Av Johanna Lindbäck
Jag har sagt det förr, att jag önskar att Johanna Lindbäck skrivit böcker när jag var 15. Å andra sidan (och det har jag också sagt i någon form) så kanske hennes böcker tilltalar mig så enormt för att hon var 15 ungefär samtidigt som jag var det. Därmed inte sagt att jag inte tror att dagens 15-åringar gillar dem (they better!!).
Vad jag gillar mest:
- Språket (Hon skriver på norrländska!!)
- Enkelheten (Hon krånglar inte till det. Temat kan vara vänskap och föräldrars småkriser och då behövs det inte mer. Ingen twist, inga orealistiska nervösa händelseskutt för att författaren inte vågar lita på att det enkla håller)
- Att hon skriver killar minst lika bra som tjejer
Nu kanske rubriken ”Vad jag inte gillar” är obligatorisk? Men den blir rätt överflödig, så jag skippar. Kanske börjar man känna igen sig lite väl? Kanske kunde man önska sig en vuxnare bok i samma stil? Ja, det gör jag! Men för den sakens skull, och för alla 15-åringars skull, hoppas jag att även ungdomsböckerna fortsätter komma!
Vad Som om jag frågat handlar om? Läs mer här!
En full bokhylla är en rikedom 
Håller med, men det HAR också kommit så himla mycket mer bra ungdomslitt som inte fanns när vi var tonåringar och man var hänvisad till Richters bokklubb, typ. Visst är det härligt? Och Johanna Lindbäck tillhör definitivt eliten dessutom!
Visst är det så! Jag tycker jag var utlämnat till mycket sådant som utspelade sig på 60- och 70-talet (nu pratar vi svenskt), en del bra så klart, men lite daterat!
Nu har även jag börjat läsa senaste JL!=) Gillar som den, förstås, än så länge.
Pingback: Reccar av “Som om jag frågat” « Johanna Lindbäck
Jag har också läst den och tycker väldigt mycket om den. Håller med dig om det att Johanna skriver minst lika bra om killar som om tjejer i huvudperson (håller i och för sig med om det andra också).