Tag Archives: Kristina Ohlsson

Uppsats – check

Vet ni vad jag precis har gjort? Jag fick – med mycket möda och uppbackning från föräldrar ock make – in min uppsats i kursen jag läst det senaste året. 15 sidor, ett ämne som står mig nära men ändå kände jag mig inte säker på att det skulle gå. Det gick.

Nu återstår att invända betyg (och skriftligen opponera på en annan students uppsats) men jag känner mig ärligt talat rätt nöjd. Godkänd måste den bli, om jag inte klantat mig helt med nån formalia. Roligast vore ett VG, för det har jag haft på övriga delkursen (så fick jag det sagt) men egentligen handlar det mest om att jag gjorde det!

Och gissa vad? Jag har dessutom läst två icke jobb- eller studierelaterade böcker på sistone. När både Arne Dahl och Kristina Ohlsson kommit med nytt är det inte mycket att be för…

Annonser

Änglavakter

Av Kristina Ohlsson

Den damp ner en fredag och var utläst på söndagskvällen. Kristina Ohlssons trea gör definitivt inte Fredrika Bergman-fansen besvikna. Snarare skulle jag säga att det här är Ohlssons bästa hittills, och då var jag som ni kanske minns väldigt vänligt inställd till tidigare böcker.

Jag gillar den fortsatta historien kring Alex Rechts polisgrupp, individernas historier och gruppens utveckling. Jag gillar att de påverkas att sitt fall, som dessutom berör dem alla tre personligen, och jag gillar som vanligt avsaknaden på alkoholiserade, operalyssnade stereotyper till detektiver.

Jag gillar också berättargreppet, att vi inte denna gång går in i gärningsmannens tankar utan istället får följa en internutredning, följa fallet  i båda ändar – både från början och slut. Att veta slutet från början blir nämligen inte ett irritationsmoment utan snarare ännu ett spänningsdito, tycker jag. Att veta vartåt vi är på väg men inte hur vi når dit.

Nu hoppas jag att Kristina Ohlsson fortsätter att ha samma flyt i sitt skrivande. Längtar redan efter fyran!

Helgens sträck- och skräckläsning

Först Sharp objects (som vi ska bokcirkla om på onsdag), sedan direkt på Änglavakterna av Kristina Ohlsson (som har recensionsdatum i april). Jag brukar kalla mig harig, men så länge jag läste på dagtid och maken var hemma gick det bra. Och vad jag läste. Utan att säga för mycket kan konstateras att det här är böcker som föll mig i smaken, och som lästes ut i en rungande fart. Det gick liksom inte att sluta.

Näst på tur stod Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde, som så många hyllar, men den glömde jag på frukostbordet igår morse och för att ha något att roa mig med på lunchen fick jag botanisera i icahyllan. Så nu läser jag hastigt och lustigt en bok som jag tidigare ratat; Finns inte på kartan av Karin Hjulström.

Tusenskönor

Av Kristina Ohlsson

Om inte förlaget skrivit och frågat hade jag nog aldrig kommit på tanken att läsa den här boken. Det är som att jag saknar ork för nya deckarförfattare, men jag är glad att jag tackade ja till denna!

För den som läser bloggen regelbundet är det ingen överraskning att jag gillade den här boken. Men vad är det jag gillar?

Jag gillar Fredrika Bergman, huvudpersonen (om än en i en grupp) som jobbar för Polisen men inte är polis. Hade hon varit man hade jag nog avfärdat hennes känslomässiga oförmåga som klyschig, och suckat åt hennes livsval (eller brist på sådana?) men Fredrika känns uppfriskande. Strulig på hemmaplan, snarstucken på jobbet, men jäkligt skarp i sitt yrkesutövande.

(Tillägg i efterhand: Framför allt gillar jag nog att det är Peder och inte Fredrika som har problem med att jobbet tar tid från familjelivet! Får se hur det går i nästa bok, när Fredrikas barn kommit!)

Storyn, familjedramat som väller ut över alla gränser – även nationens, lyckas binda mig. Det är minst sagt dramatiskt och kanske tycker jag att gesterna från den syster som upplever sig mest sviken är något för svulstiga, men jag köper det förvridna resonemanget när jag läser.

Jag är ju inget fan av att återge handling, men så mycket kan jag ju säga som att boken på ett spännande sätt tar upp frågor om flykt och människosmuggling, visar på ett inhumant system och tar upp viktiga aspekter på vad som kan driva rasism och främlingsrädsla.

När jag läst färdigt ville jag egentligen kasta mig över Askungar, den första boken om Fredrika & co, direkt, men sedan kom andra lässug ivägen.

Läs andra bloggares recensioner av Tusenskönor: Här är en! Och här! Och nu här och här också! Och nu här! Och här.

Done!

Jodå, det blev Askungar i pocket på lunchen. Alltid lite knasigt att läsa serier i fel ordning, men vad gör man? Nu är jag i alla fall på banan när tredje boken kommer! Och det gör den, läser jag här!

Hur gör ni, läser ni in de första böckerna om ni får en ”uppföljare” i handen, eller kastar ni er in i den del ni fått?

Måste ha..

Läser just nu Kristina Ohlssons andra bok (som kommer ut 18 augusti) och inser att jag nog måste smita ut på lunchen och köpa nummer ett i serien om Fredrika Bergman.