Tag Archives: Lisa Bjärbo

Jag säger då det (och det är sant)

Hade lite svårt att ta tag i någonting efter Hungerspelstriologin, men snubblade över en av favorirbloggarnas senaste bok och passade på att sluka den när jag och sonen var på eget äventyr och jag tyckte det var en bra idé att läsa hela natten istället för att sova. Fin var den. Mycket fin!

Annonser

Bilderboksretro: 50-tal

Av Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing

En barnboksbok kanske borde recenseras i min andra blogg, men jag väljer att lägga den här för det här är ingen bok för barnboksentusiaster.

Eller, det är klart att det är, men riktiga barnboksentusiaster/barnboksläsare får kanske inte ut så himla mycket av den. Det här är snarare en minnesbok för den som inte har/har stora barn och vill komma ihåg och frossa i illustrationer och nostalgi. För faktum är ju att vi som är inne i barnbokssvängen läser de flesta av de här böckerna fortfarande/igen. Mumin, Plupp, Historien om Någon, Pippi.. ja ni hur ju. Det här är levande sagofigurer än idag. Och visst är det något som fascinerar med barnbokens 50-tal, att så mycket som gjordes då blev klassiker och hålls för tidlösa (jag blir förvånad när jag inser att så många av mina favoriter skrevs så tidigt). Och visst får jag min dos av nostalgi i form av Trulsa, boa constrictorn Kriktor och barnen i djungeln (den måste jag ha tag i, btw!).

Det här är alltså inte en antologi, så köp den inte till småbarn de kommer att bli mäkta frustrerade när berättelsen tar slut efter två uppslag när det är som mest spännande. Det är en soffbordsbok av finaste slag, och en perfekt julklapp till allehanda 50-talister. Tror att 60-talsboken redan är ute och kommande årtionden på G!

Detta är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Förresten såg jag att boken står under ”läsålder 3-6” på förlagets hemsida. Det måste helt enkelt vara fel.

Day 28 – Favorite title

Om ni noterat att dag 28 kom flera dagar efter dag 27 har ni noterat helt rätt. Det är lite mycket just nu.

Favorittitel är ju en lite speciell fråga, för det handlar ju bara om just titeln. Samtidigt kan jag känna att det är svårt att tycka om en titel om man inte sedan tycker om själva boken. Världens sista roman är tillexempel en ganska kittlande titel, liksom Att komma hem ska vara en schlager. Men inga av de här böckerna faller mig på läppen så de blir knappast favoriter.

En titel man bara måste gilla, och som dessutom pryder en mycket läsvärd bok, är däremot Det är så logiskt alla fattar utom du. Det är ju dessutom titeln på en sång med en av mina favoritsångerskor, och innan det blev en sång med Petter en fin textrad i en ännu bättre låt:

Detta inlägg är en del av utmaningen 30 dagar med böcker!

Om Johan och Ester. Och Lisa.

Jag har läst Det är så logiskt alla fattar utom du nu! Av Lisa Bjärbo.

Jag har varit mycket nyfiken, på det sätt som man blir när man följer och tycker mycket om författarens blogg och vet att boken är på väg, och vips var det dags. Inser då att det är mycket svårare att skriva en recension när man har någon typ av – om än envägs – relation med författaren. Man väger orden en extra gång, och får anstränga sig för att inte vara snäll bara för att. Men here we go:

Det är så logiskt alla fattar.. (ja, titeln är lagligt snodd från Säkert!) är Johan och Esters historia. Två tonåringar som delat uppväxt, men som villar ifrån varandra under en krånglig tid i bådas liv.

De två delar också på utrymmet i boken och skriver vartannat kapitel. Det är ett beprövat grepp, som jag gillar och som kanske kan öppna en annars traditionellt tjejig genre (kärleksromanen) även för tonårskillar. För visst är det ju så att tjejer är beredda att läsa ur såväl flick- som pojkperspektiv medan killar (och vuxna män) tydligen ofta dömer ut böcker med kvinnlig huvudperson (har läst detta någonstans men hittar det inte för källhänvisning).

Jag tycker mycket om både Johan och Ester. De stannar kvar hos mig. Jag tycker om Lisa Bjärbos sätt att skriva bok på. Det påminner mycket om hennes sätt att skriva blogg. Avväpnande, enkelt men klockrent. Jag har egentligen bara en invändning mot den här boken, och det är storyn. Den är liksom för mycket. Det klassiska i temat ”flicka-och-pojke-är-bästa-kompisar-men-plötsligt-vill-en-av-dem-något-mer” kan jag ha överseende med, men det jag inte är så förtjust i är att det händer så mycket under så kort tid.

Jag skrev om det när jag skrev om Så värt för ett tag sedan, att det är en konst att låta det som händer vara stort i det lilla. Att en tonårings liv är tillräckligt dramatiskt utan skiljsmässor, graviditetsnojor och nya klasskamrater. De är ett bra sätt att driva historien framåt, men alla vi som var 14 utan så mycket drama utifrån vet ju att den stora dramatiken pågick inuti.

Hade gärna velat säga att det här är en fantastisk ungdomsbok. Men det gör jag inte. Däremot säger jag att den är en av många ungdomsböcker om kärlek, och om jag ska rekommendera någon en ungdomsbok om kärlek så rekommenderar jag mer än gärna denna! Hade jag en tonåring hemma skulle jag dessutom se till att mejla Lisa och hoppas få en sådan där fantastiskt fin kasse som hennes förlag tryckt upp!

Så, helt off-topic: Jag har kommit igång med Lilla bokhyllan igen! Välkommen in!

Logiskt

Bloggar lite snabbt från mobilen medan en trött nybliven ettåring sover i min famn. I väntan på firande gäster läser jag Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo. Tack Rabén&Sjögren som skickat recensionsex medan jag var borta!