Tag Archives: Piratförlaget

Änglavakter

Av Kristina Ohlsson

Den damp ner en fredag och var utläst på söndagskvällen. Kristina Ohlssons trea gör definitivt inte Fredrika Bergman-fansen besvikna. Snarare skulle jag säga att det här är Ohlssons bästa hittills, och då var jag som ni kanske minns väldigt vänligt inställd till tidigare böcker.

Jag gillar den fortsatta historien kring Alex Rechts polisgrupp, individernas historier och gruppens utveckling. Jag gillar att de påverkas att sitt fall, som dessutom berör dem alla tre personligen, och jag gillar som vanligt avsaknaden på alkoholiserade, operalyssnade stereotyper till detektiver.

Jag gillar också berättargreppet, att vi inte denna gång går in i gärningsmannens tankar utan istället får följa en internutredning, följa fallet  i båda ändar – både från början och slut. Att veta slutet från början blir nämligen inte ett irritationsmoment utan snarare ännu ett spänningsdito, tycker jag. Att veta vartåt vi är på väg men inte hur vi når dit.

Nu hoppas jag att Kristina Ohlsson fortsätter att ha samma flyt i sitt skrivande. Längtar redan efter fyran!

Annonser

Nya Barnliv – från graviditet till tonår

Av Katerina Janouch

”Tystmad är alltid en signal om att något inte är som det ska. Det är ofta okej ändå, kanske studerar de sammanbitet en silverfisk som kilar in under skåpet, men det kan var tecken på att något hänt eller att bus är på gång.” (Ur kapitlet: Förskolebarn: Syskon – när, och hur blir det?)

Visst måste man älska en föräldrahandbok som hänvisar till silverfiskar bara sådär?

Annars är det här en bok som är svår att recensera. Det är en bok som man plockar fram och läser här och där, som man kommer att tänka på när det är något man funderar på (just nu, i vårt fall: Syskon). Och det är väl så det är tänkt.

Katerina Janouch utgår från sig själv, och tar även in berättelser från andra föräldrar. Jag gillar dessa små ”berättelser ur livet”, det ger en många olika infallsvinklar på ett ämne och gör boken lättläst och intressant. Genom att utgå från sig själv, och sin erfarenhet som fembarnsmamma, kommer författaren också ifrån pekpinneriet och läsaren får ta till sig tipsen som just sådana.

Jag gillar också att Katerina Janouch inte väjer för svåra frågor, till exempel önskan om ett barn av ett visst kön och hur man pratar med barn om sex. Dessutom är det här det enda boken där jag och maken hittat något som helst stöd i våra frågeställningar kring mammighet. Ett kort avsnitt, visserligen, men mer än i någon av våra många andra föräldraböcker (ja, jag är teoretiker).

Avsnitten blir ju av naturliga skäl korta, som titeln skvallrar om spänner innehållet över såväl graviditet som tonårstorts, och jag har för min del bara använt mig av de första kapitlen. Om resten lever upp till mina önskemål får tiden utvisa. Jag kanske återkommer i den frågan!

Tusenskönor

Av Kristina Ohlsson

Om inte förlaget skrivit och frågat hade jag nog aldrig kommit på tanken att läsa den här boken. Det är som att jag saknar ork för nya deckarförfattare, men jag är glad att jag tackade ja till denna!

För den som läser bloggen regelbundet är det ingen överraskning att jag gillade den här boken. Men vad är det jag gillar?

Jag gillar Fredrika Bergman, huvudpersonen (om än en i en grupp) som jobbar för Polisen men inte är polis. Hade hon varit man hade jag nog avfärdat hennes känslomässiga oförmåga som klyschig, och suckat åt hennes livsval (eller brist på sådana?) men Fredrika känns uppfriskande. Strulig på hemmaplan, snarstucken på jobbet, men jäkligt skarp i sitt yrkesutövande.

(Tillägg i efterhand: Framför allt gillar jag nog att det är Peder och inte Fredrika som har problem med att jobbet tar tid från familjelivet! Får se hur det går i nästa bok, när Fredrikas barn kommit!)

Storyn, familjedramat som väller ut över alla gränser – även nationens, lyckas binda mig. Det är minst sagt dramatiskt och kanske tycker jag att gesterna från den syster som upplever sig mest sviken är något för svulstiga, men jag köper det förvridna resonemanget när jag läser.

Jag är ju inget fan av att återge handling, men så mycket kan jag ju säga som att boken på ett spännande sätt tar upp frågor om flykt och människosmuggling, visar på ett inhumant system och tar upp viktiga aspekter på vad som kan driva rasism och främlingsrädsla.

När jag läst färdigt ville jag egentligen kasta mig över Askungar, den första boken om Fredrika & co, direkt, men sedan kom andra lässug ivägen.

Läs andra bloggares recensioner av Tusenskönor: Här är en! Och här! Och nu här och här också! Och nu här! Och här.

Done!

Jodå, det blev Askungar i pocket på lunchen. Alltid lite knasigt att läsa serier i fel ordning, men vad gör man? Nu är jag i alla fall på banan när tredje boken kommer! Och det gör den, läser jag här!

Hur gör ni, läser ni in de första böckerna om ni får en ”uppföljare” i handen, eller kastar ni er in i den del ni fått?

Måste ha..

Läser just nu Kristina Ohlssons andra bok (som kommer ut 18 augusti) och inser att jag nog måste smita ut på lunchen och köpa nummer ett i serien om Fredrika Bergman.