Category Archives: Ungdomsböcker

Som om jag frågat

Av Johanna Lindbäck

Jag har sagt det förr, att jag önskar att Johanna Lindbäck skrivit böcker när jag var 15. Å andra sidan (och det har jag också sagt i någon form) så kanske hennes böcker tilltalar mig så enormt för att hon var 15 ungefär samtidigt som jag var det. Därmed inte sagt att jag inte tror att dagens 15-åringar gillar dem (they better!!).

Vad jag gillar mest:

  • Språket (Hon skriver på norrländska!!)
  • Enkelheten (Hon krånglar inte till det. Temat kan vara vänskap och föräldrars småkriser och då behövs det inte mer. Ingen twist, inga orealistiska nervösa händelseskutt för att författaren inte vågar lita på att det enkla håller)
  • Att hon skriver killar minst lika bra som tjejer

Nu kanske rubriken ”Vad jag inte gillar” är obligatorisk? Men den blir rätt överflödig, så jag skippar. Kanske börjar man känna igen sig lite väl? Kanske kunde man önska sig en vuxnare bok i samma stil? Ja, det gör jag! Men för den sakens skull, och för alla 15-åringars skull, hoppas jag att även ungdomsböckerna fortsätter komma!

Vad Som om jag frågat handlar om? Läs mer här!

Uppsats – check

Vet ni vad jag precis har gjort? Jag fick – med mycket möda och uppbackning från föräldrar ock make – in min uppsats i kursen jag läst det senaste året. 15 sidor, ett ämne som står mig nära men ändå kände jag mig inte säker på att det skulle gå. Det gick.

Nu återstår att invända betyg (och skriftligen opponera på en annan students uppsats) men jag känner mig ärligt talat rätt nöjd. Godkänd måste den bli, om jag inte klantat mig helt med nån formalia. Roligast vore ett VG, för det har jag haft på övriga delkursen (så fick jag det sagt) men egentligen handlar det mest om att jag gjorde det!

Och gissa vad? Jag har dessutom läst två icke jobb- eller studierelaterade böcker på sistone. När både Arne Dahl och Kristina Ohlsson kommit med nytt är det inte mycket att be för…

Ung nu och då

Läser egentligen Knausgårds första egobok men under några dagar med maratonamning har jag övergett den tunga pocketen för e-bok i mobilen.

Av en slump föll valet på bokhoran Johanna Lindbäck, först Tänk om det där är jag och sedan En liten chock. Båda utspelar sig i Umeå, så jag fick en stor skopa tonårsnostalgi på köpet.

Tyvärr utspelar de båda sig på Östra gymnasiet, den mer anrika skolan där jag valde att inte gå, så helt hemma i miljöerna är jag ändå inte. Däremot är temat mig väl bekant, då anledningen att jag valde ett program som bara fanns på ”Draggen” var att majoriteten av mina högstadiekompisar, -bekanta och -obekanta (men väl kända ändå) inte gjorde det. Precis som Agnes och Gustav ville jag ha en nystart. Var inte mobbad men kände inte att jag var mig själv. Ett bra val skulle det visa sig!

Hur som helst lyckas Lindbäck fantastiskt väl med att beskriva just detta behov, och insikten att var du än reser eller flyttar kommer du inte undan din värsta kritiker (däremot kan du ju ha tur och hamna med mer sympatiska människor)…

Jag gillar ”vanligheten” i de här böckerna, gillar det vardagliga i problemen och den totala avsaknaden av klyschor. Gillar att allt inte knyts ihop i prydlig rosett i slutet och att Johanna Lindbäck kan skriva tonårspojkar och tonårsflickor lika bra. Gillar att Gustav kan ha ett handikapp utan att historien fokuseras på det, och att Agnes har en helt vanlig familj som är precis så perifier som familjen är i den tiden i livet!

Jag gillar de här böckerna, som ni förstår, och jag önskar att de funnits när jag gick gymnasiet. Men jag funderar också: hade de kunnat göra det? Är min igenkänning så hög för att författaren och jag är ungefär jämngamla? Har vi båda bearbetat vår tonårstid och dragit ungefär samma slutsatser och lärdomar?

Jag menar, jag minns det som att de ungdomsböcker jag läste alltid kändes lite fel. Visserligen kom en hel del av dem ur mammas gamla bokhylla, men jag minns inte att det fanns särskilt många bra nya ungdomsböcker som jag verkligen kunde relatera till under de här åren (sena 90-talet).

Minns jag fel, hade jag dåliga boktipsare eller är det ett ofrånkomligt dilemma? Inte förrän ens egna jämnåriga skriver om ungdomsåren kan man verkligen relatera? Eller är det så att man måste ha en viss distans för att se hur det faktiskt var?

Vilka ungdomsböcker relaterade du till?

Den första boken

Johanna på Breakfast Bookclub har skrivit om de första böcker som betydde något för henne här.

Hon fick mig att minnas en sommarstuga som vi hyrde i många år under min vuxenblivelse. Det ligger på en ö i Blekinge skärgård och i mitt elva-tolvåriga tycke alldeles för långt från kompisar och civilisation. På övervåningen där jag och min lillebror huserade fanns en bokhylla. En typisk sådan där sommarstugebokhylla där sönderlästa deckare, övergivna pocket och en och annan klassiker trängs (Clownen Jac, den finns väl i ALLA sådana hyllor? Jag har inte läst den, har ni?).

Jag hade då, och har egentligen inte nu heller, ingen uppfattning om huruvida det var ”fin” litteratur som stod där. Minns inte heller att mamma eller pappa kommenterade den eller att vi alls pratade om den. Kanske fattade de inte att jag låg uppe hela nätterna och läste, eller så trodde de att jag läste låneböckerna från biblioteket i Karlshamn (det gjorde jag också, men de tog ju slut så snabbt).

Hur som helst minns jag känslan av de där böckerna mycket väl. Många av dem läste jag flera gånger eftersom vi hyrde den där stugan flera somrar i rad. Den jag minns allra tydligast hette just Johanna. Omslaget var inte helt olikt pocketomslaget till diktantologin Kärlek och uppror (minns ni den, åh vad jag älskade den!?) så jag har svårt att veta om jag blandar ihop dem. Jag tror i alla fall att det var tegelstenar även på denna, och att namnet var skrivet i någon spretig stil. Boken handlade om en tjej som hade det jäkligt tufft i livet. Hon var nog äldre än jag, och hamnade i vad som kallades obsklass. Hennes mamma söp och ingen förklarade för henne vad det var när hon fick mens och ja, det var misär som ni förstår. Medan jag skriver det här får jag en gnagande misstanke om att jag blandar ihop den här boken med ytterligare en på den där hyllan. Det måste ha varit en hel del socialrealism för unga vuxna där.

Är det någon som känner igen något av ovanstående och kan hjälpa mig med korrekta titlar och författare så vore det spännande (efter lite googlande hittar jag författarnamnet ”Renate Welsh” vilket får klockor att ringa. Kan vara den boken!). Annars får jag helt enkelt bevara den där känslan av att ha upptäckt ett titthål in i den riktiga världen. Tack och lov upptäckte jag så småningom att det fanns många aspekter på den där världen, och att inte alla var fullt så hårda.

Lite senare, det måste ha varit nian eller början på gymnasiet, så fick mamma låna Ingrid Sjöstrands Törnrosa, feernas tid av en väninna. Vet inte om hon gav den till mig eller om jag snodde den, där kan vi i alla fall snacka om ögonöppnare. Den boken betyder fortfarande fantastiskt mycket för mig. Liksom uppföljarna.

Vilka böcker var viktiga för dig?

Fridas Umeå

Nu är artikeln om Umeå i litteraturen publicerad. Det blev fokus på en liten busunge!

Läs här!

Missa inte sidoartikeln om Pilgatans Bokcafé, som också innehåller en faktaruta med en lång radda andra böcker som utspelar sig i Umeå, och bildgalleriet!

Så värt

Av Martin Jern

Aron är 15 och har börjat nian. Han är lite allmänt less på att inte synas, särskilt när inte Nora ser honom. Men så blir han liksom lite synlig. Träffar Klara och.. ja, det rullar på.

Det jag gillar mest med den här boken är att det som händer är stort i det lilla. Många ungdomsböcker ska få med så mycket; om huvudpersonen dricker alkohol ska han eller hon få problem och hamna i trubbel med samhället eller föräldrarna, om personen har sex ska det bli graviditet och abort och.. ja, allt är liksom för mycket. I Så värt blir det inte så. Det är vardag, även om kärlek, fest och kompisar liksom räcker och blir över när man är 15.

Jag kan väl inte säga att jag känner igen mig i den här boken. Mitt liv som 15-åring var långt ifrån Arons. Däremot känner jag igen mig i känslan att livet händer alla andra. När jag som utomstående kan tycka att Aron verkar både populär och cool tycker han själv han är en nobody. Den känslan tror jag många kan ta fasta på.

Jag vill skicka boken vidare. Vill du ha den? Kolla här!

Boken är en del i Pocketförlagets ungdomssatsning IRL!