Etikettarkiv: Cecilia Lund

Tigerkvinnan

Av Katerina Janouch

Cecilia Lund är tillbaka. Gravid och som vanligt dumdristigt orädd. Eller orädd är hon väl inte men något fel är det på henne som gång på gång reagerar med vantro istället för panik när hon råkar ut för hot och förföljelse. Hon förtiger och förtränger och det är ju inte utan att man blir lite arg på henne. Fembarnsmamman liksom!

Mycket riktigt utsätter hon ett av sina barn för livsfara, och bara att läsa om det gör mig kallsvettig. Det är ju också styrkan i Katerina Janouchs deckaraktiga barnmorskeserie, att Cecilia Lunds liv ligger nära ett vanligt familjeliv. Även om Amelia Adamo-inspirerade (gissar jag) mamma Christina och systrarna råkar ut för lite mer än Svenssonfamiljen när det gäller våld och ondska i samhället.

Det kanske märks på mig att jag är lite tveksam till det här, jag hade velat ha lite mer originalitet i intrigen. För mig är Cecilias arbete som barnmorska det intressantaste, och med tanke på att jag läst Janouchs gravidböcker blir jag ju inte förvånad att tanken på hemfödsel dyker upp även här. Intressant visserligen, men kanske en större del av dramat kunnat ligga där istället?

Ett plus är så klart den litterära referensen till Doris Lessings Det femte barnet, som jag blir lite rädd för men ändå sugen på att läsa!

Jag vet inte, jag slukade denna bok liksom de tidigare tre men skriver nog av den som en mellanbok. Ser redan fram emot nästa!

Jag lånade denna bok som e-bok på biblioteket. Den ges ut av Piratförlaget.

Böckerna om Cecilia Lund

Jag gav först inlägget titeln ”Cecilia-Lund-triologin”, men det slår mig att jag bara tagit för givet att Hittebarnet är sista boken om den känslosamma barnmorskan av Katerina Janouch. Någon som vet om det är fler på gång?

När den senaste, just Hittebarnet, kom ut passade jag på att höra med Priatförlaget om jag inte kunde få allihopa för recension. Jag hade varit så nufiken på dem, och var så pass övertygad om att jag skulle vilja läsa dem allihopa om jag väl satte igång. För trots att jag kanske haft vissa fördomar om författaren, har jag gillat så väl Dotter önskas som Sommarbarn. (Mina recensioner här och här).

Böckerna om Cecilia Lund (Bedragen, Systerskap och Hittebarnet) kallas uttryckligen romaner, men är väl ändå också lite åt deckarhållet? För Cecilia Lund har inte bara fött fyra barn, gift sig med den man hon älskar men kanske inte kan lita på och vuxit upp i en kvinnodominerad och lite stukad familj. Hon lyckas också ramla över små mysterier i vardagen. Som makens okände vuxne son, och hans tvivelaktiga bakgrund, som de unga tjejerna som fått nog och bestämt sig för att slå tillbaka och som det övergivna barnet på trappan till förlossningsavdelningen.

Dessutom är det lite av en handbok för gravida, för säg den typen av förlossning som inte beskrivs i de här böckerna. Jag fascineras och njuter av att läsa, men hinner så klart oroa mig mellan varven för allt som kan hända den dag det är dags för mig att ligga där igen…

Katerina Janouch har ett språk som flyter lätt och enkelt. Jag läser utan att tänka på det, och som jag skrev härom dagen – vips är alla tre böcker utlästa. Det känns tomt.

Nämen

Nu har jag plötsligt läst ut alla tre böcker om barnmorskan Cecilia Lund. Det känns tomt.