Vixxtoria har skrivit ett inlägg som jag önskar jag att jag hade läst när jag började blogga. Därför delar jag nu med mig av det till er som eventuellt är i den fasen:
Diskussionen föddes i spåren av det Beautiful blogger award som cirkulerat i bokbloggarvärlden. Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om det där, för innan jag själv fick en utmärkelse av Annika så funderade jag en hel del på det där med mitt bekräftelsebehov.
Varje gång jag såg ett inlägg om att någon fått utmärkelsen och nu skulle nominera sju nya så hoppade nämligen hjärtat till lite, och varje gång jag inte hade fått den så deppade jag lite.
Det är jobbigt att erkänna för de coolaste är väl de som knappast ens märker huruvida de får uppskattning eller inte. Så är det ju här i livet, så det är så klart likadant i bloggvärlden, men nog känner jag mig ändå ganska trygg i att jag knappast är ensam om att uppskatta uppskattning. Frågan är bara vilken slutsats man ska dra av det. Ska man ge till de som är coola men bra, eller till dem som så att säga behöver det mest?
Vissa väljer att stå utanför, just med hänvisning till att det bara är en klubb för inbördes beundran. Jag för min del valde att kolla väldigt noga vilka av mina favoriter som inte fått något award och försöka välja ut några av dem. Ofta gillar man ju något/någon men glömmer bort att tala om det, och då kan en liten puff i form av ett ganska fånigt ”kedjebrev” vara en bra påminnelse.
Här är förresten alla bloggar jag följer, så ni förstår att det är svårt att visa alla kärlek!
En full bokhylla är en rikedom 
Det är jättekul att få ett positivt omdöme om sin blogg, någon som skriver att han/hon gillar den och varför. Men det knyter sig lite i magen när det gäller de här awardsen. Jag har valt att inte dela min award vidare för det luktar lite högstadieklick och kedjebrev. Jag vill heller inte hålla på och rangordna och höja upp vissa bloggare. Det är inte min stil. Jag gillar ju alla jag följer. Jag vill inte välja. Jag tycker såna här awards är mer taskiga än snälla faktiskt…
Jag hoppas du inte tar min länkning som kritik! Jag respekterar din ståndpunkt och menade med mitt inlägg att just framhålla att sådana här hyllningar inte är odelat trevliga. Kul förresten att via denna diskussion ha hittat din blogg. Jag ser att du kan platsa bland Skånebloggarna som samlas i ett inlägg längre ner!
Jag respekterar de som inte vill skicka utmärkelsen vidare, men jag tycker ändå att det kan vara tråkigt om en bloggutmärkelse går helt spårlöst förbi hos den som man ”öst sin kärlek över”.
Och jag hävdar att ett ”problem” med att välja ut några favoriter endast uppstår om ”egentligen” tänker att det betyder att man väljer bort alla andra. (Jag tror också att det här är ett kulturellt problem, kanske inte specifikt svenskt, men ganska vanligt bland annat här.)
Men bloggawards aside – att ge länkkärlek och uppskattning i vardagen är det som är viktigast. Min egen inställning är att jag aldrig kan förlora på att länka till någon annan (ja, om jag nu inte totalt obducerar någon eller någons inlägg vill säga). Man minns dom som länkat. Man minns dom man fått utmärkelser av, men man går sällan runt och är sur på sådana som inte gett en någon bloggutmärkelse. (Fast jag känner till det där du beskriver, fullbokhylla. Varför fick inte jag? Varför gillar hon (han i undantagsvis då) inte mig, jag som alltid hänger här och försöker skämta? Själva bloggandet och bekräftelsen är ju beroende – kommentarerna innebär ständiga kickar, som nog är jämförbart med godis eller knark eller så. Bloggutmärkelserna är julklappar eller stipendier.)
Ja, man skulle ju känna sig ganska fånig om den man utmärkt inte ens bevärdigar en med ett tack…
Jag tycker att den här awarden mest är trevlig. En chans att sprida lite länkkärlek, skriva fina motiveringar och kanske uppmärksamma någon ny bloggare som man tycker är bra.
Men jag kan förstå alla som blir ledsna eller känner sig utanför av det hela. Det blir ju onekligen så att om man väljer ut sju bloggar, så är det ju en hel drös som inte får någon utmärkelse…
Fast är det inte oundvikligen så att vi som fått den – de flesta av oss i alla fall – tycker att den är trevlig medan den som inte fått den kanske inte uppskattar den lika mycket?
Jag ser den å ena sidan som ett bra tillfälle att tipsa andra och få massor av tips på bra bloggar, men man kan ju samtidigt vara medveten om att den kan skapa en känsla av utanförskap.
Innebär den här diskussionen i förlägningen att vi i vallokalen på söndag måste rösta på ALLA partier för tänk på de stackarna som inte får lika många röster som de andra?
Precis så. Så spänningen lär utebli på söndag…
😉
Jag förstår problematiken med att inte kunna ge awarden åt alla men jag vill påpeka att bokbloggosfären ändå är så pass liten att jag absolut inte tror att ”de coolaste” (vem det nu sen är?) inte brydde sig om utmärkelsen, snarare blev väl alla glada över att få lite bloggkärlek även om man sedan kanske inte tycker om kedjebrevsformatet?
Jag menar alltså inte att de tvunget är coola, utan att man själv tenderar att ösa kärlek över sådana som inte bryr sig/verkar bry sig. Det är lite fult att jaga bekräftelse, liksom, och helst vill man inte vara med i en klubb som släpper in sådana som en själv. Eller något.
Jag tyckte awarden var riktigt kul, jag kan förstås förstå kritiken men för oss med mindre bloggar var det en riktigt rolig överraskning att få reda på att det finns folk som tom läser och uppskattar ens blogg (jag trodde knappt jag hade några läsare alls!)
Jag skrev förresten några tankar om awarden precis på:
http://vaxdukshaftet.wordpress.com/2010/09/21/angaende-beautiful-blogger/