Tag Archives: recensioner

Om böcker jag inte hunnit blogga om

Ibland tittar jag på vår nya fina dator och tänker att jag ska blogga. Sen skriker något barn och jag spelar memoryspel/ammar liggandes i soffan läsandes på iphonen/lägger pussel med Pluppmotiv så länge att jag glömmer vad eller ens att jag tänkt en vuxen tanke.

Jag klagar inte, jag bara konstaterar.

(Detta inlägg är, som så många andra, skrivet på min telefon. Det går bra, men några genomtänkta recensioner blir det knappast…)

Annonser

Om recensionsexemplar igen

Vad är skillnaden på att få böcker skickade till sig, och att få till exempel kläder? Egentligen?

Vi har ju pratat om det här förut, men jag tänker på det igen efter att ha läst detta, och funderar på att jag håller på att byta åsikt (inte bara på grund av det inlägget, utan allt eftersom jag funderat mer i ämnet).

Från början handlade diskussionen om recensionsböcker om huruvida man skulle tacka förlaget i bloggen eller inte, och då var jag emot. En hel del bloggare var översvallande tacksamma, ja uppspelta, över att få gratisböcker och inläggen kom att handla om det istället för om boken. Jag menade att det var en naiv inställning, och att vi måste förstå vårt värde för branchen.

Men nu när fler och fler pratar om det här, och – gissar jag – fler och fler får böcker i takt med att förlagen inser värdet av alla dessa läsare, börjar det mer och mer handla om tydlighet, och ärlighet mot bloggläsarna.

Jag kommer hädanefter att längst ner i mina recensioner tala om när jag fått en bok som recensionsexemplar, och från vilket förlag jag fått den.

Jag kommer att fortsätta be förlag om recensionsböcker när jag är nyfiken på dem, jag kommer att fortsätta att tacka nej när jag blir erbjuden en bok jag inte är intresserad av och ja när jag blir erbjuden en jag blir nyfiken på. Jag kommer att fortsätta skriva om böcker jag får, köper och lånar också, men hädanefter kommer det alltså att framgå!

Jag kommer också, så klart, att fortsätta skriva precis vad jag tycker och tänker om böckerna jag läser. Det hoppas jag framgår med all önskvärd tydlighet!

Ni som gillade Yarden…

… har väl läst den här?

Måndag hela kritikerveckan

”När filmer recenseras i Sverige samlas fyrtio Gunnar Rehlin en tisdagmorgon i en tyst salong.”

Jan Gradvall i Expressen

Precis som han skriver tenderar den här debatten att gå runt-runt-runt utan många nya insikter. Som om vi skulle ta om vår debatt från bokmässan förra året i år igen. Inte mig emot, i och för sig, men lite tråkigt. Jag tycker ju precis som då!

Tack för inspirationen Snowflake!

Saker som aldrig händer

Av Johanna Lindbäck

Andreas känner att något är fel. Men vad? När han får reda på det, och dessutom inser att kompisarna hela tiden vetat, rasar allt. Det här är en bok om hur man kommer ut levande.

En mycket bra sådan. Jag sträckläste den i natt och fick lite av den där gamla tonårsångesten åter.

Trodde när jag beställde boken från förlaget att den skulle utspela sig i Umeå (Lindbäcks förra gjorde det tror jag) men den geografiska igenkänningen uteblev; det var inte min hemstad utan hennes – Luleå – den här gången. Skitsamma, det var kul att läsa en bok som inte utspelar sig i huvudstan.

Johanna Lindbäck, bokhora, gymnasielärare och ungdomsförfattare, lyckas få sina karaktärer så precis som det är. Lyckas hitta kött och blod med väldigt enkla medel. Hon lyckas göra historien intressant utan en massa extra allt, jag har skrivit om det där förut.

Ändå är jag lite besviken. Jag får kanske varna för spoiler här, även om det inte gör boken mindre läsvärd att veta att Erik, Andreas barndomsvän och granne, gillar att klä sig snyggt och kan prata om känslor. Ja, han är bög. Och det är det som gör mig besviken, när jag börjar inse att det är ditåt det barkar. För från att så på pricken beskrivit de grabbiga grabbarnas gäng, och låtit Erik och hans kompisar bli den hoppfulla kontrasten kan Lindbäck inte låta bli den där lilla twisten. Så skönt det hade varit om Erik bara varit en schysst kille, inte en stereotyp homosexuell.

Till Lindaah

Fick en kommentar nedan från en Lindaah, som tyvärr angett en falsk e-postadress. Lindaah, jag mejlade dig ett långt mejl som jag tyvärr genast fick tillbaka, så jag lägger ut det här istället:

Hej Linda (om du heter så)!

Tack för din kommentar. Jag har svarat dig på bloggen, under kommentaren, men vill även skicka ett svar direkt till dig.

Tyvärr har du helt missuppfattat mig, och kanske har du inte följt med i debatten från början? Annars har jag varit otydlig i mitt bloggande.

Det jag vänder mig mot är just bloggare som inte ser förlagen som företag, ofta hårt kämpande sådana, utan tycker sig få böckerna som presenter. Jag vet precis hur beroende ett förlag är av recensioner och därför tar jag mina recensioner på stort allvar. Jag försöker ge en rättvis bild av en bok, och berätta personligt vad läsningen betytt för mig.

Jag hoppas att förlagen blir gladare över en välskriven recension än av ett översvallande tack i bloggen. Jag struntar aldrig i att recensera en bok. I vissa sällsynta fall, när jag inte tyckt om en bok – har jag låtit bli att skriva om den. Jag orkar inte lägga tid på att såga en bok, och jag tror att förlaget hellre ser ingen recension än en riktigt dålig sådan.

Det jag skriver är att jag inte alltid hinner läsa boken precis runt utgivningsdatum, och då får jag recensera den senare. Jag var nyfiken på om andra bloggare tänker likadant och det har jag förstått att många gör.

Eftersom jag har bloggen vid sidan av heltidsjobb och familj – och inte får betalt av någon – så kan ingen kräva av mig att jag ska passa deadlines. Inget förlag har heller ställt det kravet, och ingen har hört av sig och klagat. OM något förlag hade kravet att man måste recensera ett visst datum hade jag med stor sannolikhet avböjt ett recensionsexemplar. Jag hinner helt enkelt inte.

Hoppas du är nöjd med det svaret. Hör gärna av dig om du undrar något. Är det så att du själv representerar ett förlag och är missnöjd med hur jag hanterat utskick från er så hoppas jag att du kontaktar mig igen så att vi kan lösa det!

Med vänlig hälsning
Eva

Journalister i litteraturen

Min förra inlägg fick mig att fundera på journalister i litteraturen. Precis som deckarbloggaren Gunilla (tillika min kollega) skriver framställs vi allt som oftast som hyenor, som stör och förstör. Ni som inte är journalister, vad får ni för bild av vår yrkeskår i litteraturen? Det vore intressant att höra!

Förresten mindes jag plötsligt en recension jag gjorde för mitt gamla jobb, där jag minns att jag var så arg på Arne Dahl (en favorit i övrigt) just för hans parodierande av pressen. Hittade recensionen här om någon är nyfiken!