Jag älskar dig inte

Jag älskar inte slutet på den här boken.Av Christina Stielli 

Det blir pekfingervalsade inlägg från mig för närvarande, för dottern är av den sociala typen. Därav blir det också korta inlägg.. men jag vill ändå tipsa om Stiellis bok.

För alla som någonsin blivit lämnade med hjärtesorg kan känna igen sig och kanske också få en tankeställare. För visst är hjärtesorg ofta att likna vid galenskap? Sakerna man gör och tänker!?! Just det, galet.

Själv är jag missnöjd med Stiellis slut, men jag spoilar det inte genom att skriva mer om det. Det lämnar visserligen en lite fadd eftersmak för mig, men gör egentligen inte boken mindre läsvärd.

Eller vafan, jag vill skriva om det. Alltså SPOILERVARNING NEDAN:

*

*

*

Stielli låter den oerhört klantige och känslohandikappade maken komma krypande på slutet. Hur det kommer att gå är öppet, men ärligt talat när man själv gråtit bittra tårar (eller försökt tröst någon som gör det) över en skitstövel så är det ju hoppet att han ska återvända som fördröjer och sabbar läkeprocessen allra mest. Och ärligt talat, hur ofta gör han det? Jag tycker Stielli kunde ha lämnat sin huvudperson i misär, men med vetskapen om att det blir bättre. För det blir det ju alltid. På ett eller annat sätt.

Den här boken är något för mig så ovanligt som ett recensionsexemplar som skickats utan att jag bett om det. Förlag: Wahlström & Widstrand.

 

 

 

5 responses to “Jag älskar dig inte

  1. fast det händer ju att ”han” kommer tillbaka. Inte för att det nödvändigtvis är bästa slutet, men ett slut i alla fall. Låter ändå som att den är väldigt läsvärd. Men kanske lite av en känslomässig mangel? Vet inte om jag orkar med det faktiskt.

    • Sant, och det händer alldeles för ofta att han får lov att göra det trots skitstövlighet…

      Du har helt rätt i att det är en mangel – du läste säkert att vår vän ”O” kastat den ifrån sig (skulle länkat till henne men det skreks omkring mig….) Ingen vidare bröllopsreselitteratur i alla fall!

      Skickat från min iPhone

  2. 😉 Så roligt att se hur olika alla uppfattar en och samma berättelse. En annan skrev att det var så bra efs hon i slutet verkligen har rest sig och känslorna hon bär på när hon går ut på trappan visar att hon aldrig i livet tar honom tillbaka utan att hon kommit längre än honom. Men som sagt. Olika uppfattas alla i den där boken. Tack för raderna!

    • Haha, vad roligt! Ja det måste vara lite frustrerande om än spännande att som författare lämna ifrån sig en text!

      Skickat från min iPhone

  3. Pingback: Ett halvt års läsning (lite drygt) | En full bokhylla är en rikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s