Tag Archives: Bokcirkel

Bokcirkeln: Ru av Kim Thúy (Bokcirkelbok 32)

Jag har varit usel på att blogga om min älskade bokcirkel (som faktiskt startade tack vare bloggen en gång i tiden) på sistone. Delvis handlar det om tidsbrist, delvis om att jag missade förra träffen då barnen var sjuka.

I onsdags var jag i alla fall med (tur det för vi var hemma hos mig) och hade LÄST BOKEN. Okej, jag hade 20 sidor kvar men dem läste jag senare på kvällen.

Boken var Ru av Kim Thúy och jag är så himla glad att cirkelkompisarna valde den. Tyckte mycket om den, och jag känner att den växer i efterhand så kanske hade den fått en 5:a om jag läst den tidigare och hunnit smälta den.. vem vet.

Nu blev det genomgående starka fyror från de tre av oss som läst (Bokklok får skämmas lite, men lär skriva ett fint blogginlägg om den så småningom 😉

Vi avslutade kvällen med bokbloggarnas nya favoritspel, Penguin Bookchase:

Den här bilden är tagen precis i början, under den korta men lyckliga stund då jag ledde. Sedan fick MF ett kort som lät henne ”låna” min bok.. och där sattes temat för kvällen för hon tog hem matchen!

Annonser

Var är Jane Eyre? Bokcirkelbok 25

av Jasper FForde

  • MG: 3
  • MF: 3,5
  • KH: 3
  • EE: 3
  • SK: 4

Som synes hade vi en ny cirklare den här gången. Fast sanningen är att hon är nygammal. Fia (som ni känner från Boktimmen) hade av en lycklig slump just tänkt läsa den här boken och passade på att komma och hälsa på. Kanske blir det en comeback, vi får se! (Uppdaterar med hennes inlägg om boken: Här!)

Det är ju ingen överraskning att det var just med Var är Jane Eyre? som Fia gör ett gästspel. Hennes kärlek till sci-fi är väl ungefär lika stor som övriga cirkelns misstänksamhet sammanslagen. Vi andra fick väl erkänna just vår misstro, och vi var flera som hade haft lite svårt att komma in i boken. Det ”påhittade” nämndes som ett problem, vilket kan låta lite lustigt när det gäller boknördar men det är väl egentligen skillnaden mellan det trovärdiga och det man bara måste köpa för att njuta av boken som är kärnan i diskussionen.

Dock verkar det som att det litterära temat fick oss alla på fall till slut, och även om flera var tveksamma till om de kommer att läsa vidare i serien var det desto fler som tänker läsa om Jane Eyre!

Bokcirkelbok 24: Sharp objects

Av Gillian Flynn

  • MG: 4
  • KH: 4
  • MF: 4
  • EE: 4

Som synes gjorde jag ett bra val av bokcirkelbok förra gången vi sågs. För det kan jag tacka Helena och Therese, som är två av de många som tipsat ivrigt om Flynn.

Av cirkeln var jag den enda som läste boken på originalspråk, och jag kan berätta att två av tre övriga ångrade att de inte gjorde det. Översättningen var tydligen inte någon höjdare (någon fler som upplevt det?). Men uppenbarligen sänkte det inte den här spännande och välskrivna deckaren helt, för alla var väldigt förtjusta och alla var fast beslutna att läsa över Dark places.

Sharp Objects är Flynns debut och huvudpersonen är journalisten Camille. Jag brukar rygga för journalister i deckare, just för att de nästan alltid sköter sitt jobb som journalist uselt men däremot gör insatser som privatdetektiver borde avundas. Camille är inte sådan. Hon må inte vara någon fantastisk journalist, men hon försöker, och hennes mål är faktiskt att rapportera – om än för att chefen tvingar henne – och inte att lösa brottet. Tummen upp!

Att chefen skickar hem henne att rapportera från hembyn kan väl anses etiskt tveksamt, men det motiveras väl i boken och det ger den där krypande hemvändarkänslan som väl alla utflyttare känner igen.

Grundbrottet, en mördad flicka som verkar ha samband med ett tidigare mord, är otäckt och hela byns sätt att reagera på det som hänt framkallar visst illamående. Vi hade lite diskussioner i cirkeln om huruvida boken är realistisk. Kanske inte, kom vi fram till, men det gör inte så mycket. En cirklare jämförde känslan och språket med Janet Evanovich. Jag gillar nog Flynn bättre, men jag kan hålla med om att de hårdnackade och kantstötta huvudrollerna har en viss likhet.

Slutsats om den här boken är väl sammanfattningsvis en: läs!

Nästa cirkelbok är även den en som jag lyckats kuppa igenom: Jasper Ffordes Var är Jane Eyre? Den ska vi prata om den 13/4 klockan 18 hemma hos MG. Det ska bli spännande, för genren är en som ingen av oss skulle valt annars. (Vixx och Maria har mycket att svara för, hehe..)

Bokcirkelbok 23: Yarden

Av Kristian Lundberg

  • EE: 4
  • KH: 4
  • MG: 4
  • MF: 3,5

Som synes av betygen tyckte vi alla om den här boken. Vi hade mycket att prata om runt den, inte minst för att den utspelar sig i Malmö. Men det är ju Kristian Lundbergs beskrivning av en värld som ingen av oss i bokcirkeln vet så mycket om som gör boken så intresssant. Och hans sätt att skriva om det som gör den så bra. Här finns så många spår att gå in på; klassresan – och fallet, relationen med modern och inte minst fadern, och daglönarverkligheten. Som Snowflake skriver – Det gör ont att läsa Yarden.

Flera av oss i cirkeln sa att vi först tyckt boken var lite för svår, språket lite pretantiöst kanske, och att vi till en början var lättade över att den var kort. Detta förbyttes ganska snabbt mot en vilja att veta mer, och det var flera trådar som vi önskade att Lundberg följt något längre. Samtidigt som det inte behövs, inte alltid behöver vara allt på en gång.

Nästa cirkelträff blir den 16 mars hemma hos mig, och boken vi ska prata om är Gillian Flynns Sharp Objects. Ska bli väldigt spännande!

Pappan, havet och pannkakorna

Ikväll ska jag på ”min andra bokcirkel”. Det är egentligen min första, men man kan nog säga att jag dumpade den när jag startade bokcirkeln via den här bloggen. Jag har inte hunnit, och jag har prioriterat bort dessa träffar för att vi nästan aldrig pratade om böckerna vi (åtminstone några av oss) läst. Vi hade trevligt, och jag har fått flera nya vänner den vägen, men tiden räckte helt enkelt inte till.

Gulltjejerna i cirkeln har ändå tappert fortsatt att bjuda mig, och när jag såg att de skulle läsa Pappan och havet av Tove Jansson till idag så slog jag till. Det är ju trots allt en bok jag läst minst 20 gånger, så det vore kul att prata om den med andra. Dessutom har jag förtsått det som att det utlovas pannkakor. Då kan man ju inte banga! 😉

Bokcirkelbok 20: Dödgrävarens dotter

Av Joyce Carol Oates

Betyg:

  • MG: 4
  • MF: 4
  • KH: 4
  • EE: 3,5

Som ni ser var den här boken en favorit i bokcirkeln. Inte så konstigt kanske med tanke på hur den har hyllats och kanske är det hajpen som drar ner mitt betyg lite. Fast framför allt är det något som jag tycker verkar genomgående för JCO (med de få böcker av henne som jag har läst i ryggen) – en brist på redaktörsingrepp. Den här boken skulle, liksom Blonde, vinna så himla mycket på att någon gick hårt åt den med en rödpenna.

Det är inte det faktum att den är lång i sig, jag läser ofta och gärna tegelstenar, men att den stundom blir långrandig, som jag vänder mig mot.

I övrigt är det här ju en riktigt bra bok. Gripande, spännande på ett lite krypande sätt, och oerhört tragisk.

Hennes mjukaste röst (Bokcirkelbok 20)

Av Bengt Ohlsson

Betyg:

  • EE: 4
  • MG: 4
  • MF: 3,5
  • KH: –

Jag läste ju nyss Kolka, men fick snabbt lägga ifrån mig den och gå vidare till nästa (även om den är tidigare) av Ohlsson. Som betygen avslöjar tyckte vi som läst ut boken mycket om den. Det är något med språket och något med sättet att ta sig an mänskliga relationer som tilltalade oss alla. I den här boken börjar vi ju i en sjukhussäng. En kvinna, Karen, har med nöd och näppe överlevt en bilkrasch men hennes rehabilitering handlar inte så mycket om de fysiska skadorna som om att komma över en man.

Med tanke på att Bengt Ohlsson slog igenom med mannens tolkning av Doktor Glas är det fascinerande att han sedan dess verkar ha etablerat sig som ”kvinnoskrivare”. Och han gör det bra. I såväl Syster som Kolka och Hennes mjukaste röst skildras flickor och kvinnor helt utan klichéer och onödiga könsmarkörer.

Flera av de här böckerna utspelar sig också – utan att det är någon ”stor grej” – i andra länder än Sverige. Det var något vi alla i bokcirkeln tagit fasta på. De som läst baksidestexten noga visste att det var Kanada, vi andra hade gissat USA. Jag vet ärligt talat inte varför boken utspelar sig där. Landet, och den odefinierade staden i Nova Scotia, spelar ingen stor roll i historien. Snarare rycker jag till vid en påminnelse, någon liten markör, om att vi är utanför Sverige och blir för en kort stund förvirrad. Sedan återgår jag till att läsa utan att fundera geografi.

Nästa bok i cirkeln, som ska träffas hemma hos mig 8 november, är Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.