Tag Archives: recensionsexemplar

Om recensionsexemplar igen

Vad är skillnaden på att få böcker skickade till sig, och att få till exempel kläder? Egentligen?

Vi har ju pratat om det här förut, men jag tänker på det igen efter att ha läst detta, och funderar på att jag håller på att byta åsikt (inte bara på grund av det inlägget, utan allt eftersom jag funderat mer i ämnet).

Från början handlade diskussionen om recensionsböcker om huruvida man skulle tacka förlaget i bloggen eller inte, och då var jag emot. En hel del bloggare var översvallande tacksamma, ja uppspelta, över att få gratisböcker och inläggen kom att handla om det istället för om boken. Jag menade att det var en naiv inställning, och att vi måste förstå vårt värde för branchen.

Men nu när fler och fler pratar om det här, och – gissar jag – fler och fler får böcker i takt med att förlagen inser värdet av alla dessa läsare, börjar det mer och mer handla om tydlighet, och ärlighet mot bloggläsarna.

Jag kommer hädanefter att längst ner i mina recensioner tala om när jag fått en bok som recensionsexemplar, och från vilket förlag jag fått den.

Jag kommer att fortsätta be förlag om recensionsböcker när jag är nyfiken på dem, jag kommer att fortsätta att tacka nej när jag blir erbjuden en bok jag inte är intresserad av och ja när jag blir erbjuden en jag blir nyfiken på. Jag kommer att fortsätta skriva om böcker jag får, köper och lånar också, men hädanefter kommer det alltså att framgå!

Jag kommer också, så klart, att fortsätta skriva precis vad jag tycker och tänker om böckerna jag läser. Det hoppas jag framgår med all önskvärd tydlighet!

Annonser

Varför denna blogg?

Frågan är ju ganska rak, även om debatten har många spår, så jag försöker svara på den. Risken är dock att svaret blir mer krokigt, så hav tålamod!

Jag bloggade inför vårt bröllop. Bara för gästerna och inget avancerat, men från att ha varit mottagare blev jag avsändare och jag gillade det. Man kan ju argumentera att jag genom mitt jobb har varit avsändare i många år, men då handlar det ju om mitt professionella jag och nu handlade det plötsligt om mig. Samtidigt var jag inte alls beredd att skriva en allmänprivat blogg om mig och mitt, jag var ivrig läsare av bokbloggar och jag var dessutom i skriande behov av att strukturera mitt läsande. Så så blev det.

Från början var bloggen mest en läsdagbok, och jag famlade i försök att hitta läsare. Hur skulle man göra? För min del blev svaret att vara social, vilket passade mig bra. Genom att mingla på andras bloggar, kommentera och vara med i diskussioner så kom jag upp i ganska stabila om än inte särskilt imponerande läsarsiffror. Det är kul, tycker jag, och egentligen eftersträvar jag inte mer.

Men frågan om recensionsexemplar dök upp. Såklart. När man läser så många bokbloggar som jag gör inser man ju snabbt att alla inte väntar på pocketupplagan, och det är väl ofrånkomligt att man som bokälskare inte börjar fundera över vem som är ”berättigad” att läsa böckerna i förväg (och ja, gratis!) och inte.

Som sedan länge anställd på dagstidning med kulturredaktion är min inställning till gratisböcker möjligen någon mindre dramatisk än andras. Framför allt har jag ju oberoendetanken i ryggmärgen, och har helt klart för mig vilken industri recensionsutskick är för de stora förlagen.

Däremot hade jag svårt att tänka mig att min lilla blogg skulle vara värd så mycket. Jag trodde nog att andra bloggare hade betydligt fler läsare och att förlagen skickade dem böcker ”bara sådär”. Det var först när jag insåg att den allra största majoriteten faktiskt kontaktade förlagen och erbjöd sig att läsa och recensera som jag insåg att jag också kunde göra det.

Så jag skickade ut några trevare. Berättade vem jag var, och hur många läsare jag hade, och fick en del positiva besked. Sedan dess har jag fått fler läsare, och förlagen har blivit mer medvetna om bokbloggarna, så nu händer det att jag blir kontaktad med förfrågningar om utskick. Kul, tycker jag, även om jag inte sällan svarar att det inte är min typ av bok eller att jag nog inte kommer att hinna. Jag är alltid tydlig med att jag respekterar första recensionsdatum, men aldrig kan lova att jag inte väntar både veckor och månader innan jag hinner läsa och recensera. Som obetald frivilligbloggare tycker jag att det är rimligt, även om jag ibland ändå låter mig stressad av att ”alla” läser en bok som jag fått prioritera bort.

Jag ber om böcker som jag av olika anledningar blir nyfiken på. Det kan handla om en författare jag redan känner väl till, eller om det motsatta – en debutant vars titel och ämnesval lockar mig. Det kan handla om böcker jag tipsats om,  eller böcker jag hört talas om i olika forum. Jag beställer naturligtvis inte en bok om jag tror att jag kommer att hata den, däremot kan jag mycket väl chansa och hoppas på att bli överraskad. (Här skrev jag lite om att bara beställa bra böcker)

Gillar jag inte en bok, eller misslyckas med att ta mig igenom den, så skriver jag det. Jag försöker vara saklig, men kan säkert vara hård i något fall. Visst är det jobbigare att såga en bok från ett litet förlag, då jag inser att det drabbar hårdare, men jag vill att framför allt mina läsare men även förlag och författare, ska känna sig trygga i att jag skriver vad jag tycker, utan andra hänsyn.

Jag uppfattar inte bokbloggare i allmänhet som fega. Kärleken till böcker präglar bokbloggosfären. Däremot har jag tidigare klagat på en viss naivitet, som tar uttryck i överdriven tacksamhet mot förlag som skickar böcker. Jag tror att det är viktigt att förstå sin egen roll, och jag tycker att snarare än köpta finns det väl en risk att vi allihopa blir lite förslöade i vårt läsande. Vi läser de nyutkomna böckerna från de stora, alternativt sociala-medier-duktiga, förlagen och stressar fram recensioner för att hinna läsa vidare in nästa.

Och vad gör vi åt det? Jag vet inte. Alla måste få läsa de böcker de vill, och blogga så som de vill. Kanske kan de diskussioner som pågår just nu uppmuntra någon att bli mer självständig i sitt läsande, kanske ger det litegrann sig själv i takt med att även bloggläsarna blir mer kräsna och föredrar originalitet framför likriktning.

Fördelen med bloggar är ju också att de kan existera helt oberoende av läsare. Den som vill kopiera baksidestexter och klistra in omslag kan göra det, ingen betalar för det, ingen är tvingad att läsa det. Och om förlagen vill skicka böcker till dem är det förlagens ensak. Just detta, att utrymmet för bloggar är obegränsat, tycker jag också är en aspekt i pratet om ”finbloggar”. Självklart finns det bloggar i mitt flöde som jag föredrar att läsa framför andra – konstigt vore det annars. Det beror på hur bloggaren skriver, och vad bloggaren skriver om, och bland dem finns det både sådana som får massor av recensionsexemplar och sådana som är för lata för (eller av princip låter bli) att beställa dem.

Faktum är att jag oftare hoppar över inlägg som är rena recensioner. Självklart finns det recensioner som väcker mitt intresse, och har jag själv recenserat en bok vill jag gärna se vad andra skrivit om den. Har jag däremot planerat att läsa en bok så brukar jag hoppa recensionerna. Jag ser ju rubriker och kommentarer och har nog en ganska bra uppfattning om vad bloggarna tycker om boken, men brukar mest skumma för att inte riskera att bli för påverkad. De inlägg som oftast rycker tag i mig är sådana med spännande teman och funderingar som antingen är helt nya för mig eller tar upp något jag själv klurat på.

Lite motsägelsefullt är det då att jag själv tenderar att rada recensionsinlägg på varandra. Jag har en massa temainlägg som jag vill skriva, men tiden räcker liksom inte till. Den blogg jag önskar att jag hade innehåller nästan bara sådana texter, men tills småbarnsåren är över och karriären stabiliserat (yeah, dream on) sig så kan jag inte lova något.

Det här blev däremot ett riktigt långt inlägg. Den som orkat läsa hela vägen hit förtjänar medalj och får gärna kommentera. Jag har inga illusioner om att debatten kommer att fortgå i någon större utsträckning här, den äran tycker jag att de som startar den eller snabbt är med på tåget gott kan ha!

Ingen läshelg

Nej, den här helgen blev ingen läshelg. Varken böcker eller bloggar hann jag med egentligen, även om jag inte kunde låta bli att kika in och gratulera Vixxtorias blogg på födelsedagen i lördags.

När jag egentligen borde sovit i söndagskväll, berövad på en timme som jag var, halkade jag dessutom in i debatten om (bland annat) finbloggar som Linda med Enligt O sammanfattar bra här, och låg och läste inlägg och funderade till alldeles för sent. Resultatet av dessa nattliga fundror kommer kanske så småningom, om jag orkar ge mig in i det igen (fast den debatt som pågår nu handlar om mer än recensionsexemplar, så jag gissar att jag kommer att göra det).

Till salu? Inte jag!

Har ni sett uppropet som cirkulerar i bloggvärlden? Ett bra initiativ, tycker jag, men jag gillar inte inledningen; ”Du kanske inte vet om det, men läser du bloggar är du troligen lurad.”

Det har, menar uppropsskrivarna, blivit vanligare med bloggare som tar betalt för att rekommendera en vara. Det kanske stämmer, men jag har ärligt talat inte trott något annat, och jag tycker att jag har ganska bra koll på vilka som står bakom de bloggar jag läser och deras inställning till gåvor och betalning.

Diskussionen om recensionsex blir ju genast på tapeten igen. För man får ju fundera då på om ett recensionsexemplar är ”att ta betalt”.

Jag menar att det inte är det. Jag menar att recensionsexemplar till bloggare är precis samma sak som likadana till tidnings-, teve- och radioredaktionen. En förutsättning för arbetet. Men sedan kommer vi in på hal is: vilka principer jobbar bloggaren i fråga enligt? Ibland ser man dem som skriver att det känns konstigt att såga en bok som man fått, dem som tackar översvallande och hyllar utan slut. Sådana bloggar brukar jag inte läsa med så stort intresse. De som skriver ärligt och uppriktigt om sin upplevelse om en bok läser jag däremot med glädje, och då struntar jag faktiskt blankt i huruvida boken är köpt, lånad eller utskickad från ett förlag som vill ha uppmärksamhet.

Skulle jag känna minsta tendens av att ett förlag villkorade sitt utskick på minsta sätt, eller antydde att en dålig recension skulle innebära indragna recensionsexemplar skulle jag genast dra öronen åt mig – och tala om på bloggen vad jag upplevt. Så nej. Till salu är jag inte.

Om recensionsböcker

Lilla O skriver väldigt bra om recensionsböcker här! Och Petra här! (I dessa inlägg hittar ni sedan länkar till ytterligare bloggar på temat)

Jag får en hel del recensionsexemplar; bland annat från Piratförlaget, Norstedts, Natur & Kultur, Damm förlag, Olika Förlag och – vilket jag märker är lite olika för olika bloggare – Bonniers. Har jag glömt någon i all hast? I så fall ber jag om ursäkt.

På tal om min bokstress fick jag nyss ett mejl från Jenny på Piratförlaget med svar på min fråga om när man ska recensera en bok:

Apropå recensionsdatum – jag tycker egentligen huvudsaken är att boken inte recenseras för tidigt. Jag vill väldigt gärna att recensionsdatum respekteras. Men om man blir lite senare har ingen betydelse.

Till Lindaah

Fick en kommentar nedan från en Lindaah, som tyvärr angett en falsk e-postadress. Lindaah, jag mejlade dig ett långt mejl som jag tyvärr genast fick tillbaka, så jag lägger ut det här istället:

Hej Linda (om du heter så)!

Tack för din kommentar. Jag har svarat dig på bloggen, under kommentaren, men vill även skicka ett svar direkt till dig.

Tyvärr har du helt missuppfattat mig, och kanske har du inte följt med i debatten från början? Annars har jag varit otydlig i mitt bloggande.

Det jag vänder mig mot är just bloggare som inte ser förlagen som företag, ofta hårt kämpande sådana, utan tycker sig få böckerna som presenter. Jag vet precis hur beroende ett förlag är av recensioner och därför tar jag mina recensioner på stort allvar. Jag försöker ge en rättvis bild av en bok, och berätta personligt vad läsningen betytt för mig.

Jag hoppas att förlagen blir gladare över en välskriven recension än av ett översvallande tack i bloggen. Jag struntar aldrig i att recensera en bok. I vissa sällsynta fall, när jag inte tyckt om en bok – har jag låtit bli att skriva om den. Jag orkar inte lägga tid på att såga en bok, och jag tror att förlaget hellre ser ingen recension än en riktigt dålig sådan.

Det jag skriver är att jag inte alltid hinner läsa boken precis runt utgivningsdatum, och då får jag recensera den senare. Jag var nyfiken på om andra bloggare tänker likadant och det har jag förstått att många gör.

Eftersom jag har bloggen vid sidan av heltidsjobb och familj – och inte får betalt av någon – så kan ingen kräva av mig att jag ska passa deadlines. Inget förlag har heller ställt det kravet, och ingen har hört av sig och klagat. OM något förlag hade kravet att man måste recensera ett visst datum hade jag med stor sannolikhet avböjt ett recensionsexemplar. Jag hinner helt enkelt inte.

Hoppas du är nöjd med det svaret. Hör gärna av dig om du undrar något. Är det så att du själv representerar ett förlag och är missnöjd med hur jag hanterat utskick från er så hoppas jag att du kontaktar mig igen så att vi kan lösa det!

Med vänlig hälsning
Eva

Recensioner igen

Har ni tänkt på att när man pratar låter ”recensionsex” helt ok, men när man skriver ser ”recensionsexemplar” mycket bättre ut!? 😉

Som en följd av debatten har jag gjort en liten avsiktsförklaring till höger i bloggen. Så är det tydligt!