Pocket & prassel 3.0: Upptäckten

När jag slår upp Edward Finnigans upprättelse ser jag att min hemliga bokvän fått den personligt signerad till mig! Wow!

Tack igen!

Drottningen vänder blad

Av Alan Bennett

Äntligen har jag läst den här boken. På engelska.

Jag tyckte precis så mycket om den som jag hade trott, även om boken faktiskt inte var vad jag hade trott. Den var mer seriös, och mer eftertänksam än jag väntat mig. Hade mer trott att det var en mysbok om att läsa, medan det faktiskt också är en bok om monarkins märkliga seder, om England och om litteratur på ”ett högre plan” (varför läser man, vad är ett bra språk etc).

Just detta gjorde att jag funderar på om jag hade engelskan som krävs. Jag är duktig på engelska men just hovets vokabulär har jag aldrig lärt mig så en del finlir gick mig förbi. Liksom att jag saknar en del av kändisfloran i äldre England och därmed säkerligen missade en hel del referenser. Kanske läser jag denna lilla pärla på svenska också!

För som sagt, vem kan motstå en bok om drottningen av England som plötsligt blir besatt av att läsa. Så besatt att hon bestämmer sig för… ja, läs själv!

Jakten på tid

Har ni läst Proust? Inte jag heller. Har inte ens försökt, men den här är jag lite nyfiken på:

Det är en kompis till mig som ger ut den, så jag tänker inte recensera den, men tipsar om den gör jag så klart!

Läs om den här och här!

Pocket & Prassel 3.0: Paket 2

Jag skrev ett snabbt och nöjt utrop från mobilen när paketet kom fram, men nu är det på tiden att jag talar om vad det innehöll. Min hemliga bokvän har verkligen träffat rätt. Nu har hon (?) hittat en deckare som jag varit mycket mycket nyfiken på, nämligen Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström. Har inte läst något av dem, men länge velat. Nu är det dags!

Dessutom fick jag en finfin necessär/börs och smarriga lakritsskorpor. Min hemliga bokvän verkar vara något av en skorpfantast. Undrar om det är en ledtråd.. hmmm!

Fred! 100 röster mot våld och krig

Av Saam Kapadia och Jeppe Wikström

Bild från förlaget Max Ström

 Det är enligt förlaget ungefär 200 år sedan den sista militära striden ägde rum i Sverige. Man kan i alla fall hoppas, säger jag. Och tycker att idén till den här boken åtminstone gör ett bra försök att se till att den senaste militära striden också blir den sista.

För den här boken kan väcka många tankar och idéer. Den är vacker och den är välgjord. Den samlar många röster och pekar på så många sätt att göra världen bättre. Det roligaste är kanske inte de kända rösterna, för dessa texter har man läst förut, men de nya, unga.

Jag har egentligen bara en invändning mot den här boken, och det är formatet. En hel del av bilderna är helt enkelt fantastiska, men de kommer inte till sin rätta i pocket – om än hårdpocket. Ett veck i mitten av bilden gör ibland motivet omöjligt att se. Hade det gått att undvika i redigeringen så hade jag köpt att man inte gör en stor flashig fotobok. För jag kan förstå att man inte vill göra boken större än att den går att läsa på bussen till skolan, i sängen, på toa. Det ska man göra med en sådan här viktig bok.

Min hemliga bokvän…

har gjort det igen! Tack!

Nobelpriset

Nej. Jag har inte läst något av Herta Müller!

Ni tittar väl…

…på babel? Intressant om kulturelit vs vanligt folk!

Bokcirkelbok 10: Tionde kretsen

Av Jodi Picoult

Vår senaste bokcirkelförfattare är bioaktuell med Allt för min syster. Eftersom delar av cirkeln läst just den boken läste vi denna istället. Vi glömde betygsätta när vi sågs (ni som är med, kan ni inte skriva era betyg som kommentarer? Tack!) men jag tror att vi var ganska eniga om att trots att det var en bok som sög in en hade den ändå många brister.

För egen del skulle jag tipsa högstadielärare (jag vet att det inte heter det längre, men ni vet vad jag menar) om den här boken på grund av det angelägna ämnet men också för att boken är skriven på ett sätt som jag tror att jag själv hade gillat i 14-16-årsåldern.

Picoult blandar genrer, väver in litteraturhistoria och passar på att undervisa oss i livet i Alaska. I bokcirkeln tyckte vi helt enkelt att det blev för mycket. Huvudpersonen – den flicka som kommer hem till sin pappa och berättar att hon blivit våldtagen på en fest, känns samtidigt barnslig och vuxen. Inte helt trovärdig i sitt resonemang, samtidigt tonårig på ett sätt som i mina ögon är en vuxens bild av en tonåring.

För egen del ger jag boken en enkel trea. Jag läste den med intresse, men … ja, inte mer.

Kärleksroman

Av Carina Burman

Det är något med Carina Burmans språk som går rakt in i mig. Det spotska påpricken som aldrig blir för mycket. Jag läste om Pella i praktiken, av en anna favorit – Claque – igår och insåg att den har liknande kvaliteter.

Fast medans Claques huvudperson är kavat och lagom fumlig är Burmans oftast rättframt moderna. Trots att de flesta lever för länge sedan. Kärleksroman är nämligen hennes första nutidsroman. Om man nu kan kalla något som utspelar sig på Gotland för nutida. Det blir liksom ohjälpligen ett historiskt skimmer över det. Och inte blir det intrycket mindre av att till och med jag – som till motsats till författaren inte är litteraturvetare – känner igen klassikerna som hon smyger in.

Kärleksroman utspelar sig i Visbys Rotaryklubb, där tre nya medlemmar just blivit invalda. Det är Frida, Louise och Gurli och ni kan inte tänka er vilka intriger som dessa nyförvärv ger upphov till. Jag tänker inte berätta om dem heller. Bara säga att om jag var tveksam till boken från början – det tar alltid lite tid att vänja sig när ens favoritförfattare ändrar genre – så var jag desto mer övertygad när jag läst klart. Hon klarar visst allt den där Carina Burman.

För övrigt måste jag  tillägga att för er som inte gjort henne bekantskap ännu är det lag på att läsa Den tionde sånggudinnan åtminstone en gång i livet!