var jag inte alls beredd att skriva en allmänprivat blogg om mig och mitt, jag var ivrig läsare av bokbloggar och jag var dessutom i skriande behov av att strukturera mitt läsande. Så så blev det.

Från början var bloggen mest en läsdagbok, och jag famlade i försök att hitta läsare. Hur skulle man göra? För min del blev svaret att vara social, vilket passade mig bra. Genom att mingla på andras bloggar, kommentera och vara med i diskussioner så kom jag upp i ganska stabila om än inte särskilt imponerande läsarsiffror. Det är kul, tycker jag, och egentligen eftersträvar jag inte mer.

Men frågan om recensionsexemplar dök upp. Såklart. När man läser så många bokbloggar som jag gör inser man ju snabbt att alla inte väntar på pocketupplagan, och det är väl ofrånkomligt att man som bokälskare inte börjar fundera över vem som är ”berättigad” att läsa böckerna i förväg (och ja, gratis!) och inte.

Som sedan länge anställd på dagstidning med kulturredaktion är min inställning till gratisböcker möjligen någon mindre dramatisk än andras. Framför allt har jag ju oberoendetanken i ryggmärgen, och har helt klart för mig vilken industri recensionsutskick är för de stora förlagen.

Däremot hade jag svårt att tänka mig att min lilla blogg skulle vara värd så mycket. Jag trodde nog att andra bloggare hade betydligt fler läsare och att förlagen skickade dem böcker ”bara sådär”. Det var först när jag insåg att den allra största majoriteten faktiskt kontaktade förlagen och erbjöd sig att läsa och recensera som jag insåg att jag också kunde göra det.

Så jag skickade ut några trevare. Berättade vem jag var, och hur många läsare jag hade, och fick en del positiva besked. Sedan dess har jag fått fler läsare, och förlagen har blivit mer medvetna om bokbloggarna, så nu händer det att jag blir kontaktad med förfrågningar om utskick. Kul, tycker jag, även om jag inte sällan svarar att det inte är min typ av bok eller att jag nog inte kommer att hinna. Jag är alltid tydlig med att jag respekterar första recensionsdatum, men aldrig kan lova att jag inte väntar både veckor och månader innan jag hinner läsa och recensera. Som obetald frivilligbloggare tycker jag att det är rimligt, även om jag ibland ändå låter mig stressad av att ”alla” läser en bok som jag fått prioritera bort.

Jag ber om böcker som jag av olika anledningar blir nyfiken på. Det kan handla om en författare jag redan känner väl till, eller om det motsatta – en debutant vars titel och ämnesval lockar mig. Det kan handla om böcker jag tipsats om,  eller böcker jag hört talas om i olika forum. Jag beställer naturligtvis inte en bok om jag tror att jag kommer att hata den, däremot kan jag mycket väl chansa och hoppas på att bli överraskad. (Här skrev jag lite om att bara beställa bra böcker)

Gillar jag inte en bok, eller misslyckas med att ta mig igenom den, så skriver jag det. Jag försöker vara saklig, men kan säkert vara hård i något fall. Visst är det jobbigare att såga en bok från ett litet förlag, då jag inser att det drabbar hårdare, men jag vill att framför allt mina läsare men även förlag och författare, ska känna sig trygga i att jag skriver vad jag tycker, utan andra hänsyn.

Jag uppfattar inte bokbloggare i allmänhet som fega. Kärleken till böcker präglar bokbloggosfären. Däremot har jag tidigare klagat på en viss naivitet, som tar uttryck i överdriven tacksamhet mot förlag som skickar böcker. Jag tror att det är viktigt att förstå sin egen roll, och jag tycker att snarare än köpta finns det väl en risk att vi allihopa blir lite förslöade i vårt läsande. Vi läser de nyutkomna böckerna från de stora, alternativt sociala-medier-duktiga, förlagen och stressar fram recensioner för att hinna läsa vidare in nästa.

Och vad gör vi åt det? Jag vet inte. Alla måste få läsa de böcker de vill, och blogga så som de vill. Kanske kan de diskussioner som pågår just nu uppmuntra någon att bli mer självständig i sitt läsande, kanske ger det litegrann sig själv i takt med att även bloggläsarna blir mer kräsna och föredrar originalitet framför likriktning.

Fördelen med bloggar är ju också att de kan existera helt oberoende av läsare. Den som vill kopiera baksidestexter och klistra in omslag kan göra det, ingen betalar för det, ingen är tvingad att läsa det. Och om förlagen vill skicka böcker till dem är det förlagens ensak. Just detta, att utrymmet för bloggar är obegränsat, tycker jag också är en aspekt i pratet om ”finbloggar”. Självklart finns det bloggar i mitt flöde som jag föredrar att läsa framför andra – konstigt vore det annars. Det beror på hur bloggaren skriver, och vad bloggaren skriver om, och bland dem finns det både sådana som får massor av recensionsexemplar och sådana som är för lata för (eller av princip låter bli) att beställa dem.

Faktum är att jag oftare hoppar över inlägg som är rena recensioner. Självklart finns det recensioner som väcker mitt intresse, och har jag själv recenserat en bok vill jag gärna se vad andra skrivit om den. Har jag däremot planerat att läsa en bok så brukar jag hoppa recensionerna. Jag ser ju rubriker och kommentarer och har nog en ganska bra uppfattning om vad bloggarna tycker om boken, men brukar mest skumma för att inte riskera att bli för påverkad. De inlägg som oftast rycker tag i mig är sådana med spännande teman och funderingar som antingen är helt nya för mig eller tar upp något jag själv klurat på.

Lite motsägelsefullt är det då att jag själv tenderar att rada recensionsinlägg på varandra. Jag har en massa temainlägg som jag vill skriva, men tiden räcker liksom inte till. Den blogg jag önskar att jag hade innehåller nästan bara sådana texter, men tills småbarnsåren är över och karriären stabiliserat (yeah, dream on) sig så kan jag inte lova något.

Det här blev däremot ett riktigt långt inlägg. Den som orkat läsa hela vägen hit förtjänar medalj och får gärna kommentera. Jag har inga illusioner om att debatten kommer att fortgå i någon större utsträckning här, den äran tycker jag att de som startar den eller snabbt är med på tåget gott kan ha!

Annonser

12 responses to “Varför denna blogg?

  1. För att dra ytterligare en parallell till matbloggsvärlden (förlat, vet inte om det är ointresssant) så pågår där sedan ett tag en debatt kring gratisprodukter, reklam och köpta inlägg och jag kunde inte låta bli att fundera över om motsvarande kan appliceras på bokbloggarna. Parallellen är förstås bokutskicken och det du skriver om att det finns risk för feghet i kritik av böcker (eller produkter) som man blivit sponsrad med.
    Debatten där över rör dels smygreklam: produkter som hyllas (ibland bara nämns) utan att det framgår att författaren fått (ofta mycket) pengar för det, och bloggare som öht skriver om produkter utan att det framgår att de fått dem.

    Jag trodde inte (har inte tänkt på) att detta var ett problem på bokbloggarna, men vad är det som säger att det inte skulle gå att köpa (för mer än gratisböcker) en välvillig recension på en stor bokblogg för ökad försäljning? (Smygreklam)

    Jag är kanske naiv som tänker att det är mindre troligt på bokbloggarna. Det är vanligare än man först tror på bloggar för andra nischer (Underbara Clara bl a har skrivit om detta).

    Det här var bara en tanke som slog mig precis, men jag har noterat att det ofta inte framgår huruvida en bok som recenseras är sponsrad eller köpt. (Självklart menar jag inte att man måste skriva ut ‘Den här har jag köpt för egna pengar’) Det är t o m så att jag måste tänka efter om jag själv gör det på min bokblogg.

  2. Tack för himla långt inlägg. Framför allt ett bra sådant.
    Jag skulle vilja, men orkar (och ffa HINNER) inte just nu. Har dock skrivit långt svar till Bokmania som skrivit lång kommentar i ett inlägg om det här från igår som jag skrev då. Ditt var mer omfattande, nyanserat och analyserat än mitt.

  3. Jag tycker du sätter ord på mycket som jag tycker och tänker om bokbloggandet, sysslar nog också en hel del med skummande av recensioner (vem hinner med att läsa alla dessa recensioner??) men är tyvärr en sån som klistrar in bokomslag. Tycker det är trevligt att folk kan få en bild att känna igen i bokaffären, då kanske de plockar upp den och försöker minnas var de har sett den, och så vipps har deras intresse väckts. Vad gäller naiviteten angående recensionsex och stressen att skriva färdigt recensioner innan deadline tror jag handlar litet granna om en prestige, att vara den förste läsaren. Jag har svårt att tro att någon låter något förlag stressa en till läsning…

    • Jag tycker inte alls att det är fel att klistra in omslag när man skriver om en bok, däremot tycker jag det är tråkigt med dem som intill bilden bara skriver av baksidestexten och sedan en kort kommentar eller sifferbetyg. Jag är inte så intresserad av återberättande av historien utan av vilka tankar boken väckte hos läsaren!

      Jag tänker att jag själv borde använda mer bilder i min blogg, det lättar upp läsningen!

  4. Intressant! Jag har också en hel del tankar om recensionsexemplar, jag kan dock endast se dessa som positiva. Det hela blir vad man gör det till. Och vad gäller datum, det är visst roligt att läsa bloggares inlägg ungefär samtidigt som böckerna i fråga recenseras i tidningsform. Men – själv tycker jag en bok är aktuell länge och på min blogg hamnar böckerna när de passar in i mitt läsande eller i någon association.
    Tack för ett bra inlägg!

  5. Tack for ett oerhort intressant och tankevackande inlagg, du har ratt i mycket du skriver och jag kan kanna igen mig i det.

  6. Efter att ha följt den här debatten på många ställen så inser jag att jag måste vara en av få bokbloggare som tycker mo att läsa om böcker, haha. Jag läsritne heller alla inlägg om olika böcker osm kommer överallt, men rätt många. Jag tänker mig dessutom att det kanske ger mig en del i mitt arbete. Jag är förstås inte heller så intresserad av inlägg som bara skriver av baksidestexten, men om en person som jag tycker verkar ha hyfsad smak gillar en bok blir jag nyfiken. Och ibland tycker jag det är roligt att läsa ändå. Kanske dyker det upp något som tilltalar mig, även fast det inte går hem hos andra?
    Vad gäller rec-exen verkar det vara en ständigt pågående debatt. Det är bra, det är sällan fel att tänka efter. Däremot tycker jag nog att det inte behöver vara så stor grej? Jag kan förstå om vissa blir lite tacksamma för att de känner lite utvalda av att ha fått rexex, men om inte boken är bra så skulle i alla fall inte jag skriva det ändå. Enda gångerna jag varit tveksam till vad jag ska skriva har varit när det varit en vän eller bekant som skrivit boken.
    Kanske är det för att det mesta jag läser är gratis på ett eller annat sätt. Jag lägger några sköna hundralappar i månaden på böcker, men då jag har det jobb jag har så läser jag mest via jobbet. Och en del recex.

    Ett tag när debatten om huruvida man bör skriva om man fått boken som recex eller inte pågick så fick jag kommentaren av någon att det lätt kunde uppfattas som att man SKRÖT lite om man skrev ut det. Typ, jag är fin och stor bloggare som får recex. Då plockadej ag bort det. För mig är det oviktigt.

    Anyhoo, jag bloggar för min egen skull, ursprungligen för att jag ville ha ett litet arkiv över vad jg läst då jag har så dåligt minne. Det hindrar ju inte att jag inte tycker det är otroligt roligt med kommentarer och alla de fina människor jag lärt känna via bloggen.

    Som kommentar till Cecilia så vet jag att det här pågår på flera ställen i andra typer av bloggar. Kicki Norman, journalist på Daisybeauty.se startade ett blogguppror i höstas bland beautybloggar, t ex.

  7. Nu har jag kommit in lite sent i det här och har kanske missuppfattat hela debatten eller debatterna som det har blivit, men om jag raljerar lite så handlar det alltså om att förlagen skickar ut rec.ex och att någon/några har reagerat på att vissa bokbloggare skriver så trååååkiga inlägg om dem? 😉

    Jag har lite svårt att uppröras av det hela. Förlagen använder alltså bokbloggare som potentiell marknadsföringskanal. So? Något annat vore väl dumt nu när vi finns där.

    I övrigt tycker jag du sammanfattar det hela väl. Att man tar emot rec.ex tror jag i grunden också handlar om den stora läsglädjen som finns hos oss bokbloggare, att få förmånen att läsa något nytt. Att man sedan skriver något urvattnat om dem är väl kanske inte alltid det intressantaste, men jag tror sällan bokbloggare medvetet försöker vilseleda genom att vara översvallande positiva.

    Om jag går till mig själv, så blir jag sällan kontaktad om rec.ex (bitter, moi?) och frågar inte heller efter dem (och det är verkligen inte för att jag är fin i kanten, utan handlar mer om att jag känner att jag inte har tiden med småglinen här hemma), men de gånger det hänt så kan jag förvisso erkänna att jag inte tar fram stora motorsågen om det är så att jag inte gillar, men jag skönmålar inte heller en produkt som inte faller mig i smaken.

    Och att ”tvingas läsa” flera recensioner av en och samma bok en viss dag, tja, på vilket sätt skiljer det sig från det som tidningarna gör. Egentligen? Jag håller också med Bokomaten om att recensioner visst kan inspirera hos de bloggare man brukar följa som har ungefär samma smak som en själv.

    Sedan, om jag fick önska, så hade det varit roligt om det blivit lite mer diskussioner kring nyutgivna böcker. Kanske till och med av bokcirkelstyp, t.ex: ”jag förstod inte varför han eller hon gjorde si och så, vad tror ni författaren menade när..”. Men till syvende och sist, precis som du säger, är bokbloggarna fria att göra som de själva vill.

    • Nja, det var väl snarare så att Karin på En bokcirkel för alla lyfte frågan om bokbloggarnas makt, och på sina håll tolkades hon som att hon tyckte att bokbloggarna skulle samarbeta med förlagen, inte var fristående läsare. Ur det sprang sedan en massa diskussioner av olika slag, bland annat den gamla vanliga om recensionsexemplar. Det ÄR trots allt en intressant fråga, om man lyfter den till andra brancher. Om en allmänbloggare, säg Finnjonna, plötsligt skriver översvallande om en espressomaskin och inte förrän hon får frågan talar om att det är företaget som skickat den till henne, då förändrar det min syn på henne som bloggare. Vad är det mer hon hyllar som hon fått? När det gäller böcker är det svårare tycker jag, för det är som du konstaterar redan en befintlig branch – förlagen är beroende av att böckerna faktiskt läses och recenseras, och det finns NÅGRA fler än antalet espressomaskiner på marknaden…

  8. Jag läste klart inlägget och dessutom alla kommentarer. Håller med a-lo om att det hade varit kul att diskutera de böcker som många bloggare ändå läser till rec.datumet för att komma ett steg längre. Samtidigt fick jag mig en åthutning förra veckan för att jag skrivit för mycket om en ny bok. Där hamnade jag i en konflikt mellan att skriva för läsaren eller för mig själv. Jag kom till slutsatsen att jag bloggar för mig och den som är rädd att få en bok förstörd helt enkelt får skumma recensioner. Det gör jag ofta om jag planerar att läsa boken inom kort.
    Ett par gånger har jag varit riktigt nervös då jag läste en bok, en gång när en kompis skrivit (hon visste inte att jag bloggade då så det var inget problem egentligen) och när jag läste de böcker ”min” bibliotekarie skrivit. Jag hade sågat, men är glad att jag slapp.

  9. Pingback: Om recensionsexemplar igen | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s