Om det är någonting den här utmaningen avslöjat, förutom att jag har dåligt minne, är det nog att jag är en typisk diplomat, eller neutral journalist (men tyvärr är det inte det folk brukar förknippa med journalister). Jag är inte svart eller vit, jag ser å ena och å andra sidan i det mesta. Sån är jag.
Föga förvånande kan jag heller inte svara på den här frågan. Jag har nog sagt det förut, att jag har lika många favoritböcker som jag har läsåldrar. Just nu? Just nu är jag helt uppslukad av boken jag läser för tillfället, Sharp objects av Gillian Flynn.
Men det är klart att jag har stora favoriter. Sådana som jag återkommer till. Ska jag nämna någon enstaka så blir det nog Ingrid Sjöstrands Törnrosaserie. Har du inte läst den så gör det. Nu.
Detta inlägg är en del av utmaningen 30 dagar med böcker! Och vet ni vad? Den är slut nu. Ni får säga äntligen. Äntligen!!
Oj, favoritböcker från barndomen finns nog lika många som det finns åldrar. En som jag minns att det vilade ett väldigt speciellt skimmer över var Klarbärskalaset av Edith Unnerstad.
Även är spelar illustrationerna en stor roll, men det handlar nog lika mycket om igenkänning – att inte få vara med och leka, att ha tråkigt, att allt går fel. Vilket barn känner inte igen sig liksom.
