Splitter

Av Charles Benoit

Det var mycket länge sedan jag läste Räddaren i nöden, men ni som har den mer färsk i minnet får rätta mig om jag har fel när jag tänker på den när jag läser Splitter. Det är väl uppgivenhetskänslan, övergivenheten och svårigheten att hitta mening med skollivet som gör det.

Splitter är skriven i du-form, och jag insåg ju snabbt att jag ljög när jag antydde att det var första gången jag läste en sådan bok.

Det tog några sidor att vänja sig vid, men ganska snart gillar jag det där tilltalet som är både personligt och distanserande (det är alltså huvudpersonen som är ”duet”, handlar inte om en dialog med läsaren).

Historien är enkel, men smart berättad, från början till slut och slut till början, i en cirkelrörelse som ändå lyckas ställa allt på ända. Kyle, 15 år, är typisk utan att vara en kliché, är en av alla de där 15-åringarna som av olika anledningar inte orkar. De orkar inte leva så som vuxenvärlden, uppgivna föräldrar och oförstående lärare, väntar sig av dem. Kyle släpper allt, men inser snart att även det är ett val att göra.

Jag skulle vilja sätta den här boken i många 15-åringars händer. Tror att jag hade uppskattat den själv i den åldern, och kan tänka mig många i min närhet som hade behövt läsa den. Unga som vuxna. Kanske allra mest de sistnämnda!

Denna bok är ett recensionsexemplar från X-Publishing.

Annonser

5 responses to “Splitter

  1. Jag har själv precis läst ut den här! Kommer att skriva något så småningom, men jag reagerade lite som du på att jag tror att den kommer bli mer kramad av vuxna än ungdomar äveno m jag tror att många unga också kommer att ta den till sitt hjärta. Kanske inte de som i boken beskrivs som ”hoodies” utan snarare de där lite svåra eleverna i svart.=)

    Jag är ltie kluven. Jobbar ju själv med en del ”Hoodies” och de är inte mina favoriter heller direkt, precis som bokens huvudperson inte är det bland sina lärare. Mot slutet ömmade jag ändå för honom, naturligtvis, hur snärjd han blir.

  2. Läser sammanfattningen av tävlingen hos Vixxtoria där hon om citatet från Gentlemän/Östergren säger att ”En full bokhylla tar både namn och titel, trots att det är en bok hon inte gillar.” Och jag tänker, vafan, det var ju jag som sa det där! Går tillbaka till inlägget och ser att jag lite senare än dig också kommenterat Gentlemän med att det är en av de sämsta böcker jag läst, utan att ha sett din kommentar om den (Jag svär!). Det var ju otroligt komiskt. Och nu vet du att du inte är ensam om att ogilla den iaf 🙂

  3. Pingback: När gick det egentligen snett? « enligt O

  4. Pingback: Ett halvt års läsning (lite drygt) | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s