Etikettarkiv: 30 days of books

Day 20 – Favorite romance book

Favoritromantik nu när det är tio dagar kvar av utmaningen (så håll ut, ni som tråkas ut!). Känner plötsligt att jag inte läser så mycket romantik, eller så vet jag inte vad definitionen innebär. Jag läser sällan böcker som marknadsförs för sin romantik, men uppskattar så klart lite romans i mina romaner.

Jag tycker ju till exempel att Tidsresenärens hustru är en mycket romanstisk bok. Och Pappa Långben som jag nyligen läste om – vad är inte den? Så två trevliga och romantiska böcker där. Duger det?

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 19 – Favorite book turned into a movie

Jag tycker att Låt den rätte komma in gjorde sig mycket bra som film. Mycket bra!

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 17 – Favorite quote from your favorite book

Inte min favvo-favoritbok, men ett favoritcitat:

Det enda som hjälper mot tankar är hud

Ur Diva av Monika Fagerholm

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

P.S Jag vet att jag missade gårdagen, det var lite körigt hemma!

Day 15 – Favorite male character

Att svara på sådana här frågor (vilken som är min manliga favoritkaraktär i en bok, till exempel) är verkligen ett urklipp i tiden. För om man med favorit menar något bestående så får man nog fråga någon annan. Vad är vitsen med att gå runt och ha en favoritkaraktär förresten? Man läser ju nya böcker och lär känna nya karaktärer. Men visst, visst finns det de som stannat hos en. Vi kan ju dela upp frågan lite:

14-åriga Evas manliga favoritkaraktär: Glibert Blythe, utan tvekan.

20-åriga Evas manliga favoritkaraktär: Usch, vad svårt att minnas. Men jag skulle gissa att det var Mr Darcy. Just vid den tiden hade jag så fullt upp med att upptäcka universitetsvärlden att jag knappt kommer ihåg vad jag läste annat än kurslitteratur. Och i den mån jag kommer ihåg var det mest en massa feministlitt som knappast innehåller några åtråvärda manliga figurer.

32-åriga Evas manliga favoritkaraktär: Som gift och ärbar (!?) kvinna har nog mitt fokus på manliga karaktärer ändrats lite. Nu ser jag inte drömprinsen i dem utan bedömer manliga som kvinliga karaktärer efter ungefär samma måttstock – om de är intressanta eller inte. En karaktär som stannat hos mig är Nakata i Kafka på stranden. Honom tänker jag på ibland, inte minst när jag ser en katt!

Detta inlägg är en del av utmaningen 30 dagar med böcker.

Day 12 – A book you used to love but don’t anymore

Usch (det känns som att jag börjar varje inlägg i den här utmaningen med just ”usch”, i alla fall är det känslan när jag tar mig an en fråga. Jag minns ju inte!!)!

Jag är nog en ganska trogen läsare. Har jag älskat en bok, och om jag har det har jag ofta läst den om och om igen, så älskar jag den föralltid. Om inte för att den är fantastisk så för att jag en gång har älskat den. Sedan är det klart att det inte är alla böcker som jag älskar så till den milda grad att jag läser den om och om igen – vilket innebär att jag helt enkelt inte vet ifall jag älskar den ännu. Jag minns den som fantastisk och stannar vid det.

Jag har läst om ikoner som Den hemliga historien, till exempel. Och nej, jag blev inte besviken. Huruvida jag skulle ha älskat den om jag läste den för första gången idag vet jag däremot inte. Det går ju inte att veta.

Vixxtoria skriver om en sönderläst barnbok, och där är det klart att i den hyllan borde man kunna hitta något som platsar under den här rubriken. En bok som jag minns att jag älskade att titta i, just för bilderna, var Alice i Underlandet. En Disneyversion.

Där fanns fransbrödfjärilarna och den osynliga katten. Där fanns spelkortssoldaterna och igelkotten som krocketklot. Jag minns att jag älskade att titta på de här bilderna, men när jag för ett tag sedan läste en nyutgåva blev jag bara förvirrad. Jag skrev om det här.

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 11 – A book you hated

Den här frågan borde nog den här, eller den här bloggaren svara på, för de verkar vara inne i en sågningsfas av sin läsning just nu. Själv har jag tvärtom läst fler riktigt bra böcker i januari än hela förra året känns det som, så bokhatet ligger inte så nära till hands.

Jag har ju redan haft Världens sista roman uppe, och det var ju inte så mycket att jag hatade den som att jag inte orkade med den. Böcker man hatar måste man ändå ha en ganska stark relation till, känner jag, och kanske ska man hellre leta bland böcker vars innehåll gjorde en mycket upprörd.

<— Det här skulle ju kunna sägas vara en sådan bok, men den passar dåligt in på rubriken eftersom det är en bok jag gärna tipsar om.

Samtidigt läste jag den under en period i mitt liv då jag mådde mycket dåligt, och även om boken på vissa sätt hjälpte mig kan jag bli förbannad på den, att den skrev mitt liv och att den på ett sätt, innan jag fått fler verktyg att jobba med, snarare uppmuntrade ett sjukligt beteende än peppade mig åt rätt håll.

<— Det här är också en bok som gjorde mig fly förbannad. Och nog kan man sträcka sig till att jag hatar innehållet i den. Den gör mig arg, och jag vill ändå inte tro på den bild som den ger av män och som stundom verkar nästan generell. Har du läst den? Vad tycker du?

Vilken bok hatar du?

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 10 – Favorite classic book

Favoritklassiker alltså. Nu är det confession time. Jag har inte läst så många klassiker.

Jag vet faktiskt inte varför, men det har oftast inte blivit så. Klart jag som storläsare har läst många böcker, och en del av dem är klassiska. Kanske har jag läst fler än genomsnittet. Men jag ser mig inte som en klassikerläsare, så att säga.

Därför blir också det lätta svaret att plocka fram en – tada – flickrumsklassiker! Hade väl egentligen tänkt förklara min kärlek till Anne på Grönkulla men Vixx provocerade mig till ett vittnesmål (se kommentarstråden). Jag älskade nämligen Pappa Långben av Jean Webster. Barnhemsflickan som skriver brev till den okände mannen, som kanske är något annat än en pappafigur?

Det var egentligen inte den underliggande kärlekshistorian som lockade allra mest (även om den säkert drog till sig mitt intresse) utan det var väl – som med allas vår Anne – författardrömmarna som var viktigast. I efterhand kan jag tycka att Anne har lite mer ”go” i sig, och att det finns mycket att säga om alla dessa välgörare i böcker om unga flickor – har de inte alltid ett alternativt motiv när de till synes osjälviskt hjälper flickan i fråga att nå sin dröm?

Men ja Vixx, jag låg vaken många tonårsnätter och läste min bokreautgåva av Pappa Långben. Faktum är att blir väldigt sugen på en omläsning! För att inte tala om hur sugen jag blev på att se filmen som jag nyligen fick reda på finns!

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving

Ok, en bok jag inte trodde jag skulle gilla men som jag älskade.

Jag har faktiskt ett närliggande exempel. Det var nämligen inte alls med någon entusiasm som jag tog mig an Vad jag älskade nyligen. Men – vad jag älskade den! Läste ut den på tåget igår och återkommer med recension.

Nu läser jag för övrigt Sofi Oksanens Utrensning, vilket jag har en liknande oro inför. Jag förstod inte Stalins kossor alls, men hittills har Utrensning varit en positiv (om än gripande och otäck) upplevelse!

Detta inlägg är en del i utmaningen 30 days of books.

Day 08 – Most overrated book

Usch. Jag inser att den här utmaningen kräver minne, och det verkar jag inte ha. Därför blir de flesta svar antingen ur barnbokhyllan (DE böckerna kommer jag minsann ihåg!) eller från de senaste åren då jag ju dokumenterat min läsning.

Här är ju till exempel en bok som gjorde mig besviken. Huruvida den är överskattad vet jag inte riktigt, men jag vet att många andra bloggare gillade den, och jag blev besviken.

Sedan kan man ju diskutera det där med förväntningar, för jag skrev ju nyligen om en bok som ALLA fullkomligt älskar men som jag – kanske på grund av denna hajp – inte riktigt förstod storheten i. En fin bok, men så speciell tyckte jag nog inte att En dag var (fast jag önskar att jag hade haft en sådan här upplevelse!)

Detta inlägg är en del av utmaningen 30 days of books.

Day 07 – Most underrated book

En underskattad bok alltså? Jag drar nog till med en underskattad genre: chicklitt!

Nu säger jag inte att all chicklitt är bra litteratur. Knappast! Men något som gör mig förbannad är etiketter som är till för att trampa ner och kuva läsaren. Det finns chicklitt, tantsnusk och flickböcker. Kategoriseringar som alla antyder att det är något annat än ”riktiga böcker”. Med tiden har vi väl också börjat plocka ner deckargenren något, men den benämningen säger åtminstone något om böckernas innehåll och inte om dem som läser dem.

Som vi alla vet finns det bra och dåliga böcker inom alla genrer, och inte sällan tycker jag slumpen (och inte minst omslagsdesignen) verkar avgöra om en bok med kvinnlig huvudroll hamnar i chicklittfacket eller i romanfacket. Ni som är i branchen, hur avgörs det egentligen?

På tal om det här så upprördes jag lite häromdagen när Bonnier skickade sina två boxar med ungdomsklassiker till redaktionen. Jag hade tidigare tittat på dem på hemsidan, och glatt mig åt att man lyckats hålla sig från att göra en könsuppdelning av innehållet (för om jag inte läser enormt slarvigt så gör de inte det?). Så döm om min förvåning när man i pressutskicket presenterar ”Äventyrsboxen” (innehåll!) och ”Flickrumsboxen” (Anspelning på läsaren). Varför, liksom?

Detta inlägg är en del av utmaningen 30 days of books.