Bokcirkeln: Ru av Kim Thúy (Bokcirkelbok 32)

Jag har varit usel på att blogga om min älskade bokcirkel (som faktiskt startade tack vare bloggen en gång i tiden) på sistone. Delvis handlar det om tidsbrist, delvis om att jag missade förra träffen då barnen var sjuka.

I onsdags var jag i alla fall med (tur det för vi var hemma hos mig) och hade LÄST BOKEN. Okej, jag hade 20 sidor kvar men dem läste jag senare på kvällen.

Boken var Ru av Kim Thúy och jag är så himla glad att cirkelkompisarna valde den. Tyckte mycket om den, och jag känner att den växer i efterhand så kanske hade den fått en 5:a om jag läst den tidigare och hunnit smälta den.. vem vet.

Nu blev det genomgående starka fyror från de tre av oss som läst (Bokklok får skämmas lite, men lär skriva ett fint blogginlägg om den så småningom 😉

Vi avslutade kvällen med bokbloggarnas nya favoritspel, Penguin Bookchase:

Den här bilden är tagen precis i början, under den korta men lyckliga stund då jag ledde. Sedan fick MF ett kort som lät henne ”låna” min bok.. och där sattes temat för kvällen för hon tog hem matchen!

Annons

Kattöga (Bokcirkelbok 27)

• EE: 4
• MF: 4
• SH: 4
• MG: Hade ej läst ut boken

Varken jag eller MG hade läst ut boken när vi träffades i slutet av juni för att prata om den här boken. Men nu förlitar jag mig på henne för att berätta lite mer om boken. Hon bloggar nämligen om den här!

Den glömda trädgården (Bokcirkelbok 26)

av Kate Morton

• MF: 4
• MG: 3,5
• SH: 3,5
• EE: 4-

Jag skrev visst aldrig om vår senaste bokcirkelbok, så jag uppdaterar lite snabbt här och länkar till MG som ju har en egen bokblogg nuförtiden! Jag tyckte om den, som betyget skvallrar om, och är glad att jag nyligen läst Den hemlighetsfulla trädgården, som ju finns med i bakgrunden till denna!

Till nästa gång ska vi läsa Margret Atwoods Kattöga, och jag har beställt den som pocket och hoppas den hinner komma innan den ska vara läst… (Ping Adlibris!!)

Var är Jane Eyre? Bokcirkelbok 25

av Jasper FForde

• MG: 3
• MF: 3,5
• KH: 3
• EE: 3
• SK: 4

Som synes hade vi en ny cirklare den här gången. Fast sanningen är att hon är nygammal. Fia (som ni känner från Boktimmen) hade av en lycklig slump just tänkt läsa den här boken och passade på att komma och hälsa på. Kanske blir det en comeback, vi får se! (Uppdaterar med hennes inlägg om boken: Här!)

Det är ju ingen överraskning att det var just med Var är Jane Eyre? som Fia gör ett gästspel. Hennes kärlek till sci-fi är väl ungefär lika stor som övriga cirkelns misstänksamhet sammanslagen. Vi andra fick väl erkänna just vår misstro, och vi var flera som hade haft lite svårt att komma in i boken. Det ”påhittade” nämndes som ett problem, vilket kan låta lite lustigt när det gäller boknördar men det är väl egentligen skillnaden mellan det trovärdiga och det man bara måste köpa för att njuta av boken som är kärnan i diskussionen.

Dock verkar det som att det litterära temat fick oss alla på fall till slut, och även om flera var tveksamma till om de kommer att läsa vidare i serien var det desto fler som tänker läsa om Jane Eyre!

Bokcirkelbok 24: Sharp objects

Av Gillian Flynn

• MG: 4
• KH: 4
• MF: 4
• EE: 4

Som synes gjorde jag ett bra val av bokcirkelbok förra gången vi sågs. För det kan jag tacka Helena och Therese, som är två av de många som tipsat ivrigt om Flynn.

Av cirkeln var jag den enda som läste boken på originalspråk, och jag kan berätta att två av tre övriga ångrade att de inte gjorde det. Översättningen var tydligen inte någon höjdare (någon fler som upplevt det?). Men uppenbarligen sänkte det inte den här spännande och välskrivna deckaren helt, för alla var väldigt förtjusta och alla var fast beslutna att läsa över Dark places.

Sharp Objects är Flynns debut och huvudpersonen är journalisten Camille. Jag brukar rygga för journalister i deckare, just för att de nästan alltid sköter sitt jobb som journalist uselt men däremot gör insatser som privatdetektiver borde avundas. Camille är inte sådan. Hon må inte vara någon fantastisk journalist, men hon försöker, och hennes mål är faktiskt att rapportera – om än för att chefen tvingar henne – och inte att lösa brottet. Tummen upp!

Att chefen skickar hem henne att rapportera från hembyn kan väl anses etiskt tveksamt, men det motiveras väl i boken och det ger den där krypande hemvändarkänslan som väl alla utflyttare känner igen.

Grundbrottet, en mördad flicka som verkar ha samband med ett tidigare mord, är otäckt och hela byns sätt att reagera på det som hänt framkallar visst illamående. Vi hade lite diskussioner i cirkeln om huruvida boken är realistisk. Kanske inte, kom vi fram till, men det gör inte så mycket. En cirklare jämförde känslan och språket med Janet Evanovich. Jag gillar nog Flynn bättre, men jag kan hålla med om att de hårdnackade och kantstötta huvudrollerna har en viss likhet.

Slutsats om den här boken är väl sammanfattningsvis en: läs!

Nästa cirkelbok är även den en som jag lyckats kuppa igenom: Jasper Ffordes Var är Jane Eyre? Den ska vi prata om den 13/4 klockan 18 hemma hos MG. Det ska bli spännande, för genren är en som ingen av oss skulle valt annars. (Vixx och Maria har mycket att svara för, hehe..)

Bokcirkelbok 23: Yarden

Av Kristian Lundberg

• EE: 4
• KH: 4
• MG: 4
• MF: 3,5

Som synes av betygen tyckte vi alla om den här boken. Vi hade mycket att prata om runt den, inte minst för att den utspelar sig i Malmö. Men det är ju Kristian Lundbergs beskrivning av en värld som ingen av oss i bokcirkeln vet så mycket om som gör boken så intresssant. Och hans sätt att skriva om det som gör den så bra. Här finns så många spår att gå in på; klassresan – och fallet, relationen med modern och inte minst fadern, och daglönarverkligheten. Som Snowflake skriver – Det gör ont att läsa Yarden.

Flera av oss i cirkeln sa att vi först tyckt boken var lite för svår, språket lite pretantiöst kanske, och att vi till en början var lättade över att den var kort. Detta förbyttes ganska snabbt mot en vilja att veta mer, och det var flera trådar som vi önskade att Lundberg följt något längre. Samtidigt som det inte behövs, inte alltid behöver vara allt på en gång.

Nästa cirkelträff blir den 16 mars hemma hos mig, och boken vi ska prata om är Gillian Flynns Sharp Objects. Ska bli väldigt spännande!

Bokcirkelbok 22: Högre än alla himlar

Av Louise Boije af Gennäs

Betyg:

• MG: 4,5
• EE: 4
• MF: 3
• KH: 2

Som synes var bokcirkelns åsikter om den här boken minst sagt skilda. Kul!

Jag och MG drev linjen ”vi blev berörda”. KH tyckte huvudpersonerna var platta och klichéartade, och MF var tveksam till hela upplägget.

Högre än alla himlar är ju den första i en triologi som utspelar sig under millenniets första decennium. Här går vi från det stora nyårsfirandet till den dramatiska dagen då Anna Lindh dog. För mig som jobbade som färsk nyhetsjournalist en stor del av den här tidsperioden var just nutidshistorian den stora behållningen, och precis som jag hoppats gled diskussionen runt bokcirkelbordet så småningom in på våra egna upplevelser av de stora händelser som beskrivs i boken. Och vilka man kan vänta sig i kommande böcker (vilka av huvudpersonerna ska åka till Thailand lagom till tsunamin, är ju den stora frågan).

Men först dissekerade vi upplägget, från den Strindbergspretantiösa inledningen (där trodde jag att jag skulle bli tvungen att lägga av innan jag börjat läsa) till det tajta kompisgänget som inte verkar ha mycket till liv utanför sitt ”Bevely Hills 90201-incestiösa” liv. Jag tycker idén, att låta olika personer, och personligheter, i en familj eller ett gäng uppleva stora världshändelser är spännande, men visst håller jag med KH om att det ibland blir för tillrättalagt. Personerna får stå tillbaka, blir endimensionella för att passa in i historien. Deras problem är stora och existensiella, och lämnar därmed oss vanliga dödliga och våra ofta ganska banala problem utanför. Visst berördes vi alla av Estonia, 9/11 och mordet på vår utrikesminister men våra vanliga liv pågick parallellt och gick ganska snart vidare.

Sedan var det det här med förväntningar. Själv hade jag läst tillräckligt många besvikna recensioner för att inte vänta mig något liknande Stjärnor utan svindel (som för övrigt verkar uppnått mytiska proportioner i de flestas läsminne). Till skillnad från KH, som blev grymt besviken, hade jag istället förväntningarna så lågt satta att jag kunde bli glatt överraskad. Och det blev jag, även om glatt är fel ord för att beskriva hur jag låg i badkaret och bölade under stora delar av läsningen…

Nästa gång, den 23 februari, ska vi ses hemma hos MF. Boken är Yarden av Kristian Lundberg.

Bokcirkelbok 21: Älskade Krig

Av Johanne Hildebrandt

Betyg:

• EE: 3
• KH: 3
• MF: 2
• MG: 3

Jag insåg idag att jag glömt att skriva om senaste bokcirkelboken, den sista 2010. Man kan nog inte säga att den lämnade något större intryck, även om vi alla hade haft en underhållande – får man säga så om en krigsbok – stund när vi läste den.

Om jag minns rätt var vi ganska överens om att drivet i språket, och Hildebrandts sätt att enkelt förklara ett komplicerat krig gör boken värd läsningen. Annars är boken ju inte helt långt från chicklitt-genren och vi spekulerade i om det var författarens bakomliggande syfte, att skriva om något svårt på ett lätt sätt!?

Själv irriterar jag mig något fruktansvärt på sättet som både Johanne Hildebrandt och till exempel Liza Marklund framställer journalistyrket och -branschen. Jag är visserligen ingen glamjournalist, men jag har rört mig på tillräckligt många galor och prisutdelningar för att tycka att beskrivningarna är enormt överdrivna. Det är möjligt att jag är naiv, men ofta tycker jag min bransch, som jag råkar dela med nämnda författare är lika vardaglig, småsint och enkel som vilket annat jobb som helst, och få om ens några av de kollegor jag känner och träffar invecklar sig på ett så oproffsigt och förvånande sätt i sitt jobb som till exempel Hildebrandts huduvperson Sara.

Det var väl mest jag som gick på om den biten, men bokcirkelns övriga deltagare hade också lite svårt att köpa bokens huvudpersoner. Det blir lätt för mycket, för dramatiserat, och därmed inte trovärdigt.

Ändå är det som sagt en bok man läser till slut – den är för övrigt inte lång och det är en av dess kvaliteter. Språket är rappt och välavvägt, och det är nog det i kombination med att författaren så uppenbart vet vad hon pratar om när det gäller sakfrågorna (kriget) som gör att boken ändå fick ett hyfsat betyg.

Jag hade för egen del redan Förbannade fred i hyllan, och läste den direkt efter denna. Man kan nog i princip kopiera ovanstående recension att gälla även den boken. I en uppföljare har man ju dessutom redan så att säga ”köpt” huvudpersonernas egenheter, så den fyller ju sin funktion även för att den stillar efterfrågan på att veta mer; på känslan av ”vad hände sen”.

Högre än alla himlar – förstaintrycket

Läste ut Boije af Gennäs senaste idag, men eftersom det är bokcirkelboken skriver jag inte om den förrän i januari, men kan inte låta bli en kommentar nu. För vad var det alla ogillade?

Läste inte recensionerna så noga – som vanligt när det gäller en bok jag vet att jag själv ska läsa – men visst var många besvikna? Säger inte att jag hyllar den i klass med Stjärnor utan svindel, men nog var jag ganska tagen när jag läst ut den! En sak är säker, jag kommer att läsa nästa!

Bokcirkelbok 20: Dödgrävarens dotter

Av Joyce Carol Oates

Betyg:

• MG: 4
• MF: 4
• KH: 4
• EE: 3,5

Som ni ser var den här boken en favorit i bokcirkeln. Inte så konstigt kanske med tanke på hur den har hyllats och kanske är det hajpen som drar ner mitt betyg lite. Fast framför allt är det något som jag tycker verkar genomgående för JCO (med de få böcker av henne som jag har läst i ryggen) – en brist på redaktörsingrepp. Den här boken skulle, liksom Blonde, vinna så himla mycket på att någon gick hårt åt den med en rödpenna.

Det är inte det faktum att den är lång i sig, jag läser ofta och gärna tegelstenar, men att den stundom blir långrandig, som jag vänder mig mot.

I övrigt är det här ju en riktigt bra bok. Gripande, spännande på ett lite krypande sätt, och oerhört tragisk.