Etikettarkiv: recension

Bossypants

Av Tina Fey

En bok som legat i min att-läsa-hög sedan den kom i våras (och som SÄKERLIGEN blivit läst om den funnits som e-bok) får äntligen flytta in i läst-hyllan. Tack bokresan för det!

Som vanligt när det gäller teveserier var det maken som introducerade mig för Tina Feys baby, 30 Rock. Och som vanligt när det gäller teveserier var det långt efter att serien börjat sändas. Vi är dvd-konsumenter av stora mått hemma, även om tiden det tar att beta av en säsong förlängts väsentligt de senaste åren. Har ni missat den här serien avundas jag er djupt, för då är det bara att klicka hem de hittills 4 utgivna säsongerna och njuta (läs skratta tills ni kissar på er).

Jag skulle föreslå att ni gör det först, och läser den här boken sen, för om ni inte är hängivna SNL:are (SNL = Saturday Night Live) tror jag ni behöver veta lite mer om Fey:s uttryck och humor innan ni läser boken. Själv hörde jag hennes röst i huvudet under hela läsningen, och njöt desto mer av läsandet på grund av det. Hon är så bitsk, så skärpt och så vansinnigt rolig i detta att det för mig är helt oemotståndligt. Att hon dessutom levererar en hel del sanningar om sitt land och att vara kvinna i det gör det ju knappast sämre.

Hade hon varit svensk hade jag nog stört mig betydligt mer på att det finns en viss utseendehysteri, och en del mindre politiskt korrekta uttalanden. Varför ska hon komma undan den kritiken då? För att hon med amerikanska mått mätt ändå går långt utanför ramarna.

Bäst gillar jag nu partierna om moderskapet, om tankarna kring att vara kvinna med makt i en mansdominerad bransch, men också avsnitten om vara hårt arbetande mamma, om (det upplevda) amningstvånget och funderingarna på karriär vs. fler barn. Oavsett ämne är hon sann mot sin egen röst, och jag som inte brukar skratta högt fnissar ljudligt under läsningen.

För mig är det här snarare än en fantastisk bok en bok om en fantastisk kvinna, men jag tror inte att fey-fansen blir besvikna. Jag för min del läser gärna mer av henne!

Läs också  The Book Pond:s recension, hon hade till skillnad från mig boken tillhands när hon skrev om den, vilket gör att hennes recension innehåller en hel del roliga citat. Läs läs!

Läs också om boken på Bokhora, där något jag viss glömt påpekas: att Tina Fey i Sverige kanske är mest känd som Sarah Palin!

Mirakel

Av Renate Nedregård

Rakel är en stjärna. En idol som visserligen åkte ut innan finalen men som plockas upp och blir artist på riktigt. Steget från gospelkören hemma i Bergen till rampljuset och arenorna är långt och hon tar det så hastigt att hon givetvis drabbas av viss svindel. Och var det här hennes dröm egentligen?

Efter att ha läst den här boken inbillar jag mig att jag vet lite mer om alla amandor, sibelar, callar och darinar som vår skenande bekräftelsekultur spottat ur sig. Jag vet inte om idolerna själva skulle hålla med, men författaren har lyckats vara så trovärdig att det är ointressant. Jag känner igen mig i tonåringen Rakel, får leva ut idoldrömmen (som jag aldrig haft men som kan översättas till den mer allmängiltiga önskan om att bekräftas och bli sedd) genom henne och får dessutom ord på en del tankar om mediesamhället och idoliseringen som jag kanske haft sedan tidigare men aldrig artikulerat. En riktigt bra ungdomsbok, helt enkelt. Och en underhållande och välskriven sådan dessutom!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget!

Bilderboksretro: 50-tal

Av Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing

En barnboksbok kanske borde recenseras i min andra blogg, men jag väljer att lägga den här för det här är ingen bok för barnboksentusiaster.

Eller, det är klart att det är, men riktiga barnboksentusiaster/barnboksläsare får kanske inte ut så himla mycket av den. Det här är snarare en minnesbok för den som inte har/har stora barn och vill komma ihåg och frossa i illustrationer och nostalgi. För faktum är ju att vi som är inne i barnbokssvängen läser de flesta av de här böckerna fortfarande/igen. Mumin, Plupp, Historien om Någon, Pippi.. ja ni hur ju. Det här är levande sagofigurer än idag. Och visst är det något som fascinerar med barnbokens 50-tal, att så mycket som gjordes då blev klassiker och hålls för tidlösa (jag blir förvånad när jag inser att så många av mina favoriter skrevs så tidigt). Och visst får jag min dos av nostalgi i form av Trulsa, boa constrictorn Kriktor och barnen i djungeln (den måste jag ha tag i, btw!).

Det här är alltså inte en antologi, så köp den inte till småbarn de kommer att bli mäkta frustrerade när berättelsen tar slut efter två uppslag när det är som mest spännande. Det är en soffbordsbok av finaste slag, och en perfekt julklapp till allehanda 50-talister. Tror att 60-talsboken redan är ute och kommande årtionden på G!

Detta är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Förresten såg jag att boken står under ”läsålder 3-6” på förlagets hemsida. Det måste helt enkelt vara fel.

Läst men inte bloggat

Sedan jag blev sjukskriven för havandeskapsförgiftning och så småningom fick Astrid har jag läst en hel del men bloggat desto mindre.

Här är listan på de böcker jag läst. Kommer knappast att hinna recensera alla, så jag skriver korta kommentarer och återkommer om vissa:

  • Agnes Cecilia av Maria Gripe

Ibland är omläsning det enda man orkar. Och vad är bättre än att läsa om en riktig favorit? Agnes Cecilia håller ännu och jag är sugen på ännu mer Gripe framöver.

  • Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

En sådan som många listar som favorit, som jag nu äntligen har läst. Lite allmänfilosopsykologi, och en fin historia var det visst, men inget som kastade omkull mig (mer än jag redan var omkullkastad vid läsandet…)

  • Sms från Soppero av Ann-Helen Laestadius

Var på sjukhuset och utan bok och mamma hade av någon anledning denna i bokhyllan på jobbet (signerad av författaren, så jag gissar att de stött samman i något sammanhang). En fin ungdomsbok med lappländskt tema som visade sig mer aktuell än jag fattade då trean i serien precis kommit ut, om den ens är ute ännu? Jag ska låna tvåan och läsa vidare jag!

  • Maken av Gun-Britt Sundström

Den här bara måste jag skriva om igen, så jag säger inte så mycket nu. Läste den när jag blev inlagd och läste ut den på BB. Flera av de äldre barnmorskorna kommenterade den och berättade att de läst den i ungdomen!

  • Viskleken av Arne Dahl (e-bok)

Min första e-bok och en riktigt bra bok. Återkommer om den.

  • Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge (e-bok)

Den här behöver jag också återkomma till, fast inte i någon postivit bemärkelse. Gillade INTE.

  • Hitta vilse av Carin Hjulström (e-bok)

Hjulströms serie om nybakade journalisten Frida är mysläsning för en sån som mig. Hittade dock ett störande korrfel, där en krönikör som kallas Yada i början heter Yngwe Adamsson (YAda, alltså) plötsligt heter Yngwe Andersson.. Jaha, liksom?

  • Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist

Mysbok. Inte mycket mer att säga om det.

  • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (e-bok)

Återkommer!

  • Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman (e-bok)

Fördelen med att låna e-böcker på biblioteket är att jag hittar böcker som jag aldrig skulle läst annars. Den här är en sådan, och jag är ganska glad att jag gjorde det. Många i min närhet har irriterat sig på denna, men jag tyckte den var fin.

  • Jag älskar dig inte av Christina Stielli

Återkommer!

  • En sannolik historia av Karin Alvtegen (e-bok)

Återigen en bok jag nog inte hade plockat upp annars, men som är lagom lättsmält för att läsa i fånen. Har läst någon enstaka av Alvtegens tidigare och det här är ju något annat men jag gillar det. Välskrivet och finstämt, även om historien berättats förr.

Fallet med den outlästa boken

Fallet med de försvunna böckerna

Av Ian Sansom

Förlaget skickade denna på eget bevåg och jag blev glad. Ni ser ju omslaget och titeln liksom! Men ärligt talat kom jag inte långt. Trots min positiva inställning lyckades Ian Sansom och hans klumpiga intellektuelle bibliotekarie Israel Armstrong inte intressera mig ett dugg. Tyvärr.

Så nej, det här blir ingen bok jag läser ut.

Andra har gjort det, men ingen av de recensioner jag läst har varit särskilt övertygade så det kanske inte bara är jag! Här hittar du Hyllans recension. Hon tar en jämförelse med Douglas Adams som intäkt för att det här inte är hennes tekopp, men jag tycker inte Sansom är i närheten av Adams (som Hyllan uppenbarligen inte gillar medan jag avgudar) någonstans. Karin på enbokcirkelföralla gillade i alla fall, läs hennes recension här!

Den här boken har jag, som framgår, fått som ett recensionsexemplar från Massolit förlag.

 

Äter du kött?

Mina kollegor tog ett roligt grepp på Safran Foers nya! Klicka på bilden eller här för att läsa!

Denna dödens kropp

George, E - Denna dödens kropp - 13021652Av Elisabeth George

OBS: Viss spoilervarning för den som inte läst så långt i serien.

Det var ett tag sedan jag träffade Thomas Lynley och hans kollegor på Scotland Yard, och jag skulle behöva hjälp att reda ut en sak: i vilken bok dör hans fru? Jag är nämligen helt säker på att jag har läst den, samtidigt kan jag bara komma ihåg att jag läst När ingen ser och när jag läser om den på förlagets hemsida, och om nästkommande Innan döden kom så förstår jag inte riktigt hur det går ihop.

Nåväl, det är ju inget problem att plocka upp Denna dödens kropp ändå, för som vanligt lyckas Elisabeth George gripa tag i mig från start, och lotsa mig genom 700 (typ) sidor spänning. Inte den där andlösa spänningen som vissa deckare innebär, men en konstant surrande spänning som hela tiden håller igång mina funderingar.

Thomas Lynley är tillbaka, men bara för att tillförordnade chefen Isabelle Ardery bett honom. Ardery har sina problem, både privata och sådana som hör ihop med att hon är kvinna på en hög post i ett manligt yrke. När hon snabbt slängs in i ett brutalt mord på en kvinna på en kyrkogård blir situationen så klart inte enklare.

Historien om den mördade Jemima kantas av ett gammalt mord som är – om det nu finns grader i helvetet – om möjligt ännu brutalare. Ett barnmord i två bemärkelser, för både förövare och offer är barn. Att läsa rapporten från det mordet är något av det jobbigaste jag varit med om, och länge tänker jag att hela mitt blogginlägg ska handla om att det borde vara förbjudet att utsätta småbarnsmammor för sådan plåga. Men som ni märker har jag ändrat mig.

Författaren har så klart en anledning att ha barnmordet med, och hur otäckt det än är ger tillbakablicken på ett mord, som jag inbillar mig är ganska likt ett verkligt sådant, en inblick i och en känga till det brittiska rättsystemet som jag inte velat vara utan.

Denna bok är ett recensionsexemplar från Norstedts.

En hondjävuls liv och lustar

Av Fay Weldon

När Massolit förlag erbjöd mig denna bok i höstas blev jag så himla nyfiken. Titeln har för mig varit en film, och trots mitt uttalade intresse för feminism och litteratur på temat har jag helt missat den.

Det är ju med anledning av Weldons självbiografi som boken ges ut igen, och nu ligger så klart biografin för läsning i bokhögen vid sängen. Men först känner jag att jag måste smälta romanen, och det kan ta lite tid.

Jag hade inte mycket till förväntningar, har inte ens sett filmen vad jag kan minnas, men blev rejält nyfiken när jag läste Unni Drougges förord. Och utan förordet vet jag knappast vad jag hade tyckt. Det säger kanske något om hur boken åldrats, för visst är den här typen av hämnd-på-mannen-genom-att-göra-våld-på-sig-själv lite daterad. Jag hoppas det i alla fall, och att den där spontana tanken när man blir lämnad ”jag ska bli snyggast och bäst och rikast så att han ångrar sig” förblir just en spontan tanke och att livet sedan kan gå vidare för din egen skull, inte puckots som dumpade dig.

Men i den här boken dras alltså den tanken långt bortom rim och reson, och någonstans är det ändå nyttigt att läsa vart den tar vägen. Exakt hur galen den är, och kanske också hur lite den ger. Kombinerat med Weldons pisksnärtsspråk och sinne för humor när hon lyfter fram och skärskådar orättvisor i samhället blir det här en både underhållande och oroande (på ett bra sätt) bok.

Denna bok är, som framgår i recensionen, ett recensionsexemplar från Massolit förlag.

Splitter

Av Charles Benoit

Det var mycket länge sedan jag läste Räddaren i nöden, men ni som har den mer färsk i minnet får rätta mig om jag har fel när jag tänker på den när jag läser Splitter. Det är väl uppgivenhetskänslan, övergivenheten och svårigheten att hitta mening med skollivet som gör det.

Splitter är skriven i du-form, och jag insåg ju snabbt att jag ljög när jag antydde att det var första gången jag läste en sådan bok.

Det tog några sidor att vänja sig vid, men ganska snart gillar jag det där tilltalet som är både personligt och distanserande (det är alltså huvudpersonen som är ”duet”, handlar inte om en dialog med läsaren).

Historien är enkel, men smart berättad, från början till slut och slut till början, i en cirkelrörelse som ändå lyckas ställa allt på ända. Kyle, 15 år, är typisk utan att vara en kliché, är en av alla de där 15-åringarna som av olika anledningar inte orkar. De orkar inte leva så som vuxenvärlden, uppgivna föräldrar och oförstående lärare, väntar sig av dem. Kyle släpper allt, men inser snart att även det är ett val att göra.

Jag skulle vilja sätta den här boken i många 15-åringars händer. Tror att jag hade uppskattat den själv i den åldern, och kan tänka mig många i min närhet som hade behövt läsa den. Unga som vuxna. Kanske allra mest de sistnämnda!

Denna bok är ett recensionsexemplar från X-Publishing.

Nya Barnliv – från graviditet till tonår

Av Katerina Janouch

”Tystmad är alltid en signal om att något inte är som det ska. Det är ofta okej ändå, kanske studerar de sammanbitet en silverfisk som kilar in under skåpet, men det kan var tecken på att något hänt eller att bus är på gång.” (Ur kapitlet: Förskolebarn: Syskon – när, och hur blir det?)

Visst måste man älska en föräldrahandbok som hänvisar till silverfiskar bara sådär?

Annars är det här en bok som är svår att recensera. Det är en bok som man plockar fram och läser här och där, som man kommer att tänka på när det är något man funderar på (just nu, i vårt fall: Syskon). Och det är väl så det är tänkt.

Katerina Janouch utgår från sig själv, och tar även in berättelser från andra föräldrar. Jag gillar dessa små ”berättelser ur livet”, det ger en många olika infallsvinklar på ett ämne och gör boken lättläst och intressant. Genom att utgå från sig själv, och sin erfarenhet som fembarnsmamma, kommer författaren också ifrån pekpinneriet och läsaren får ta till sig tipsen som just sådana.

Jag gillar också att Katerina Janouch inte väjer för svåra frågor, till exempel önskan om ett barn av ett visst kön och hur man pratar med barn om sex. Dessutom är det här det enda boken där jag och maken hittat något som helst stöd i våra frågeställningar kring mammighet. Ett kort avsnitt, visserligen, men mer än i någon av våra många andra föräldraböcker (ja, jag är teoretiker).

Avsnitten blir ju av naturliga skäl korta, som titeln skvallrar om spänner innehållet över såväl graviditet som tonårstorts, och jag har för min del bara använt mig av de första kapitlen. Om resten lever upp till mina önskemål får tiden utvisa. Jag kanske återkommer i den frågan!