Etikettarkiv: flickböcker

Charmörer, mördare och flickböcker

Vi har en serie i tidningen om fiktiva följeslagare som är rätt trevlig, om jag får säga den själv. Det går ju bra att läsa om Don Draper eller Richard III med flera, men jag tycker så klart ni ska läsa om Pella!!! Här kan ni också läsa sidoartikeln som mer handlar om flickböcker i allmänhet.

Om någon förresten gått runt och varit nyfiken på vad jag skrev den där uppsatsen om så ger artiklarna lite svar.

Bonnier svarar om ”flickrumsboxen”

Diskussionen om klassikerboxarna har som ni kanske sett spritt sig bland bokbloggarna. Lyran skriver här, och Petra på Breakfast Bookclub här.
Jag var ju nyfiken på varför begreppet ”flickrumsbox” finns med från början men sedan försvunnit, och idag fick jag svar från Tove Kullenberg på förlaget. Hon skriver:
”Vi önskar givetvis att böckerna i boxarna ska läsas av alla, oavsett ålder eller kön. Benämningarna du skriver om har varit två interna arbetsnamn från början.

Av misstag följde de med när vi registerade böckerna i vårt system, men det kommer att ändras.
På de tryckta böckerna och på hemsidan finns benämningarna däremot inte med.”
Den följdfråga hon inte besvarar är ju då varför man ens gjorde distinktionen från början.
Däremot frågar hon: ”Om du fick välja, vad skulle du döpa boxarna till?”
Den frågan tänkte jag skicka vidare till er, mina läsare. Kom igen med lite förslag vetja!

Själv gillar jag Klara Johannas idé i kommentarstråden hos Breakfast Bookclub om ”dramabox” och ”äventyrsbox men egentligen hade jag nog föredragit en enda klassikerbox, alternativt två med blandningar av de två som finns idag.

 

Uppdatering: I ett senare mejl skriver Tove Kullenberg nu:
”Efter en diskussion nu på morgonen har vi bestämt oss för att boxen ska heta Uppväxtklassiker i våra system som går ut till bokhandlarna, det tycker jag funkar bättre. Men som sagt, de tryckta boxarna har inte fått några namn, utan heter rätt och slätt Klassikerserien Repris.”

Jag fick dessutom höra från en kollega att det kommer fler boxar, med svenska och utländska moderna klassiker. Dem ser jag verkligen fram emot!

En präktig flickbok

Jag sträckläste Pillret på tåget och bussen och skulle sånär läsa det sista när ögonen föll på mormors hylla och ett författarnamn som jag ju väl känner igen från min vältummade utgåva av Unga kvinnor. Vet inte hur jag kunnat missa En präktig flicka under alla mina läsorgier hos mormor, men det var ju tur för nu hade jag något lättsammare än Pillret att tillgå under en mysig helg på landet.

Jag närmar mig äldre tiders flickböcker med skräckblandad förtjusning. Försiktigt och mycket medvetet lägger jag mina moderna feministiska glasögon åt sidan och låter boken berätta något om den tidens (och det landets) ideal. Det är spännande.

Jag vet ju från tidigare läsning att Louisa M Alcot var djupt religiös och hade bestämda uppfattningar om kvinnorollen – den vårdande, ömmande, förskönande. Samtidigt antar jag, utan att ha läst om henne (Varför har jag inte gjort det? Det borde jag!) att hon var ganska radikal – med Jo, som skriver och försörjer sig själv, och nu med Polly som försörjer hela sin familj (så att bröderna kan förkovra sig på universitet) genom sina musiklektioner. Fler teman går igen; det om fadern som förlorar familjens pengar och därmed visar de bortskämda döttrarna (om än i detta fallet inte frun) att det finns lycka som inte går att köpa för pengar, till exempel.

När jag läst färdigt, och tagit på glasögonen igen, funderar jag lite över om det är förkastligt av mig att snyfta när de unga (präktiga) tu får varandra. Sedan tänker jag på mycket av den chick-litt som skrivs idag. Den är i många fall värre vad gäller könsstereotyper än denna ”flick-litt”!